- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 5. Colonia - Dram /
805-806

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djurgeografi, zoogeografi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

805

Djurgeografi

806

Den övre litoralfaunans huvudregioner. Efter S. Ekman.

Tropiska litoralfaunan: Q Indo-västpacifiska underregionen. • Amerikanska underregionen. f
Västafri-kanska underregionen. O Tempererade havens litoralfauna. • Kalla havens litoralfauna.

näbb, lökgrodor, vissa vattenödlor, gädda,
abborre, lake, sik m. fl.

2) Etiopiska regionen, omfattande
Afrika s. om Sahara samt s. Arabien.
Karakteristiska former äro bl. a. gorilla, schimpans,
babianer, guldmullvadar, en del specifika gnagare,
flodhäst, giraff, okapi, zebror, gnu m. fl.
anti-loper, klippgrävling, jordsvin och talrika fåglar.

3) Madagassiska regionen,
omfattande Madagaskar. Denna föres ofta som
underregion till den etiopiska. Den är specifik för
sin rikedom på halvapor, dessutom finnas
endemiska insektätare, rovdjuret fossa m. fl.

4) Orientaliska regionen,
omfattande Sydkina, Främre och Bortre Indien,
Sunda-öarna österut till Bali-Lomboksundet. Denna
region visar anknytningspunkter till såväl den
hol-arktiska som, i synnerhet, till den etiopiska
regionen. Fossilfynd utvisa, att likheten med den
etiopiska regionen var än större före istiden.
Karakteristiska former äro bl. a. orangutang
och gibboner, påfåglar (en påfågelliknande form
dock nyligen påträffad i Västafrika), fasaner,
vildhöns, gavialer och flygande agamer (ödlor).

Nu nämnda regioner (1—4) sammanfattas ofta
till ett ”rike”, benämnt arktogea.

5) Neotropiska regionen (riket n e
o-gea), omfattande Syd- och Mellanamerika samt
Västindien. Sydamerika var länge isolerat
norrut, först under miocenperioden etablerades
förbindelse med Nordamerika, varefter därifrån
stora rovdjur invandrade, som utrotade många
av regionens säregna former. En del
neotropiska former utbredde sig också till Nordamerika,
vars sydligaste delar äro så rika på
neotropiska former, att de bruka räknas till neogea.
Karakteristiska äro bl. a. vrålapor, lamadjur,
diverse gnagare, sengångare, myrslokar, bältor,
en del pungdjur, varibland de egendomliga och

primitiva epanorthiderna, tinamufåglar, tukaner,
pipagroda, pansarmalar och darrålar.

6) Australiska regionen, i vidaste
bemärkelse (riket n o t o g e a) omfattande
Australien samt öar norr- och österut, vilka dock,
särsk. i sistnämnda fall, visa en mycket
uttunnad och fattig djurvärld. Denna region är
den faunistiskt mest särpräglade delen av
jorden. Karakteristiska former äro t. ex. talrika
pungdjur, kloakdjur, kasuarer, kivier, stor
fothöns, lyrfågel, paradisfåglar, en säregen och
ålderdomlig slags lungfisk (Neoceratodus). En
del anknytningar finnas särsk. till Sydamerikas
fauna.

Även Arktis och Antarktis uppföras ibland
som särskilda regioner, arktiska och a n
t-arktiska regionerna. Den förras djur
gå dock tvångslöst in under den holarktiska
djurvärlden, den senares utgöras av en del valar,
som lämpligen behandlas i samband med havets
djur.

Förr var man mycket benägen att, som
förklaring på diskontinuerlig utbredning, tillgripa
landbryggehypoteser. Numera föredrar man att
däri se restförekomster av tidigare
sammanhängande utbredning
(förträngningsrelik-t e r). Landbfyggorna ha dock utan tvivel
förekommit; bland de bäst dokumenterade är den
över Berings sund (under geologiskt sen tid) och
de mellan sydkontinenterna över Antarktis (sist
under övre krita).

En faktor, som spelat en utomordentligt stor
roll särsk. för djurens fördelning på norra
halvklotet, är istiden. Genom stora ismassor
dels i norr, dels i Eurasiens berg längre åt s.
utrotades djuren i vidsträckta områden el. drevos
undan till av istiden mindre påverkade trakter,
vilkas faunor där fortbestodo i sin tertiära
yppighet. Sådana områden, s. k. r e f u g i e r, blevo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:14:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffe/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free