Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Donkeypump - Donkosackerna - Donläge - Donna - Donnan, Frederick George - Donnay, Maurice - Donndorf, Adolf von - Donne, John - Donnér, Iwar - Donner, 1. Otto - Donner, 2. Anders - Donner, 3. Kai - Donner, 4. Wolfgang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
891
Donkosackerna—Donner
892
pumpen nyttjas ofta även som länspump för
fartyget.
Donkosackerna [dä’n-], en efter i:a
världskriget bildad rysk manskör, som blivit
internationellt bekant genom turnéer. Under ledning
av sin grundare, Sergej Jarov (f. 1896), har
kören även konserterat i Sverige (i Stockholm
f. ggn 1927).
Donläge, en viss lutning i sidoled hos en malm.
Donna [då’-], it. (av lat. do’mina, fru), fru,
dam av stånd (om italienska, spanska och
portugisiska kvinnor); i modern sv. stundom
ironiskt om någons ”tillbedda”.
Donnan [då’nan], Frederick George,
engelsk kemist (f. 1870), sedan 1913 prof, i kemi
i London. D. är känd för sina undersökningar
över de jämviktsförhållanden, som uppstå vid
semipermeabla membraner (Donnans
jämvikt).
Donnay [dånä’], Maurice, fransk
dramatisk författare (1859—1945). D., som urspr. var
ingenjör, vann sin första stora framgång med
”Amants” (1895), som ger en realistisk variant
av kameliadamens historia. I ”La douloureuse”
(1897) är motivet ungdomssynder, som gå igen
och skilja två älskande, liksom i ”Le torrent”
(1899). Kärleken som socialt problem diskuteras
i ”L’escalade” (1904; ”Med storm”, 1906),
”Pa-raitre” (1906) —- hans bästa drama — och ”Les
éclaireuses” (1913). Aktuella rasproblem
beröras i ”Oiseaux de passage” (1904; ”Flyttfåglar”,
1906) och ”Le retour de Jérusalem” (1904).
Under senare delen av sitt liv framträdde D. som
förf, av personhistoriska och självbiografiska
arbeten.
Donndorf [då’ndårf], Adolf von, tysk
skulptör (1835—1916). Han fullbordade det stora
Luthermonumentet i Worms. Till hans främsta
verk räknas en kraftfull Bismarcksbyst i
Heidelberg samt monumentet över Schumann i Bonn.
D. var prof, vid akademien i Stuttgart. — Ett
D.-museum upprättades 1910 i Weimar.
Donne [dån], John, engelsk skald och
prosaist (1573—1631). Han är huvudman för
den s. k. ”metafysiska skolan” i engelsk
litteratur. Hans bästa bidrag till litteraturen äro
de kraftiga satirerna, i vilka han framträder
som en föregångare till Pope. Av hans andra
dikter kunna nämnas ”The anatomy of the
world”, elegier, andliga kväden, epigram m. m.
D. skrev även den mot katolicismen riktade
avhandlingen ”Pseudomartyr” (1610), ”Death’s
duel”, ”Biathanatos” (vari självmord försvaras)
m. fl. arbeten och predikningar. Efter hans död
utkommo ”Poems by J. D. with elegies on the
author’s death” (1633). Senaste kritiska
editionen av D:s dikter är av H. J. C. Grierson (1912).
— Litt.: E. Gosse, ”Life and letters of J. D.”
(2 bd, 1899).
Donnér, Nils Olof I w a r, målare och
tecknare (f. 1884 31 /s), fick sin första utbildning
hos Wilhelmson på Valand i Göteborg samt
studerade vidare i Stockholm, Oslo, Köpenhamn
och Paris. I Köpenhamn vistades han många
år på 1910-talet, och från 1920 besökte han
upprepade gånger Paris. Åren 1927 och 1928
företog han resor i Medelhavsländerna och
utgav därom 2 planschverk. Han blev en
realistisk-impressionistisk skildrare av kust- och
hamnmotiv. D. är företrädd i
Waldemarsudde-saml., i Norrköpings och Kalmars muséer samt
i Statens historiska museum.
Do’nner. 1) Otto D., finländsk
språkforskare och politiker (1835—1909), fil. dr 1864,
prof, i sanskrit och jämförande språkforskning
i Helsingfors 1875.
Under inflytande av
det finska nationella
väckelsearbetet leddes
hans forskningar in på
de finsk-ugriska
språken; bland hans
arbeten märkas
”öfver-sigt af den
Finsk-Ugriska språkforskningens historia”
(1872),
”Vergleichen-des Wörterbuch der
Finnisch-Ugrischen
Sprachen”, I—III
(1874—88), samt
bi
drag till forskningarna rörande
Orkhon-inskrifter-na. I Finsk-ugriska sällskapet var han den ledande
själen som dess förste sekr. och som mångårig
ordf. — D. hade tidigt visat politiskt intresse
som redaktör i Helsingfors Tidningar (1864—66).
Han tillhörde sedermera prästeståndet vid alla
ståndslantdagar 1877—1905. Efter storstrejken
1905 tillhörde han den mechelinska senaten som
ecklesiastikchef (1905—08).
2) Anders Severin D., den föreg:s
brorson (och styvson), astronom (1854—1938), prof,
i astronomi vid Helsingfors univ. 1883. Han
utförde undersökningar inom störingsteorien,
särsk. enl. H. Gyldéns metoder, utförde
gradmätningar i Finland och deltog i den
fotografiska kartläggningen av stjärnhimmeln.
3) Karl Reinhold (K a i) D., son till D.i)
språkvetenskapsman, forskningsresande, politiker
(1888—1935). Sin vistelse i Sibirien 1911—13
och 1914 för att utforska samojedernas språk,
etnografi och religion skildrade han i ”Bland
samojeder i Sibirien” (1915); den har även givit
stoff till ”Sibiriska noveller” (1919) och till
flera vetenskapliga arbeten. D. blev 1924 doc. i
uralisk språkvetenskap vid Helsingfors univ. —
I det politiska arbetet för Finlands frigörelse
spelade D. en ledande roll, levde 1916—18 i
landsflykt i Sverige och Tyskland och kvarstod en
tid efter frihetskriget i militärtjänst. Han var
1920—22 huvudredaktör för den aktivistiska
veckotidskriften Suunta. D. utgav ”Släkten
Donner”, 3 (1931) och ”Fältmarskalken friherre
Mannerheim” (1934).
4) Heinrich Wolfgang D., språk- och
litteraturforskare (f. 1904), efter studier i
Uppsala och Oxford fil. dr i Oxford 1934, prof, i
engelska språket och litteraturen vid Åbo akad.
1937, vid Uppsala univ. 1951. Bland hans
skrifter märkas ”Thomas Lovell Beddoes. The
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
