Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Distrikt - Distriktschef - Distriktsförbund - Distriktslantmätare - Distriktsläkare - Distriktsmästerskap, DM - Distriktssköterska - Distriktsveterinär - Distriktsvård - Distriktsåklagare - Disträ - Distäva - Disör, disös - Dithmarsken, Ditmarsken - Ditlevsen, Tove - Dito - Ditters von Dittersdorf, Karl - Dittmann, Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
787
Distriktschef—Dittmann
788
uppgående d. för provinsialläkare, veterinärer
och landsfiskaler. Inom kommunalförvaltningen
möta t. ex. epidemi-, pensions-, polis-, skol-,
val- och väg-d., d. för barnmorskor och
sjuksköterskor o. s. v.
Distriktschef. i) Sedan V? 1928 chef för
förvaltningen vid Statens järnvägars distrikt. — 2)
Sedan V7 1941 chef för förvaltningen vid
telegrafverkets distrikt. — 3) 1841—1930 var
Sverige indelat i slutl. 7 väg- och
vattenbyggnads-distrikt med i regel 1 d. och 1 distriktsingenjör
i varje. Befattningarna indrogos fr. o. m. V7
1930 i samband med vägväsendets omorganisation.
Distriktsförbund, underorganisationer inom
Riksidrottsförbundet och inom ett flertal
specialförbund. I stort sett följer distriktsindelningen
landskapets gränser. Stockholm och Göteborg ha
dock egna d.
Distriktslantmätare, se Lantmäteristaten.
Distriktsläkare, förut titeln för extra
provinsialläkare. F. n. brukas den blott i betydelsen
stadsdistriktsläkare.
Distriktsmästerskap, DM, benämning på
idrottsmästerskapen inom olika distriktsförbund.
Distriktssköterska, se Distriktsvård.
Distriktsveterinär, se Veterinär.
Distriktsvård. Redan 1920 beslöt riksdagen
bevilja statsbidrag till avlöning av
distriktssköterskor, som anställdes av landsting el.
kommuner. Fr. o. m. 1936 infördes en mera fast
organiserad distriktsvård. Ledningen av
distrikts-vården utövades till en början av en
distrikts-vårdsstyrelse, bestående av 1 :e provinsialläkaren
och fyra av landstingets valda ledamöter. Fr. o. m.
1942 har denna uppgift övertagits av landstingens
hälsovårdsberedningar. Den närmaste tillsynen
över d. utövas av vederbörande provinsialläkare,
och vanl. sammanfalla provinsialläkarens och
sköterskans tjänstgöringsområden. —
Distriktssköterskans verksamhet omfattar såväl barnavård
som bostadsvård och sjukvård; därjämte
deltager hon ofta i det arbete, som bedrives av
dispensärerna, och övervakar smittreningar. En
av distriktssköterskorna biträder i vissa län
sjukvårdsberedningen och benämnes
distrikts-översköterska.
Distriktsåklagare, en 1936 införd,
sammanfattande benämning på under landsfogdarna i
länen som överåklagare sorterande landsfiskaler,
stads fiskaler och polismän med åtalsrätt.
Disträ (fr. distrait), tankspridd.
Distäva, mjölkkärl, försett med sugapparat,
genom vilken kalven liksom vid naturligt
diande kan suga i sig mjölken i små portioner.
Disör, fem. d i s ö s, eg. talare, berättare;
person, som föredrager dikter på kabaret o. dyl.
Di’thmarsken, D i’tma r sken, landskap i
Schleswig-Holstein, omfattar kustområdet vid
Nordsjön mellan Eider- och Elbemynningarna;
c:a 1,350 km2, 100,000 inv. V. delen är ett
bördigt marskland, rikt på boskap; den ö. är högre
belägen och skogklädd. Huvudorter äro städerna
Heide och Meldorf.
Urspr. bebott av saxare och friser, tillhörde
D. från 936 grevsk. Stade och tillföll 1062
ärke
stiftet Bremen. Mot slutet av århundradet kom
det under dansk överhöghet men frigjordes
därifrån efter slaget vid Bornhöft 1227 och blev
ett slags oavhängig bonderepublik, från 1447
styrd av ett folkvalt 48-mannaråd. Grevarna av
Holstein sökte flera ggr förgäves kuva
dit-marskerna; 1320 led Gerhard den store mot
dem ett allvarligt nederlag, och 1404 stupade
Gerhard VI med blomman av sin adel i strid
mot D:s bönder. 1474 gav kejsaren D. jämte
Holstein i förläning till konung Kristian I i
Danmark, men då dennes söner konung Hans
och hertig Fredrik 1500 skulle taga det i
besittning, ledo de ett fruktansvärt nederlag. 1559
besegrades ditmarskerna av Johan Rantzau;
landet delades mellan Fredrik II av Danmark och
hans farbröder Hans och Adolf av
Holstein-Gottorp men bevarade dock länge en viss inre
självständighet. Vid det oldenburgska
”mageskiftet” 1773 kom hela D. under danska kronan
och förblev där till 1864. — Litt.: R. Chalybaeus,
”Geschichte D:s bis zur Eroberung des Ländes
im Jahr 1559” (1888); G. Marten & K.
Mäckel-mann, ”D. Geschichte und Landeskunde” (1927).
Di’tlevsen, Tove, dansk författarinna (f.
1918). Hon debuterade 1939 med diktsaml.
”Pigesind”, som vittnade om en stark och
ursprunglig lyrisk talang, ytterligare dokumenterad
i saml. ”Lille verden” (1942) och ”Blinkende
lygter” (1947). Starkt självbiografiskt hållna
voro hennes två första romaner, ”Man gjorde
et barn fortræd” (1941; sv. övers. 1942) och
”Barndomens gade” (1943). I hennes senare
arbeten överväger den psykologiska synpunkten,
så i romanen ”For barnets skyld” (1946; sv.
övers. 1947) och novellsaml. ”Dommeren” (1948).
Dito (av äldre it. ditto, det nu sagda),
ovannämnd, samma, sådan. Förkortas d:o el. do.
DiTters von Di’ttersdorf [fån -dårf], Karl,
österrikisk tonsättare (1739—99). Han var 1765—
69 kapellmästare hos biskopen av Grosswardein
(som efterföljare till Michael Haydn); slutligen
ledare av musiken hos furstbiskopen av Breslau.
D. komponerade redan på 1760-talet flera verk
för kammarmusik och orkester samt på 1770- och
1780-talen även oratorier; övergick småningom
till operan och sångspelet och fick 1786 i Wien
uppförd den komiska operan ”Doctor und
Apo-theker”, hans mest berömda verk. D. skrev ej
mindre än 28 operor. Av hans övriga
kompositioner vunno hans 12 symfonier över Ovidius’
metamorfoser (1785) mest anseende. Även
uppföras ännu några av hans stråkkvartetter. D:s
kompositioner äro klassiskt formrena och ansluta
sig till Mannheimskolans stil. Hans på
ålderdomen förf. levnadsbeskrivning är senast
tryckt i Redarns univ.-bibl. — Litt.: J. F.
Arnold, ”D.” (1810); C. Krebs, ”Dittersdorfiana”
(1900); K. Holl, ”D:s Opern” (1913).
DiTtmann, Wilhelm, tysk politiker (f.
1874). Han var urspr. snickare, därpå från 1899
socialdemokratisk tidningsman, invaldes 1912 i
tyska riksdagen och medverkade 1917 vid
bildandet av det oavhängiga socialistpartiet. D.
häktades jan. 1918 som uppviglare till
protest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
