- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 5. Colonia - Dram /
759-760

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diplomati - Diplomatik - Diplomatisk - Diplomatisk agent - Diplomatiska kåren - Diplomerad - Diplomingenjör - Diplomvetenskap - Diplopi - Diplopoda - Diplotaxis - Diplozoon - Diplura - Dipnoi - Dipodi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

759

Diplomatik—Dipodi

760

stora religionskrigens slut (mitten av 1600-talet).
Revolutionskrigen läto de nationella intressena
skarpare framträda men väckte tillika känslan
för hela statssystemets gemensamma
angelägenheter. Följden blev en av stormakterna
fullständigt behärskad d., som skickligt förstod att blanda
partikulära och allmänna strävanden.

Under tidigare kommunikationsvillkor, måste ett
betydande utrymme givas åt de enskilda
sändebudens självständiga handlingskraft och omdöme
för sådana fall, där deras instruktioner ej räckte
till men ett snabbt beslut, fattat på egen risk,
ovillkorligen krävdes. De snabbare
postförbindelserna och framför allt telegrafien ha medfört,
att d:s hela ledning numera starkare än förr
koncentrerats i resp, regeringars händer. För att
styrka ett sändebuds befogenhet medsändas
kreditivbrev (ställda till det främmande landets
statschef, hos vilken sändebudet alltså
ackrediteras). Likaledes måste vederbörande
regering genom formlig skrivelse, rappellbrev,
återkalla sitt sändebud; vid avskedsaudiensen
plägade sändebudet erhålla ett till den avfärdande
statschefen ställt rekreditivbrev. Då det
för alla makter var ett gemensamt intresse, att
sändebuden skyddades, utbildades småningom
genom praxis vissa allmänna regler för ett
sändebuds ställning och rättigheter. Det rättsskydd,
som historiskt tillkommer d., benämnes
diplomatisk immunitet, stundom
exterri-t o r i a 1 i t e t. Samtliga hos en stat
ackrediterade agenter med diplomatisk karaktär bilda där
den s. k. diplomatiska kåren. En inom
modern utrikespolitik bemärkt tendens är den
allt vanligare metoden att förlägga förhandlingar
till regelbundet återkommande möten mellan ett
mycket stort antal stater. I fråga om denna s. k.
kongressdiplomati torde kunna sägas, att
det yrkesdiplomatiska inslaget blivit mindre
förhärskande, än vad det varit i det traditionella
mellanstatliga umgänget. FN och N.F. äro de
främsta ex. på denna kongressdiplomati. I fråga
om äldre tider är Wienkongressen 1815 det
klassiska exemplet.

D:s språk var urspr. latinet. I samband med
Frankrikes stormaktsställning blev det franskan.
Inom FN äro engelskan, kinesiskan, ryskan och
spanskan likställda med franskan.

Diplomatik (av grek, di’ploma, skrivelse, brev),
den historiska hj älpvetenskap, som sysselsätter
sig med undersökning av diplom el. urkunder för
att avgöra deras äkthet och fastslå, vilka
slutsatser av rättslig el. historisk art, som kunna
dragas av dem. D. undersöker dels urkundernas
yttre — deras material, skrift (paleografi) —,
dels deras innehåll — språk, uppställning,
underskrifter, datering (kronologi) och sigill
(sfragi-stik). — D. uppstod som en reaktion mot den
hyperkritiska skepticism, med vilken
humanisterna behandlade alla medeltidsurkunder,
helgonlegender o. dyl. Den franske benediktinmunken
Jean Mabillon preciserade 1681 genom sitt
berömda arbete ”De re diplomatica” de objektiva
grunderna för en vetenskaplig urkundskritik, och
han räknas därför med rätta som d:s grundläg-

gare. Genom Frankrikes École des chartes och
de tyska historiker, som från 1819 varit sysselsatta
med jättepublikationen ”Monumenta Germaniæ
historica”, i synnerhet T. v. Sickel, ha dessa
kritiska principer fått allt större teoretisk
fulländning och praktisk tillämpning. — Inom
Sverige ha alltsedan Sven Lagerbrings tid d:s
grundsatser varit erkända, och de ha i huvudsak
till-lämpats vid våra större urkundseditioner, i
synnerhet vid ”Svenskt diplomatarium”. Impulsen
till en fullt konsekvent användning av den
moderna d:s metoder vid urkundernas behandling
inom nordisk hävdaforskning utgick från Kr.
Erslev i Köpenhamn och H. Hjärne i Uppsala. De
främsta insatserna i Sverige ha f. ö. gjorts av
L. Weibull, O. S. Rydberg och K. G.
Westman. — Litt.: H. Bresslau, ”Handbuch der
Ur-kundenlehre” (1912 f f.); A. Giry, ”Manuel de
diplomatique” (2 bd, 1893; ny uppl. 1925); F.
Blatt, ”Under vor haand og segl” (1943).

Diplomatisk, som har avseende på diplomatik;
noggrant återgivande (grundtexten); som tillhör
diplomatien; smidig, skickligt beräknande, slug.

Diplomatisk agent, gemensam beteckning för
de ständiga sändebud, som suveräna stater hålla
hos varandra, stundom om en i särskild mission
utsänd diplomatisk representant.

Diplomatiska kåren (fr. corps diplomatique),
se Beskickning.

Diplomèrad, person, som erhållit diplom.

Diplomingenjör, titel för ingenjör,
utexaminerad från vissa tyska ingenj örshögskolor och
från Eidgenössische technische Hochschule i
Zürich, Schweiz.

Diplomvetenskap, se Diplomatik.

Diplopi (av grek. diplo’os, dubbel, och öps,
öga), dubbelseende, varseblivande av två
bilder av ett föremål, som betraktas med båda
ögonen, b i n o k u 1 ä r d., el. med endast ett, m
o-n0ku 1 ä r d. I förra fallet beror d. på att
föremålet icke ligger i båda ögonens siktlinjer och
bilderna alltså icke falla på korresponderande
nät-hinnepunkter, varför de icke sammansmälta till
en. Detta förekommer vid vissa former av
skelning, som orsakas av ögonmuskelförlamningar,
vidare stundom vid alkoholpåverkan, vid trötthet
m. m. Normalt erhållas dubbelbilder av föremål,
som ligga närmare el. fjärmare än det
betraktade, och denna omständighet är av betydelse för
det stereoskopiska seendet. Monokulär d. orsakas
av förändringar i ögats brytande medier, t. ex.
vid linsluxation.

Diplo’poda, se Myriapoder.

Diplota’xis, släkte bland de ko r
sblommi-g a växterna och mycket närstående till Brassica,
med 23 arter huvudsaki. i medelhavsländerna. Två
förekomma vid hamnar och på ballastplatser i s.
och mellersta Sverige. Vanligast är D.
tenuifo-lia, sandsenap, en ända till 5 dm hög
flerårig ört med stora gula blommor.

Diplozöon, se Sugmaskar.

Diplüra, se Larvborstsvansar.

Di’pnoi, se Lungfiskar.

Dipodi (grek. dipodi’a), ”dubbelfot”, verstakt.
bestående av två versfötter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:14:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffe/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free