Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domagk, Gerhard - Domalde - Domar - Domare (Bibeln) - Domare (juridik) - Domareboken - Domaredansen - Domarregler - Domarringar - Domatier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
859
Domalde—Domatier
860
påbörjades försök med det saltsura saltet av
sul-fonamiddiaminoazobenzol, ett preparat, som
sedermera benämndes prontosil. Den första
publikationen av resultaten gjordes i ”Deutsche
medi-zinische Wochenschrift” febr. 1935. Därmed var
upptakten given till en fullständig omvandling
i behandligen av åtskilliga infektionssjukdomar,
som tack vare detta ämne och dess derivat
med framgång kunde bekämpas även i sina
svåraste former. D. tillerkändes 1939 nobelpriset i
medicin och fysiologi.
Dömalde, enl. Snorre Sturlason sveakonung
av Ynglingaätten, son till Visbur. I hans dagar
var i Svitjod stor hunger och nöd, säger Snorre
Sturlason i Ynglingasagan. Då inga offer till
gudarna hjälpte, enades hövdingarna om att
missväxten måste bero på D., deras konung,
och att de därför borde offra honom för att få
god äring. De dräpte honom därför och
rödfärgade gudabildernas postament med hans blod.
Dömar, enl. Snorre Sturlason namn på en
sveakonung av Ynglingaätten, Domaldes son, som
var drott i många år, under vilka god
årsväxt och frid rådde. Han dog sotdöden i
Uppsala och brändes på Fyrisåns strand.
Domare, enl. uppfattningen i de yngre
partierna i Domareboken en person, som skaffade
Israel rätt genom att besegra en el. annan av
dess fiender, varefter han under återstoden av
sitt liv var ett slags regent över hela sitt folk
(2: 18 ff.). De äldre partierna av Domareboken
visa dock, att dessa d. icke voro regenter över
hela Israel utan blott stamhövdingar.
Domare, den, som på grund av offentligt
bemyndigande har att, efter avlagd domared, å
statens vägnar, ensam el. som medlem av
kollegial domstol, pröva och avgöra rättstvister, resp,
åtal för brott. Av den, som skall fungera som
d., kräves d o m a r h a b i 1 i t e t, d. v. s. dels att
ha egenskaper, nödvändiga för att utöva
domarkall, allmänna habilitetsvillkor, och dels för
visst särskilt mål, att äga personliga
förutsätt-ar för att kunna ha en fullt opartisk ställning
till målet, speciella habilitetsvillkor. Om
speciellt habilitetsvillkor saknas, föreligger
jäv. — D. äro dels lagfarna fackdomare, dels
lekmannadomare. Fackdomare är den, som efter
för rättskunnig d. erforderlig examen enl.
förordnande utövar domarbefattning. Han skall vara
svensk medborgare och ha fyllt 25 år. Sedan
1925 kan såväl man som kvinna vara d.
Juristdomarna utnämnas vanl. av K. m:t;
lekmanna-domarna äro oftast folkvalda, t. ex.
nämndemännen vid häradsrätterna och de illitterata
rådmännen i småstäderna. D. kan icke avsättas utan
efter laga dom.
Domareboken, den andra boken i ordningen
av de s. k. ”förre profeterna” i judarnas kanon.
Den börjar med en kort redogörelse för
Kanaans erövring, varvid särskild hänsyn tages till
stammarna Juda och Simeon (1: 1—2: 5). Så
följa berättelserna om de olika domarna (2:
6—16: 31). Denna avd. inledes med en
framställning, som inpressar utvecklingen under
domar
tiden i ett bestämt teol. schema: Israel avfaller
från Jahve och blir därpå förtryckt av någon
fiende, ångrar sig då och beder till Jahve om
hjälp, varefter denne sänder en domare, som
frälsar folket ur plundrarens hand. Kap. 17—21
utgöra ett bihang, som talar dels om Mikas
bilddyrkan och daniternas överflyttning till Lais,
dels om det skändliga dådet i Gibea och kriget
mot Benjamins stam (19—21). — Större delen
av berättelserna om (de större) domarna vilar
på dubbla källor, som sammanfogas till ett.
Inledningen till bokens huvudavdelning och de
förbindande partierna mellan berättelserna om de
olika domarna härleda sig från en redaktion, som
stått under stark påverkan av Deuteronomium.
Domaredansen, svensk sångdans (ringdans),
mest känd från mellersta Sverige; en person
går inuti ringen med ett ljus, lyser de i ringen
gående i ansiktet och söker få dem att skratta.
Den, som skrattar, erlägger pant.
Domarregler, en för svensk rätt
betydelsefull samling rättsgrundsatser, tillskriven Olaus
Petri. Redan under medeltiden fanns i Sverige
en kortfattad samling d., som fogades till
handskrifter av flera lagar. Dessa d. voro starkt
påverkade av kanonisk rätt. Olaus Petri, som synes
ha känt dessa d., har i sin samling sammanfört
material från vitt skilda håll. Det hela är dock
sammanhållet av förf :s originella, humana och
vidhjärtade rättsåskådning. Sedan 1635 är det sed,
att de införas i lageditionerna. Litt.: N.
Beckman, ”Våra medeltida d.” (i Arkiv för nordisk
filologi, 1918); J. E. Almquist, ”D.” (1937, 2:a
omarb. uppl. 1951).
Domarringar kallas vissa på många ställen i
s. och mellersta Sverige förekommande runda
el. avlånga stensättningar. Stenarna, som kunna
vara mycket stora, äro vanl. till antalet 9 el. 12,
stundom färre. Den folkliga benämningen torde
kunna ha sitt berättigande. I medeltida handlingar
omtalas åtskilliga ställen med dylika fornminnen
som tingsorter, och i Danmark höllos ännu på
1500-talet ting vid dylika stenkretsar. Även på
många ställen i Sverige ha säkerligen d.
tjänstgjort som byarnas tingsplatser. Urspr. synas dock
d. ha uppförts som gravmonument.
Domätier, hos växter förekommande
hålighe-ter el. andra bildningar av bestämd form, vilka
Domarring vid Skepparpsån i Ravlunda sn, Skåne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
