Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diö - Djabal, Djebel, Dschebel, Jebel, Gebel - Djabal Schammar - Djafar - Djagatai - Djagga - Djagilev, Sergej Pavlovitj - Djailolo - Djakovica, Dakovica - Djalo, Gialo - Djambi - Djami, Maulãna Nuraddin Abdarrahman - Djarabub - Djat - Djebel - Djebel ed-Druz - Djedda - Djem, el-Djem - Djem (Jem) - Djemali - Djemal pascha, Ahmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
793
Diö—Djemal pascha
794
Diö, stations- och industrisamhälle i
Stenbro-hults sn i Småland, vid s. stambanan och
Möc-kelns ö. strand 10 km n. ö. om Älmhult; 700
inv. Här finnas flera snickeri- och
möbelfabriker, av vilka den största tillhör G e m 1 a
fabrikers a b., som jämte möbler tillverkar bl. a.
tennisrackets. Detta bolag äger största delen av
samhället. Det driver även kvarn och sågverk.
Djabal, Djebel, Dschebel, Jebel,
Ge-be 1 o. s. v., (arab.), berg, bergskedja, ofta
förekommande i geografiska namn.
Djabal Schammar, bergstrakt i Arabien (se
d. o.). D., som tidigare var ett självständigt
rike, erövrades 1921 av ibn Saud.
Dja’far. 1) D. e s-S ä di q, ”den sannfärdige”,
den sjätte i ordningen av de tolv imamerna. Han
var en ättling till profetens måg Ali och gäller
som huvudrepresentant för de från Ali nedärvda
hemliga kunskaperna. — 2) D., vän till Harun
er-Raschid, se Barmakider.
Djagata’i, andre son till Djingis-kan (d. 1242).
Han fick i arv Turkestan och Bochara, där hans
dynasti höll sig till 1300-talets senare hälft. —
D. är också namn på den turkiska dialekt, som
talas i Turkestan och är utmärkt för sin
renhet; på d. författade Babur (se d. o.) sina
memoarer.
Dja’gga, se Wadjagga.
Dja’gilev [-ljef], Sergej Pavlovitj, rysk
balettledare (1872—1929). Han grundade i
Petersburg på 1890-talet konsttidskr. Mir
iskusst-va (Konstens värld), vilken samlade de unga
konstnärerna omkr. sig och utövade under ett
tiotal år stort inflytande. 1908 uppsatte D. i Paris
operorna ”Boris Godunov” och ”Flickan från
Pskov” och grundade s. å. en rysk balettrupp,
med vilken han med lysande framgång uppförde
balettverk ss. ”Carnaval”, ”Scheherazade”,
”Cléo-patra” och ”Petrusjka”. D. är skapare av det
moderna balettdramat.
Djailölo, se Djilolo.
Dja’kovica [-vitsa], D ako vi ca, stad i s.
Jugoslavien, vid foten av Nordalbanska alperna,
på den bördiga Metojaslätten; 14,000 inv.
Djalo, G i a 1 o, oas i Libyska öknen, 250 km
s. ö. om Stora Syrten, Afrika; tills, m. oasen
A u g i 1 a, 25 km därifrån, omkr. 6,000 inv.,
mest berber. D. är liksom Augila en viktig
knutpunkt för karavanvägar till Bengasi, Siwa,
Kufraoaserna och Egypten.
Djambi, stad på s. ö. Sumatra, Indonesien, vid
floden Djambi el. Hari (c:a 600 km lång); 22,000
inv. I floddalen finnas rika petroleumfyndigheter
och stora gummiplantager.
D jämi, Mauläna Nuraddin A b da
r-rahmän, persisk skald (1414—92). Hans mest
berömda arbeten äro hans tre ”Divaner”,
innehållande lyriska stycken, och de
didaktisk-poetiska berättelserna ”Jüsuf u Zulaichä” och ”Laila
u Madjnün”. D:s samlade verk utgåvos i
Luck-now 1876.
Djärabub, oas i Libyska öknen, se Giarabub.
Djat, folkstammar i n. v. Indien och s. Ö.
Iran, som tidigare spelat en betydande
his
torisk roll. I Belutsj istan synas de före den
be-lutsjiska invandringen ha varit det härskande
folket i det s. kustlandet; numera ha de där helt
uppgått i belutsj erna. Däremot hålla de sig ännu
i Las-Bela. I n. v. Indien utgöra de till stor
del den åkerbrukande befolkningen. Deras
sammanlagda antal kan uppskattas till 8 mill. I
religiöst avseende fördela de sig täml. likformigt
på islam och sikhreligionen.
Djebel, se Djabal.
Djebel ed-Druz (fr. Djebel Druze), till 1942
autonomt område inom s. delen av fr.
mandatområdet Syrien; omkr. 6,000 km2, 65,000 inv.,
de flesta druser. Områdets kärna bildas av
berglandet Hauran med fruktbara dalar och goda
betesmarker; huvudort es-Suweda. D. uppgick 1942
i republiken Syrien.
Dje’dda, stad i Arabien, se Djidda.
Djem, e 1-D j e m, ort i ö. Tunisien, 71 km s.
om Kairouan. Motsvarar romarnas Thysdrus’,
ståtliga ruiner, bl. a. av en amfiteater, kvarstå.
D., en viktig vägknutpunkt, var under 2:a årh.
e. Kr. en blomstrande provinsstad.
Djem (Jem), turkisk prins (1458—95), son
till sultan Muhammed II. Vid faderns död 1481
gjorde han anspråk på tronen framför sin äldre
bror Bajasid (II). Han hade till en början några
militära framgångar och utropades i Brussa till
sultan. Besegrad i två drabbningar 1481 och 1482,
sökte han skydd hos johanniterna på Rhodos,
men stormästaren P. d’Aubusson svek honom
snart och åtog sig genom fördrag med Bajasid
att mot en årlig penningsumma hålla D. i
fängs-ligt förvar. Han hölls sedan fången på olika
slott i Frankrike, tills påven Innocentius VIII
lyckades få D. utlämnad till sig (1489). Bajasid
förhandlade med påven Alexander VI om att
mot penningersättning få D. avdagatagen.
Brevväxlingen härom röjdes 1494 för Karl VIII av
Frankrike, som då tvang Alexander att utlämna
D. Denne följde konungen från Rom men
insjuknade svårt och avled febr. 1495 i Neapel.
Se L. Thuasne, ”Djem-Sultan, fils de Mohammed
II” (1892).
Djemali, diktarnamn för en okänd persisk
skald från början av 1400-talet, efterföljare till
Nizamis. Han skrev i traditionell stil eposen
”Haft Aurang” (”Stora björnen”, 1417), ”Mihr
u nigar” (”Kärlek och skönhet”, 1402) och
”Mah-zun u mahbub” (”Den försmådde och den
älskade”, 1411).
Djemal pascha, A h m e d, turkisk general
och politiker (omkr. 1875—1922). Han slöt sig
som officer i Saloniki till ungturkarna, blev
efter deras seger 1908 överstelöjtnant och 1911
generalguvernör i Bagdad. Han var
divisionschef i Balkankriget 1912, blev militärguvernör
i Konstantinopel 1913, minister för offentliga
arbeten s. å. och marinminister 1914. D:s franska
sympatier ledde till oenighet med Enver pascha.
Vid Turkiets inträde i 1 :a världskriget placerades
D. i Syrien som chef för 4:e armén. Han
gjorde nov. 1914, jan. 1915 och aug. 1916 förgäves
framstötar mot Suezkanalen men lyckades
däremot kasta engelsmännen tillbaka vid Gaza 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
