Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Douaumont - Douay, Félix - Double (filminspelning) - Double (par mot par) - Doublé - Doubs - Doucement - Doughty, Charles Montagu - Douglas (motorcykel) - Douglas (stad) - Douglas, svensk ätt - Douglas, 1. Robert - Douglas, 2. Gustaf Otto - Douglas, 3. Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■917
Douay—Douglas
918
km n. n. ö. om staden. Fortet var under 1916
föremål för ytterst häftiga strider.
Douay [dæä’], Félix Charles, fransk
general (1816—79). D. deltog i Krimkriget och i
fälttåget i Italien 1859, under vilket han sårades
samt befordrades till brigadgeneral. 1862 sändes
han till Mexico och blev följ, år
divisionsgeneral. Vid fransk-tyska krigets utbrott fick D.
befälet över 7:e armékåren, kämpade i flera
smärre strider mot tyskarna men tillfångatogs
vid Sedan. 1871 tog han framträdande del i
kampen mot kommunarderna och blev 1879
generalinspektör för armén.
Double [dobl] (fr., eg. fördubbling), person,
som vid filminspelning träder i
huvudrollsinne-havarens ställe. D. kallas ofta, även i svenska
filmateljéer, stand in.
Double [dabl], eng., dubbelspel, spel par
mot par, bl. a. i tennis. — M i x e d d., spel med
en herre och en dam på vardera sidan.
Double [dob-], se Dubblé.
Doubs [do]. 1) Största bifloden till Saöne
i ö. Frankrike. Upprinner i Jurabergen 937 m
ö. h. och flyter först åt n. ö., delvis som
gränsflod till Schweiz, sedan mot v. och n. till sist mot
s. v., nästan parallellt med övre loppet, förbi
Besanqon och når Saöne vid Verdun-sur-Doubs.
Längd 430 km. D:s dal inom Jurabergen är
trång med fall, av vilka många äro utbyggda.
2) Departement i ö. Frankrike, kring övre
loppet av floden D.; en del av forna
Franche-Comté; 5,260 km2, 298,000 inv. Huvudstad
Be-sanqon. Omfattar delar av Juras yttre
platåland och höga bergspartier invid schweiziska
gränsen (upp till 1,464 m). Foderväxtodling, rika
betesmarker, osttillverkning. Sågverk.
Urfabrikation (Besanqon), järnmanufaktur
(Montbé-liard).
Doucement [dosmä’], fr., sakta, varligt, milt.
Doughty [dau’ti], Charles Montagu,
engelsk forskningsresande och författare (1843—
1926). Han företog 1875—78 farofyllda resor i
n. v. och mellersta Arabien och skrev härom ett
klassiskt arbete, ”Traveis in Arabia deserta” (2 bd,
1888), rikt på värdefulla iakttagelser, skrivet på
en korthuggen, arkaiserande prosa. D. framträdde
även som författare, dramatiker och skald; han
skrev bl. a. ”The dawn in Britain”, ett stort
epos i 6 bd (1906).
Douglas [da’gläs], engelskt
motorcykelmärke, tillverkas av Douglas Motors Ltd, Kingswood,
Bristol.
Douglas [da’glas], huvudstad på eng. ön Man
i Irländska sjön, på öns ö. kust; 20,000 inv.
Besökt badort; god hamn.
Douglas [du’glas], svensk ätt, utgör en gren
av den skotska ätten D. Nedannämnde D.i) av
den numera i Skottland utdöda grenen D. of
Dalkeith blev svensk frih. 1651 och greve
1654. överstekammarjunkaren greve Carl
Israel Wilhelm D. (1824—98) blev badensisk greve
1848 i samband med sitt giftermål s. å. med
grevinnan Louise Katarina von Langenstein und
Gondelsheim, en dotter till storhertig Ludvig I
av Baden i dennes morganatiska gifte med
Katarina Karolina Werner. Han var far till D.3).
1) Robert D., friherre, sedan greve,
fältmarskalk (1611—62). Han var född i Skottland
och kom omkr. 1628 i svensk tjänst, blev
generalmajor av kavalleriet 1643, guvernör i
Schwa-ben 1646, generallöjtnant 1647, general 1651,
riks-stallmästare 1652, fältmarskalklöjtnant 1656 samt
fältmarskalk och riksråd 1657. Utom i
trettioåriga kriget utmärkte sig D. i Karl X Gustavs
polska krig. Han stred i Livland och Kurland
1658—60, där han erövrade Wolmar och Mitau.
2) Gustaf Otto D., den föreg:s sonson,
greve, svensk-rysk militär (1687—1771). Han
råkade som livdrabant i fångenskap vid Poltava
1709, gick sedan i rysk tjänst och utsågs 1717
till generalguvernör i Finland, som ryssarna då
innehade. Vid hans namn ha knutits många
våldsåtgärder, som denna tid hade att uppvisa. D.
blev 1721 ordf, i den stora estländska
kommissionen och var 1738—51 general en chef samt
guvernör i Reval.
3) Ludvig Wilhelm August D., greve,
politiker, ämbets- och hovman (1849—1916); jfr
släktöversikten. Han var född i Zürich, blev
1870 student i
Heidelberg och Uppsala
samt tog 1874
kansliexamen i Lund. Han
var 1881—88
tjänstgörande kammarherre
hos kronprinsen. Som
godsägare i
Östergötland ägnade sig D.
även åt kommunala
frågor samt insattes
1890 i riksdagens F.
K. och blev
landshövding i Uppsala län
1893. D. var livlig
försvarsvän och
väck
te som sådan uppseende med broschyren
”Hur vi förlorade Norrland” (1889). 1 juni
1895 utnämndes D. till utrikesminister, vilket
var ett tecken till att de svenska eftergifternas
tid gentemot Norge skulle vara förbi.
Norrmännen gåvo också för denna gång vika,
försonings-ministären Hagerup bildades, och en svensk-norsk
unionsrevisionskommitté tillsattes nov. s. å.
Sedan kommittén misslyckats 1898 och Oskar II
10 dec. s. å. utfärdat norska flagglagen (om
unionsmärkets borttagande), begärde norska
regeringen 1899 lagens notificering i utlandet. D.
vägrade emellertid medverka härtill men fick
ej medhåll och avgick 13 okt. 1899. D. var
1901 led. av särskilda försvarsutskottet. Som
sådan erbjöd han Liberala samlingspartiet
medverkan från F. K. till en rösträttsreform som
vederlag för dess stöd i försvarssaken. S. å.
avgick han ur F. K. men mottog återval 1906.
Han var en inflytelserik ordf, i
Norrlandskom-mittén 1901—04. D., som 1901—12 varit
landshövding i Östergötlands län, lämnade även
riksdagen, sedan han dec. 1911 utnämnts till
riks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
