Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dordrecht (dort) - Dordrechtsynoden - Dore, Mont - Doré, Gustave - Dorema - Dorer el. dorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Dordrechtsynoden—Dorer
902
Gustave Doré: illustration till Rabelais (t. v.) och till Lafontaines fabler.
vägen Breda—Rotterdam. D. var under medeltiden
Hollands rikaste stad men drabbades av den
stora flodkatastrofen 1421. D. har skeppsvarv,
kvarnar, maskin-, trä-, socker- och oljeindustri,
rederier och livlig virkeshandel. Efter
regleringen av Oude Maas har hamnen avsevärt
utbyggts och omfattar nu 13 bassänger med en
kaj längd av 7 km.
Dordrechtsynoden [då’rträkt-], nederländsk
reformert synod, som 1618—19 hölls i Dordrecht
(även ombud från England, Tyskland och
Schweiz voro tillstädes). Synoden lade grund till
calvinisternas herravälde i Holland och uttalade
stränga förkastelsedomar över arminianerna.
Dore [där], Mont, bergparti på Franska
centralmassivet. Högsta toppen, Puy de Sancy,
1,886 m ö. h.
Doré [dåre’], Paul Gustave, fransk
konstnär (1833—83). Han uppträdde från sitt 15:e
år i Paris som tidningstecknare, utförde till en
början mest humoristiska teckningar, som visade
stor skicklighet, kvickt skämtlynne och flödande
fantasi, övergick så till att illustrera Rabelais
m. fl. Dessa hans ungdomsverk följdes av
imponerande bildserier till Dante, Perraults
sagor, Atala, Don Quijote, bibeln, Lafontaines
fabler, Münchhausen m. fl. De flesta av dessa
bilder utfördes i stora träsnitt. D. visar i sina
kompositioner liksom i utförandet en outtröttlig
skapar förmåga, men maner och ytlighet kunde
i hans väldiga massproduktion ej undvikas. Han
målade även i olja, stora, figurrika dukar,
bataljer, bibliska ämnen, spanska genrer, och
ut
förde dessutom skulpturverk, bl. a. monumentet
över Alexandre Dumas d. ä. (på Place
Males-herbes i Paris). Monogr. av R. Delorme (1879),
B. Jerrold (1891), G. F. Hartland (1924) och M.
Rose (1946).
Doréma, släkte bland flockväxterna,
se Ammoniakgummi.
Dörer el. dör ier (grek. Döriei’s), en av
det grekiska folkets tre huvudstammar. I
historisk tid bebo d. Peloponnesos med undantag
av dess inre (Arkadien), vidare Isthmos (Megara)
och de sydliga öarna i Egeiska havet, bland
dem Kreta och Rhodos. — D. invandrade kort
före den historiska tidens början och
underkuvade el. trängde upp i bergen i det inre en
äldre grekisk (acheisk) befolkning. Den
historiska traditionen berättar, att invandrande d.
gjorde sig till herrar i Tessalien, där de dock
antagit de underkuvade eolernas språk, och från
Tessalien trängde ned i Beotien, vars dialekt är
en blandning av doriska och eoliska element.
Det lilla landskapet Doris mellan Parnassen
och Oite ansågs för d:s stamland. Den
mytologiska traditionen om d:s vandring låter Herakles’
son Hyllos förgäves söka återerövra
Peloponnesos; det lyckades först för hans sonsöner,
som delade landet genom lottning. — Senare
övergingo d. till de ovannämnda öarna och
utsände kolonier till Syditalien, Sicilien o. s. v.
— I modern tid har mycket talats om en
särskild dorisk nationalkaraktär och
livsuppfattning, men grekerna själva känna ej någon sådan.
Detta beror i mycket därpå, att man tagit de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
