Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dorer el. dorier - Dorestad, Wijk bij Duurstede - Dorff, Märta - Dorfmann, Ania - Dorgelès, Roland, pseud. för Roland Lecavelé - Doria, släkt - Doriot, Jacques - Doris (landskap) - Doris (mytologi) - Doriska dialekten - Dorisk stil - Dorisk tonart - Dorism - Dorking - Dormitorium - Dorn (ten) - Dorn, Heinrich - Dornierverken, Dornier-Werke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
903
Dorestad—Dornierverken
904
i sitt statsliv egenartade spartanerna som
typiska d.
Dorestad [då’-], nu Wi j k b i j
Duur-s t e d e, ort i Nederländerna vid Rhen, 20 km
s. ö. om Utrecht, var särsk. under 700- och
800-talen en blomstrande handelsstad. Mynt
slogos där av merovingerna och Karl den store.
Med Danmark och Sverige stod D. i livlig (än
fredlig, än fientlig) förbindelse. I förra hälften
av 800-talet innehades D. som län av den
nordiske hövdingen Rurik och hans broder Harald.
Dorestadsmynten blevo förebilden för
de äldsta nordiska mynten, som anträffats bl. a.
på Björkö i Mälaren, det forna Birka, vilket
stod i livliga handelsförbindelser med Frisland.
— Utgrävningar i D. ha lämnat rikhaltiga fynd
och bl. a. visat, att staden under sin makts
dagar varit befäst.
Dorff, Märta Kristina Charlotta,
skådespelerska (f. 1909 lo/o). D. blev 1929 elev vid
Dramatiska teaterns elevskola och tillhörde
teatern 1931—32 som premiärelev. Hon debuterade
som Hermia i ”En midsommarnattsdröm” 1930.
D. var 1932—38 knuten till Stadsteatern i
Hälsingborg. Bland de större roller hon med
framgång där utförde kunna nämnas Kristina i
”Mäster Olof”, Viola i ”Trettondagsafton”,
Liza i ”Pygmalion” och Desdemona i ”Othello”.
1939—44 intog D. platsen som en av de
förnämsta kvinnliga krafterna vid Stadsteatern i
Göteborg, där hon bl. a. framträtt som Sanchia
Car-son i ”Min hustru Dr Carson”, Francine i
”Lyckliga dagar”, Gertrud i ”Niels Ebbesen”
och Annika i ”Rid i natt”. — G. 1944 m.
civilekonom Hans Gedda.
Dorfmann [då’-], Ania, rysk pianist (f. 1899),
har huvudsaki. bedrivit pianostudier för Isidor
Philipp vid konservatoriet i Paris. D. har gjort
omfattande konsertturnéer över nästan hela
världen, framför allt som solopianist vid
orkesterkonserter. Hon gjorde sin första turné i U.S.A. 1936
—37. Sverige har hon besökt upprepade gånger.
Dorgelès [dår^alä’s], Roland pseud. för
Roland Lecavelé, fransk författare (f.
1886). D. har i omedelbar konstnärlig form
lyckats gestalta sina minnen från 1 :a
världskriget, framför allt i ”Les croix de bois” (1919),
som meddelar en serie skakande visioner från
detta krig. ”Saint-Magloire” (1922) och ”Le
réveil des morts” (1923) äro icke fullt så
omedelbara. Ungdomsupplevelser gå igen i
”Montmartre mon
pays” (1925). Han gav
sedan ut en rad
romantiserade
reseskildringar. Som D:s
bästa arbeten
betraktas romanen ”Le
chå-teau des brouillards”
(1932), som behandlar
artistlivet i
Montmartre, och ”Quand
j’étais montmartrois”
(1936).
Doria [då’ria], genuesisk adelssläkt.
Andrea D., amiral och statsman (1468—
1560), Han tjänade från 1487 påven och flera
italienska furstar. D. blev 1522 fransk
generalkapten och befriade Marseille 1524. Missnöjd
med Frans I, gick D. 1528 i kejsar Karl V:s
tjänst och utdrev fransmännen från Genua. Där
införde han s. å. under kejserlig överhöghet
en aristokratisk republikansk författning, som i
huvudsak bestod till republikens upplösning. Som
”censor” behärskade han Genua till sin död.
Han kämpade flera gånger mot turkarna,
angrep Greklands kust 1532 under kriget mot
So-liman och intog Tunis 1535. Mot D:s vilja
företogs det olyckliga tåget till Algeriet, men
han räddade expeditionen från undergång.
Doriot [dårjå’], Jacques, fransk politiker
(1888—1945), var på 1920-talet en av de
ledande kommunisterna i deputeradekammaren,
uppehöll sig länge i Sovjetunionen, dit han flytt,
sedan han anklagats för högförräderi, men bröt
med kommunistpartiet 1934 och bildade 1936 det
fascistiska Franska folkpartiet. Följ, år
avsattes han från sin befattning som mär i Paris’
förstad Saint-Denis. S. å. försökte D.
förgäves få till stånd en fast antikommunistisk
enhets front. Efter Frankrikes kapitulation 1940
var han först verksam i Vichy, där han
försökte bilda ett enhetsparti. Sedan denna plan
uppgivits, flyttade han till Paris, bekämpade
Vichy-regeringen i konkurrens med M. Déat,
redigerade tidn. Le cri du peuple och bedrev
som ledare för en ”kampgrupp” terror mot
sina egna landsmän i de av tyskarna besatta
områdena. Vid invasionen i väster 1944 flydde
han till Tyskland och uppträdde som ordf, i
Franska befrielseutskottet. Enl. officiell tysk
uppgift dödades han i febr. 1945, då hans bil
anfölls av brittiska jaktflygare.
Doris, grek, landskap, se Dorer.
Döris, i grek, mytologien dotter till Okeanos
och Tethys; med havsguden Nereus hade hon
femtio döttrar, de s. k. n e r e i d e r n a.
Döriska dialekten, se Grekiska språket.
Dörisk stil, se Kolonnordningar.
Dörisk tonart, se Kyrkotonarter.
Dori’sm, egendomlighet i den doriska
dialekten.
Dorking [dä’kiq], stad i eng. grevsk. Surrey,
30 km s. v. om London; 17,000 inv. Trakten är
känd för sin hönsras, dorkinghöns.
Dormitörium, lat. (av dormlre, sova), sovrum
i ett kloster.
Dorn [dårn], konisk järn- el. stålten, som
brukas vid metallbearbetning för att utvidga
ett redan uppborrat hål, utpressa en
rörmynning el. dyl.
Dorn [dårn], Heinrich, tysk tonsättare
(1804—92); beklädde flera
kapellmästarbefatt-ningar, bl. a. i Berlin 1849—69. Av hans operor
märkes särsk. ”Die Nibelungen”; hans sånger
voro på sin tid rätt ofta sjungna. D. utgav
självbiografien ”Aus meinem Leben” (6 bd, 1870 ff.).
Dornierverken [dårnje’-],
Dornier-Wer-ke, i Friedrichshafen vid Bodensjön, är en av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
