Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diskont - Diskontera - Diskontinuerlig - Diskontinuitetsyta - Diskontkompaniet - Diskonto - Diskontör - Diskordans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
Diskontera—Diskordans
772
tade sig med. Däremot upprätthölls en verklig
bankrörelse vid de i landsorten verksamma d.
Den första av dessa, Diskontkontoret i
Göteborg, bildades 1783 som ett helt privat
bolag med en ganska allsidig rörelse. Det
om-bildades 1802, och året därpå bildades en likadan
d. i Malmö. Ett par år fanns en sådan även i
Åbo. Malmö d. började snart att genom
ombud mottaga insättningar även i Stockholm.
Göteborgs d. följde efter, och då det vid denna tid
i huvudstaden ej fanns någon annan institution,
som ägnade sig åt insättningsrörelse, fingo de
stora medel till sitt förfogande, vilka de
utlånade över hela landet. 1810 fingo de en
konkurrent i den med det stora kanal företaget
sammanhörande Göta kanals d. Den starka
högkonjunkturen 1810—12 skapade tillräckliga medel för
alla tre d. 1812 utbröt emellertid en kris, som
följdes av en långvarig depression. Särskilt
Malmö d. led svåra förluster, och då dess
styrelse dessutom beträddes med falsk bokföring,
uppstod en sådan rusning av alla d:s insättare,
att d. hösten 1817 måste stängas, varpå rörelsen
avvecklades. D. äro synnerligen märkliga
särskilt därför, att de äro att betrakta som
världens första affärsbanker utanför England. —•
Litt.: S. Brisman, ”Sveriges affärsbanker,
grund-läggningstiden” (1924).
Diskontera, köpa el. sälja växlar el. trattor,
varvid avdrag göres för diskonto för tiden
mellan diskonterings- och förfallodagen.
Diskontinuérlig, utan oavbrutet sammanhang.
Inom biologien: d. utbredning, då en art,
ett släkte el. en grupp bebor två el. flera ej
sammanhängande områden. Även om vissa
matematiska fraktioner.
Diskontinuitétsyta, gränsyta, vid vilken en el.
flera storheter förändras diskontinuerligt
(språngvis). Det är till väsentlig del genom d.,
som yttervärlden blir förnimbar. I lufthavet har
d. under senare år särsk. uppmärksammats,
emedan de skilja luftmassor av olika ursprung,
rörelse och egenskaper (särsk. olika temp. och
täthet), vilket ger dem en fundamental roll i
atmosfärens mekanik. Vid nästan alla d. ligger den
kallare och tätare luften underst. Inom
tropo-sfären finnas lutande d., fronter, samt nästan
vågräta d., inversioner. Tack vare
jordrotationen äro vid 6o° n. br. sådana d. i
dynamisk jämvikt vid en lutning av 1:100, fronternas
medellutning, om vindsprånget uttryckt i m/sek
är c:a 3 ggr temperatursprånget i °C. Vid
inversionernas mycket ringare lutning är
vindsprånget i motsvarande grad mindre. —
Tropo-sfären och stratosfären skiljas på en höjd av
6 till 16 km ö. h. av en d., numera kallad
tropopausen, vid vilken dock i allm. icke
Diskordans. Profil genom Cheviot Hills. Två diskordanser, näml, mellan
1 och 2 samt 2 och 3.
temperaturen själv utan blott dess höjdavtagande
plötsligt ändrar belopp.
Diskontkompaniet, se Diskont.
Diskonto [-å’n-] (trol. av ty. diskonto)
avräkning, jfr lat. dis-, isär, och computare,
beräkna), eg. det avdrag, som göres vid
övertagandet av en ej omedelbart förfallen fordran. Ofta
avses med d. den ränta, som betalas vid belåning
(diskontering) av en växel. En skillnad
mellan låneränta och d. är, att den förra
erlägges, då lånet löses, medan det senare avdrages
från växelbeloppet vid diskonteringen. När en
växel diskonteras, erhålles alltså växelbeloppet
minus d., medan å förfallodagen hela
växelbeloppet skall betalas. — Enl. svensk
bankterminologi är officiellt d. el. endast d.
benämningen på den räntesats, som en centralbank (i
Sverige Riksbanken) tillämpar vid diskontering
av prima tre månaders växlar; den vid
privatbankernas och -diskontörernas växeldiskontering
tillämpade räntesatsen benämnes bank- el.
privatdiskonto. Gentemot privatbankerna,
som i centralbanken belåna (rediskontera)
av dem diskonterade växlar, tillämpades tidigare
ett lägre d., s. k. r e t u r d i s k o n t o.
Fastställandet av d:s storlek har stor betydelse
som medel, tidigare det praktiskt taget enda
brukade, för en centralbanks kreditpolitik. Äro
affärsbankerna skuldsatta i centralbanken, tvingar
en d.-höjning dem att i sin tur höja i varje fall
växelräntan el. med andra ord d. Äro de ej
skuldsatta hos centralbanken, har en höjning
visserligen ingen direkt betydelse för
kostnaderna för deras kreditgivning; den betraktas
dock som en signal till räntehöjning, vilken de i
regel följa. På samma sätt brukar en
d.-sänk-ning uppfattas som en signal till en allmän
räntesänkning. Under guldmyntfotens tid fördes
centralbankernas diskontopolitik mera
automatiskt, så att en guldutströmning, som
försämrade deras likviditet, möttes med en
d.-höjning och en guldinströmning med en d.-sänkning.
Numera, när räntepolitiken ingår som ett led i
den ekonomiska politik, varmed staten söker
påverka sysselsättning, prisbildning etc., har d. fått
en annan ställning än som enbart en regulator
på centralbankens likviditet. Detta har lett till
att d.-ändringar blivit relativt sällsynta. F. n.
utgör Riksbankens officiella d. 3% — även
till-lämpat av affärsbankerna som lägsta räntesats
för växlar.
Diskontör, den som köper (diskonterar) växlar.
Diskorda’ns (av lat. discordäre, icke stämma
överens, avvika ifrån), ”olikformig lagring”, det
förhållande, att ett lager av skiktade bergarter
vilar på äldre underliggande lager icke parallellt
utan bildande vinkel med
dessa i stupnings- och
stryk-ningsriktningen. D. el.
olikformig överlagring är i allm.
ett bevis för att ett uppehåll
ägt rum mellan de olika
berglagrens bildning, under
vilket de äldre lagren
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
