Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Disraeli, 2. Benjamin - Diss - Diss. - Dissekera - Dissektion - Disselhoff, Julius - Dissenters (nonkonformister) - Dissertation - Dissident - Dissimilation - Dissimulation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
781
Diss—Dissimulation
782
ficiella konservatismen, den senare dessutom ett
bidrag till tidens sociala fråga.
D. utsågs efter George Bentincks död 1848
till ledare för torypartiet i underhuset, en
motvillig gärd av erkännande åt hans sällsynta
förmåga som debattör och parlamentarisk taktiker.
De närmast följ, åren reorganiserade han det
genom Peels avfall lamslagna och så gott som
upplösta torypartiet. Han var febr.—dec. 1852
skattkammarkansler och ledare av underhuset i
Lord Derbys kabinett. Febr. 1858—juni 1859, i
Derbys andra ministär, var han ånyo
skattkammarkansler. De närmast följ, åren ställde de
största krav på D:s förmåga och uthållighet,
i det att han hade att som oppositionens ledare
i underhuset kämpa en skenbart hopplös kamp
mot övermäktiga och ute i landet populära
politiska motståndare, samtidigt, ej minst till följd
av sin judiska börd, misstrodd av sitt eget parti.
Däremot åtnjöt han under sin senare bana i
mycket hög grad drottning Viktorias förtroende
och vänskap. Han inträdde som
skattkammarkansler i Derbys tredje ministär (juli 1866) och
lyckades 1867 genomföra en ny genomgripande
parlamentsreform. Då Derby 1868 drog sig
tillbaka, trädde D. i spetsen för regeringen (27
febr.) men föll redan i dec. s. å. på frågan om
den irländska statskyrkans upphävande.
Efter några års tillbakadragenhet, varunder
han i romanen ”Lothair” (1870) behandlade de
kyrkliga frågorna, kallades D. 1874 efter
Glad-stones avgång att bilda den nya ministären, den
första konservativa majoritetsregeringen sedan
1840-talet. Redan 1876 lämnade D., nedtyngd
av den oerhörda arbetsbördan, ledarskapet i
underhuset och inträdde i överhuset som Lord
Beaconsfield. I enlighet med sin allmänna
”imperialistiska” uppfattning av Brittiska riket som
ett världsvälde genomdrev D., att drottningen
antog titeln kejsarinna av Indien, och rikets
sammanhållning främjades praktiskt genom det
även ekonomiskt fördelaktiga inköpet av
kedi-vens aktier i Suezkanalen (1875). Genom sin
avvisande hållning mot en gemensam aktion av
stormakterna mot Turkiet 1875 bidrog D. att
skärpa den östeuropeiska krisen. Hans
turkvänliga hållning bragte honom till en tid i konflikt
med den allmänna meningen i England. D:s
kraftiga uppträdande under och efter
ryskturkiska kriget 1877—78 räddade Turkiets
existens. Efter Berlinkongressen nådde D:s
anseende sin höjdpunkt, och han mottogs av
allmänt jubel, då han från Berlin hemförde ”fred
med ära”. Krigen i Sydafrika och Afghanistan
bidrogo emellertid att försvaga hans ställning,
och vid nyvalen till underhuset 1880 led han ett
stort nederlag; han avgick 20 april s. å.
Romanen ”Endymion” (1880), det sista av D:s
skönlitterära arbeten, väckte, dock mest till följd
av författarens samhällsställning, stort uppseende.
Året därpå avled D. i London.
Inom den engelska litteraturen är D. skaparen
av en ny genre, den politiska romanen, och som
skildringar av de sociala och politiska
förhållandena i England under 1830- och 1840-talen äro
hans arbeten oöverträffade mästerstycken. Som
statsman utmärktes D. av skapande fantasi och
förvånande framsynthet. Hans förmåga som
parlamentarisk taktiker var enastående.
Kännetecknande för D. voro hans höga tankar om och
sympati för den ras han tillhörde.
D:s politiska skrifter utgåvos 1913 av W.
Hutcheon under titeln ”Whigs and whiggism”,
D:s politiska tal i urval 1882 av T. E. Kebbel
(2 bd). Bland biografierna över D. märkas de av
W. F. Monypenny & G. E. Buckle (6 bd, 1910
—20, ny uppl., 2 bd, 1929) och av J. A. Froude
(1890); vidare H. Pearson, ”Dizzy” (1951). I
sv. övers, föreligger en levnadsteckning av
A. Maurois (1927).
Diss (fr. ré dièse, eng. d sharp), fjärde tonen i
kromatiska skalan el. den i kraft av förtecknet
J med en halvton höjda tonen d; förväxlas
en-harmoniskt med ess. — Höjd med två halvtoner
förmedelst dubbelkors (X), kallas tonen d dississ
och förväxlas enharmoniskt med e.
Diss., förk. för dissertation.
Dissekera (lat. dissecäre, skära isär), att
(främst med kniv och sax) metodiskt
blottlägga och särskilja människo- el. djurkroppens
olika organ i och för anatomiska studier. —
Subst.: Dissektion.
Dissektion, se Dissekera.
Di’sselhoff [-håf], Julius, tysk präst (1827
—96), en av den kyrkliga diakoniens
föregångsmän. D. var efter Fliedners död (1865) ledare av
anstalterna för inre mission och diakoni i
Kaisers-werth.
Dissenters [dise’ntaz], eng. (av lat. dissentire,
vara av olika mening), riktigare
nonkonfor-mister, de, som ej tillhöra statskyrkan, således
i England dets. som icke-episkopaler, i Skottland
icke-presbyterianer. — I Sverige användes namnet
d. om dem, som begagnat sig av rätten att
utträda ur svenska kyrkan. Deras förhållande har
hittills reglerats genom k. f. 31/io 1873 ang.
främmande trosbekännare och deras religionsövning,
den s. k. dissenterlagen. Vid 1951 års riksdag
har i stället för denna antagits en
religionsfrihetslag, som innehåller allmänna
principstadgan-den rörande den religiösa friheten och närmare
regler för medlemskapet i svenska kyrkan. Se
Religionsfrihet.
Dissertation, (disputations-) avhandling.
Disside’nt, den, som avviker i åsikter,
företrädesvis i fråga om trosbekännelser. Ordet
nyttjas i Tyskland och, framför allt, i Polen.
De rättigheter, som tid efter annan gåvos
dissi-denterna (icke-katolikerna) i Polen, i synnerhet
genom den s. k. ”pax dissidentium” 1573, blevo
ofta under påverkan från jesuiterna kränkta.
Dissimilatiön (av lat. dissi’milis, olik). 1)
(Språkvetenskapligt). Omdaning av ett
språkljud till olikhet mot ett närstående, t. ex. fsv.
lyklar, som blivit nyklar. — 2) (I fysiologien).
Sammanfattningen av de kemiska processer,
genom vilka de högt komplicerade organiska
ämnena nedbrytas till enklare föreningar.
Dissimulation (av lat. dissimuläre, förställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
