Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dipodidae - Dipol - Dippel, Johann Konrad - Dippels olja - Diprotodon - Diprotodontia - Dipsacaceae - Dipsacus - Dipsomani - Diptera - Dipteraltempel - Dipterocarpaceae - Dipteros, dipteraltempel - Dipterus - Dipteryx - Diptykon, diptyk - Dipus - Dipylon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
761
Dipodidae—Dipylon
762
Dipo’didae, se Springråttor.
Dipol, fys., en bildning, bestående av två
oändligt stora elektriska laddningar (lika stora
men med motsatt tecken), belägna på oändligt
litet inbördes avstånd. Produkten av endera
laddningens storlek och deras avstånd antas
ändlig och kallas d:s moment. Detta betraktas
som en vektor, riktad från den negativa till den
positiva laddningen. Magnetisk d. är en
motsv. sammansättning av två oändligt starka
magnetpoler med motsatt tecken och oändligt
litet avstånd. D. spelar en viktig roll i den
teoretiska elektricitetsläran och optiken.
Dfppel, Johann Konrad, tysk teolog
och läkare (1673—1734). Han påverkades av G.
Arnold i pietistisk riktning och angrep under
pseud. Christianus Democritus
ortodoxiens dogmer och kyrkoväsen. Medelpunkten
i hans religiösa uppfattning blev den radikala
mystikens grundidé om ”det inre ljuset”, ”ordet”
som den religiösa kunskapens källa och det
religiösa livets norm. Hans rikligt flödande skrifter
voro polemiska alster i ögonblickets tjänst och
innehålla många skiftningar och motsägelser. Den
historiska betydelsen av D:s ställning är, att han
”tänker den religiösa subjektivismens och
individualismens tankar till slut” och bildar övergång
till rationalismens teologi. — Förföljd för sina
åsikter, förde D. ett kringflackande liv. I Leiden
erhöll han 1711 med. doktorsgrad. En längre tid
vistades han i Altona, de mystisk-pietistiska
flyktingarnas dåv. fristad. Till följd av inblandning
i Danmarks politik fördes han 1719 till fästningen
Hammershus på Bornholm, där han tillbragte
sju år i fångenskap. 1727 erhöll han kallelse till
Stockholm, där han som läkare anlitades av
Fredrik I. Till en början rönte han som både läkare
och teolog ett mycket vänligt mottagande, särsk. av
åtskilliga adelsmän. D., som kom i beröring med
de ledande pietisterna i huvudstaden, gav impuls
till en stark utveckling i radikal riktning. På
begäran av prästerskapet och genom ett
riksdagsbeslut av alla stånden blev D. slutligen förvisad
och lämnade riket 1728. Efter en tids
kringirrande i Danmark och Tyskland dog han på slottet
Wittgenstein. — Litt.: K. Henning, ”J. C. D:s
vistelse i Sverige” (1881); E. Linderholm, ”Sven
Rosén” (1911); H. Pleijel, ”Herrnhutismen i
Sydsverige” (1925) och ”Der schwedische
Pietis-mus in seinen Beziehungen zu Deutschland (1935).
Dippels olja, se Hjorthornsol ja.
Diprötodon, utdött jättepungdjur från
Australiens kvartär av en stor noshörnings storlek men
med högre ben. Djuret trampade som hälgångare
på stora, platta, 5-tåiga fötter, på vilka ”lilltån”
var stortå.
Diprotodo’ntia, se Pungdjur.
Dipsacäceae, se Väddväxter.
Di’psacus, se Kardtistel.
Dipsomani (av grek. di’psa, törst, och mani’a,
raseri), periodsupning (se d. o.).
Di’ptera, se Tvåvingar.
Dipterältempel, se Dipteros.
Dipterocarpäceae, växtfamilj av serien Parie-
tales, utmärkt bl. a. därigenom, att frukten är
en nöt, omgiven av det kvarsittande blomfodret,
i vilket 2, 3 el. alla 5 flikarna växa ut till stora
fallskärmar (”vingar”). Hithörande växter, 330
arter, äro vanl. högresta, skogbildande träd, rika
på balsamer och hartser, och förekomma nästan
uteslutande i tropiska Asien och Afrika. Flera
lämna gott virke el. värdefulla hartser.
Di’pteros, dipterältempel, en tempeltyp
i antik arkitektur, kännetecknad av rektangulär
planform och dubbel utvändig kolonnomgång.
Di’pterus, se Lungfiskar.
Di’pteryx, Coumarouna, släkte bland b a 1
j-växterna (underfam. Papilionatae), med 8 i
tropiska Sydamerika, företrädesvis
Amazonasom-rådet, växande arter; träd med violetta blommor
och stora plommonlika stenfrukter. Fröna av D.
odorata, holländska tonkabönor, och
D. oppositifolia, engelska tonkabönor,
innehålla i de oljerika hjärtbladen kumarin och
nyttjas till parfymering av snus.
Di’ptykon, d i p t y k, eg. ett av två mot
varandra ledade tavlor hopsatt skrivplån; sådana,
på insidorna överdragna med vax, i vilket
anteckningar kunde göras med ett skrivstift (stylus),
voro allmänt i bruk under antiken. Stundom, i
synnerhet under den senare romerska kejsartiden,
utfördes d. av elfenben el. ädel metall med
infattade ädelstenar (se bild vid Bok, sp. 383).
Högre ämbetsmän i Rom brukade vid sitt
äm-betstillträde förära sina vänner d. av
elfenben med givarens porträtt m. m. i relief på
utsidorna och personaluppgifter ristade på
insidorna. Liknande elfenbensdiptyka användes
inom den kristna krykan, i västerlandet in
på noo-talet, i den grekiska kyrkan ännu
längre, vanl. till åminnelse av helgon. Små
skåp-formiga skrin av diptykontyp kommo också i
bruk som höljen för reliker och helgonbilder
(resealtaren); dylika av två tavlor sammansatta
skåp i större format
ha stundom brukats
som altaruppsatser.
Di’pus, se
Springråttor.
Dfpylon (grek.
di, dubbelt, och py’le,
port), den förnämsta
av det forna Atens
stadsportar. Utanför
denna låg Atens
mest bekanta
begravningsplats, där
man i gravar från
9:e och 8:e årh.
f. Kr. funnit
praktfulla vaser,
dekorerade i geometrisk
stil,
dipylonva-s e r. Den variant
av den geometriska
vasstilen, som
utbildades i Aten, kallas
därför
dipylon-S t i 1.
Dipylonvas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
