Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dostojevskij, Fjodor Michajlovitj - Dotation - Dotera - Dottore - Dou, Gerhard (Gerrit) - Douai - Douala, Duala - Douarnenez - Douaumont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
915
Dotation—Douaumont
916
ner han i den förryckte, av obegränsad
människokärlek drivne samt för alla onda känslor
oförstående furst Mysjkin —, och ”Demonerna”
(1871—72; sv. övers. 1918—22), en bred tidsbild
av 1860-talets Ryssland och ett skoningslöst
angrepp på den begynnande nihilistiska rörelsen
och på den liberalism, varur den enl. D. utgått.
1871 återvände D. till Ryssland och upplevde
nu — trots fortsatt sjuklighet — några relativt
lyckliga år. Hans ekonomi blev ordnad inte minst
genom hans andra hustrus, den kloka och
praktiska Anna Snitkinas, ansträngningar (hans i
Sibirien ingångna äktenskap med Marja Isajeva,
änka efter en sibirisk ämbetsman, upplöstes
genom hennes död 1864). Han ägnade sig nu
delvis åt publicistisk verksamhet, särskilt i den i
form av tidskriftshäften utkommande ”En
skriftställares dagbok” (1876—77), där han framlade
sina politiska och litterära reflexioner och särsk.
uppträdde som slavofil förkunnare. Samma
slavofila idéer präglade hans med obeskrivlig
entusiasm mottagna tal vid Pusjkinmonumentets
invigning i Moskva 1880. Samtidigt påbörjade
han ett redan under utlandstiden planerat verk,
En stor syndares liv, varav emellertid endast
ett parti, den stora romanen ”Bröderna
Kara-mazov” (1879—80; sv. övers. 1918), fullbordades;
även i sitt oavslutade skick är detta ett
imponerande verk, där tyngdpunkten mindre ligger i
själva den tecknade familjekrönikan än i de
djupa och glänsande religionsfilosofiska idéer,
som författaren framlägger. D:s plötsliga död
1881 försänkte Ryssland i verklig landssorg. —
D:s anseende som författare har ända fram till
våra dagar varit i stadig tillväxt. Hans
svagheter, delvis sammanhängande med de
omständigheter, under vilka hans flesta arbeten sågo
dagen, falla lätt i ögonen: en sällsynt knagglig
och klumpig stil, oslipad och ofta till ytterlighet
inkrånglad komposition, överflöd på
upprepningar och longörer. Till gengäld pulserar i D:s
arbeten ett liv, rikare och intensivare än hos de
flesta andra författare, och framför allt når han,
då han dröjer vid de ur den fysiska, moraliska
och psykiska jämvikten bragta, i sin psykologiska
analys som ingen annan in i själslivets mest
undangömda vrår. — Av den synnerligen
rikhaltiga litteraturen om D. föreligga på sv. bl. a.:
D. S. Merezjkovski, ”Tolstoj och D.” (2 bd,
1906—07); Aimée Dostojevski, ”D.” (1921); D:s
”Brev. I urval och övers, av A. Jensen” (1920);
E. Thomassen, ”D.” (1942).
Dotatiön (mlat. dotätio, av lat. dos, hemgift),
i rom. rätten tilldelande av hemgift åt kvinnan,
i kanonisk rätt anvisande av förmögenhet (dos)
för underhåll av kyrkor och fromma stiftelser
(senare även själva förmögenheten). I världslig
rätt vidgades begreppet d., så att därmed numera
i allm. förstås anslag till stiftelser el. till om
staten förtjänta personer.
Dotèra (lat. dotäre), ge en dotation.
Dottore [dåtå’re], se Commedia dell’ arte.
Dou [dau], Gerhard (Gerrit), holländsk
genre- och porträttmålare (1613—75), verksam
i Leiden. D. var 1628—31 lärjunge till Rem-
Gerhard Dou: Gumman i fönstret. Staatsgalerie, Wien.
brandt, vars då ännu sobra och detaljerade
teknik han inhämtade och vars ljusdunkelstil blev
avgörande för hans konst. D:s målningar äro
ytterligt detaljerade, utförda med miniatyrartad
skärpa, och intill 1650-talets mitt ständigt
utförda i en mjuk och sval silvergrå
helton; därefter blir färgen mattare. Karakteristisk
för D. och hans efterföljare är de framställda
figurernas inramning i en fönsteröppning. D.
är företrädd i Nationalmuseum, Stockholm.
— Monogr. av W. Martin (1901; på ty. 1913).
Douai [dæä’], stad i n. Frankrike, dep. Nord,
vid Scarpe; 37,000 inv. Gammal flamsk stad,
kom genom freden i Aachen 1668 till Frankrike,
hade 1562—1793 universitet. Gotiskt stadshus
med 40 m högt torn, museum m. m. Ligger
inom nordfranska koldistriktet. Järnindustri.
Viktig järnvägsknut.
Douala [dcoala’], Dual a, stad i franska
Kamerun, vid Kamerunviken av Guineabukten;
47,000 inv., därav c:a 1,500 vita. D. är områdets
främsta hamnstad. Flygstation. Tyskarna avsågo
på sin tid att skapa en storhamn här, fördjupade
inseglingsrännan till 5 m och byggde en kaj för
oceangående fartyg. Järnvägar leda till
huvudstaden Yaoundé i ö. och till Nkongsamba i n.
(från Bonabéri). Under 2:a världskriget byggdes
en bilväg från D. över Fort-Lamy till El-Obeid
i Engelsk-egyptiska Sudan. Export av
palmkärnor, — olja, bananer, kakao, timmer, kautschuk,
bomull, kaffe, jordnötter.
Douarnenez [dcoarnane’], stad i fr. dep.
Finistère (Bretagne); 21,000 inv. Ypperlig hamn.
Betydande fiske (sardiner, tonfisk). — Se bild
vid Bretagne, sp. 802.
Douaumont [dæåmå’], fort vid Verdun, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>