- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 5. Colonia - Dram /
897-898

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dopfunt - Doping - Dopkyrka - Doppardagen - Doppingar - Doppio movimento

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

897 Doping—Doppio movimento 898

Svarthakedopping (t. v.) och skäggdopping. Ur B. öhrn, ”Fågelsjöar”.

ning och utsmyckning ha de medeltida
stenhuggarna, icke minst i s. Sverige och särsk. på
Gotland lämnat betydande prov på sin
konstskicklighet. — Från renässansen och följ, perioder
finnas d. av trä el. sten, ej sällan av betydligt
mindre dimensioner än de medeltida och endast
avsedda att uppbära det för dop genom
begjut-ning tillräckligt rymliga dopfatet, medan
medeltids funtarnas volym alltid tillåtit dop av
barn genom neddoppning. — Litt.: F. Bond,
”Fonts and font covers” (1908); arbeten av J.
Roosval om Gotlands d.; L. Tynell, ”Skånes
medeltida dopfuntar” (1913—21); E. Fischer,
”Västergötlands romanska stenkonst” (1918); R.
Blomquist, ”Studier i Smålands romanska
stenkonst” (1929); Monica Rydbeck, ”Skånes
sten-mästare före 1200” (1936).

Doping [dåu’piu], eng., bruket av
stimulerande medel, t. ex. alkohol, omedelbart före en
tävling i avsikt att höja prestationsförmågan;
förbjudet vid tävlingar.

Dopkyrka, se Baptisterium.

Doppardagen, av ålder namn på julaftonen
med anledning av den på flera svenska orter
gängse seden, att man då på middagen samlas
omkring ett kokkärl, innehållande varmt
skink-spad, samt doppar bröd däri och sedan förtär
detta.

Doppingar, Podicipe’didae, fågelfamilj,
tillhörande ordn. 1 o m f å g 1 a r (Colymbiformes).
Hithörande fåglar kännetecknas av att varje
tå är omgiven av en särskild, bred hudflik
(flik-fötter). Tårna bära platta, nagellika klor,
tar-serna äro platta, och benen sitta långt bak.
Näbben är stark, rak, spetsig, vingarna korta och
nå ej stjärtroten. Stjärten består av korta, mjuka
fjädrar. Fjäderdräkten är tät med silkeslik glans
på undersidan. Familjen omfattar 25 arter,
utbredda över hela världen. Familjens i Sverige
viktigaste släkte är doppingsläktet,
Podi-NF V — 29

ceps. D. hålla om somrarna till i insjöarna. De
simma och dyka med stor skicklighet och kunna
även trots sina korta vingar flyga rätt snabbt.
D:s föda utgöres av småfisk, vatteninsekter
o. dyl., som de upphämta dykande. Utmärkande
för d. är, att de även bygga sitt bo i vattnet.
Det förfärdigas av säv och vass och flyter
på vattenytan, förtöjt inne i en vassrugge.
Äggen äro 3—5, vita el. grönvita. De ruvas
omväxlande av båda makarna. Då dessa lämna
boet, täcka de över äggen med vattenväxter.
Hanen tager i allm. mera vård om ungarna än
honan och ses ofta simma omkring med hela
kullen på sin rygg. Störst av Sveriges d. är
skäggdoppingen (Podiceps cristatus), som
når en ands storlek. Den häckar allmänt i alla
insjöar, där vassar finnas, så långt upp som
till Dalälven. Skäggdoppingen har sitt namn
av den krage av förlängda, bruna fjädrar, som
omger halsen. Dessutom igenkännes den på de
två långa nacktofsarna. I sommardräkt är
huvudet av denna art svart, rygg och sidor äro
svartbruna och undersidan vit. Om vintern
stöter färgen mer i grått. Honan är något mindre
och har kortare tofs och mindre krage. I
smärre vatten leva gråhakedoppingen (P.
griseigena) och svarthakedoppingen (P.
auritus). Hos den förra är om sommaren
halsen framtill och på sidorna röd. Huvudet bär
en kort tofs. Den häckar sparsamt ända upp
till Piteåtrakten. Den senare, som är mer
sällsynt, igenkännes på sitt svarta huvud och ett
gult band genom vartdera ögat. Den minsta
arten är smådoppingen (P. nigricans), som
förekommer sällsynt i s. och mell. Sverige. D:s
skinn har användning som pälsverk.

Doppio movimento [då’piå måvimä’ntå], it.,
musikterm, ”dubbel rörelse”, dubbelt så fort. —
Doppio v a 1 o’r e, ”dubbla (not-) värdet”, d. v.
s. dubbelt så långsamt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:14:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffe/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free