Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Disputation - Disputera - Dispyt - Disraeli, 1. Isaac - Disraeli, 2. Benjamin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
779
Disputera—Disraeli
780
för Lund av 1666 skulle varje prof, minst en
gång om året författa och offentligen ventilera
en d. Blott professorer och de, som vunnit
någon akademisk grad, ägde rätt att "presidera
för” avh. Sex dagar före ventilationen skulle d.
anslås och ex. utdelas. Preses öppnade akten
med ett kort tal, varefter opponenterna fingo
ordet. Hela akten fick ej räcka mer än fyra
timmar. Jämte offentliga voro även, till
ungdomens utbildning, enskilda disputationsövningar
anordnade. För att vinna promotion måste
kandidaterna, efter föregående d. ”pro exercitio”
(för övnings skull), "disputera pro gradu”.
Gra-dualdisputationerna utmärkte sig för mycken
högtidlighet. Rektor skulle där infinna sig i
ämbetsdräkt, åtföljd av pedeller med silverspiror
i händerna. Följande ofiicianter skulle vara
tillstädes: 1) preses, aktens ledare, vanligen
jämväl förf, till avhandlingen, för vars innehåll
han var ansvarig, 2) respondenten
(respon-dens), "svaranden”, som hade att redogöra för
innehållet i avh. och även bemöta de framställda
anmärkningarna, samt 3) opponenterna
(opponentes), granskarna. De sistnämnda voro
merendels två och utsågos av preses el.
respon-dens. — D. urartade efter hand på sina håll till
tomma formaliteter, och störande uppträden
inträffade ofta. I statuterna 1852, som i fråga
om d. sedan föga ändrats, stadgas, att den, som
vill vinna doktorsgrad, skall, efter fullgörandet
av övriga fordringar, ”själv författa och utan
preses offentligen försvara en akademisk avh.”.
Ord. opponenternas antal bestämdes till två el.
tre, av vilka en (vanl. en akademisk lärare)
utses av vederbörande fakultet, de övriga två av
respondenten själv. Det är envar obetaget att
opponera extra. Före ventilationen skall d.
granskas av fakultetens dekanus. Till 1852
måste d. vara skrivna på latin (med undantag för
vissa ämnen). För d. inför vissa andra svenska
myndigheter (domkapitlen m. fl.) ävensom vid
utländska univ. gälla särskilda bestämmelser. —
över den rika svenska och finländska
disputations-el. avhandlingslitteraturen finnas förteckningar
av bl. a. J. H. Lidén och G. Marklin (för äldre
tid), A. Josephson (för tiden 1855—90), A. Nelson
(för tiden 1890—1910) och J. Tuneld (för tiden
1910—40); vidare må nämnas akad. avh. vid
univ. i Lund och Uppsala 1852—77 jämte avh.
vid Karolinska inst. 1842—77 och vid univ. i
Helsingfors 1853—77 av C. G. Wahlberg. Litt.:
E. L. Backman, ”Doktorspromotioner i Uppsala
förr och nu” (1927); B. Olsson,
”Doktorspromotioner i Lund” (1947); S. G. Lindberg, "Tredje
opponenten” (i "Lychnos” 1950—51 .
Disputera (lat. disputäre), tvista, ordväxla;
offentligt försvara en vetenskaplig avhandling
el. teser.
Dispyt (fr. dispute), ordväxling, tvist.
Disraeli [dizréi’li]. 1) Isaac DTsraeli el.
D., engelsk litteraturhistoriker (1766—1848), son
till en från Venedig inflyttad judisk köpman.
Ihärdigt hade han som yngling vägrat att enligt
faderns önskan bli köpman, och från 1789
sysslade han livet igenom med studier och
litteratur
historiskt författarskap. — D:s förnämsta arbete
är ”Curiosities of literature” (6 bd, 1791—1834;
sv. övers. 1868), en samling litterära och
historiska anekdoter, kulturhistoriska smådrag o. s. v.,
som vann stor popularitet. Han utgav flera
liknande samlingar ("Quarrels of authors”, 3 bd,
1814, m. fl.), den anekdotrika studien "Essay
on the literary character” (1795) och ett
ofullbordat försök till engelsk litteraturhistoria,
"Amenities of literature”. D. 2) utgav en samlad
uppl. av hans skrifter jämte biografi (1862).
2) Benjamin D., den föreg:s son, från
1876 Earl of Beaconsfield, engelsk
statsman (1804 21/i2—81 19A). Han föddes i
London, döptes 1817. Sin undervisning fick han
i ett par enskilda skolor, kom vid 17 års ålder
på advokatkontor men hyste ej intresse för den
juridiska banan och ägnade sig efter en
utländsk resa åt litterär verksamhet. Den
politiska romanen ”Vivian Grey” (2 dir, 1826—27,
gjorde sin författare med ens berömd. Åren
1828—31 tillbragte han av hälsoskäl på
vidsträckta resor och påbörjade under denna
rese-period flera romaner.
Till England återkom han mitt under den
hetaste striden om den första reformbillen och
kastade sig genast in i det politiska livet. Tre
gånger 1832—34 sökte han förgäves, med stöd
både från toryhåll och av radikaler, att bli vald
till underhusledamot. Lika liten framgång hade
han som officiell konservativ partikandidat 1835,
sedan han anslutit sig till det av Peel
reorganiserade torypartiet. Mitt under dessa politiska
strider utgav D. i rask följd de politiska
småskrifterna "What is he?” (1833), ”The
present crisis examined” (1834), ”Vindication of the
British constitution” (1835; ett försvar för den
nya torydemokratien) och ”Letters of
Runny-mede” (1836) samt en hel rad romaner, bl. a.
”Contarini Fleming” (1832), ”The wondrous
tale of Alroy” (1833), ”Henrietta Temple”
(1837). Han deltog nu mycket i societetslivet,
där han genom extravagant klädsel och affekterat
uppträdande mest framkallade kuriositetsintresse ;
djupt skuldsatt, hotades han av ekonomisk ruin.
Äntligen lyckades han 1837 komma in i
underhuset som torymedlem för Maidstone. Hans
första anförande möttes av motsidan med
hånskratt, men snart tilltvang han sig husets
uppmärksamhet. 1839 gifte han sig med mrs
Wyndham Lewis, och detta giftermål befriade
honom från de ekonomiska svårigheter, varunder
han länge arbetat. — 1841 valdes D. till
representant för Shrewsbury men lyckades ej bli
upptagen i den nya konservativa ministären, då
Peel s. å. kom till makten. Redan 1843 började
D. ställa sig fientlig mot Peels opportunistiska
och av whigs påverkade politik, särskilt i
tullfrågan. Under de följ, åren angrep D. vid flera
tillfällen regeringen. Peels definitiva övergång
till frihandelssidan gjorde brytningen mellan
honom och D. oåterkallelig. Under denna tid
utgav D. sina ryktbaraste politiska romaner:
”Coningsby” (1844) och ”Sybil” (1845), båda
med en mer el. mindre tydlig kritik av den of-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
