Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Douglas, skotsk ätt - I. Den äldre, direkta linjen - II. Anguslinjen - III—IV. Linjerna Morton och Queensberry - Douglas, Paul - Douglas, Stephen - Douglas, William Sholto - Douglasgran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
921
Douglas—Douglasgran
922
James D., 9:e earl av D. (d. 1488), grep till
vapen mot konungen, förliktes kort därpå med
honom men anstiftade 1455 en ny resning, efter
vars kuvande han flydde till England. Han
företog 1483 ett misslyckat invasionsförsök, måste
ge sig fången och hölls därpå till sin död
internerad i ett kloster; han var den siste av
huvudlinjen (”de svarta Douglasarna”).
H. Anguslinjen. Makten i gränstrakterna
övergick nu till Anguslinjen, som kallades ”de
röda Douglasarna”. Ryktbarast av dessa var
Archibald D., 5:e earl av Angus (d.
1514), kallad bell-the-cat. Han var invecklad i
upprepade stämplingar med de engelska
kungarna Edvard IV och Henrik VII i syfte att
skaffa dem Skottlands krona, blev 1488 den
omyndige Jakob IV :s förmyndare och var 1493
—98 dennes kansler. Hans 3:e son Ga vin D.,
skald och biskop (d. 1522), invecklades i de
politiska striderna under Jakob V:s minderårighet
och måste 1521 fly till England, där han dog i
pesten. Han är Skottlands förste humanist,
översatte Ovidius och Vergilius samt skrev
lärodikten ”The palice of honour” och allegorien ”King
Hart”, med starka intryck av renässansskalder
som Petrarca och Chaucer. Dennes brorson A
r-chibald D., 6:e earl av Angus (d. 1557),
äktade 1514 den vid Flodden stupade Jakob IV:s
änka, Margareta Tudor, syster till Henrik VIII
av England. Giftermålet misshagade de skotska
stormännen, som 1515 fråntogo Angus
regent-skapet, och Margareta utverkade 1527 hos
påven skilsmässa. Angus innehade emellertid under
Jakob V :s minderårighet tidtals högsta makten
i Skottland. 1529—42 vistades han som
landsflyktig vid Henrik VHI:s hov, medan Jakob
V förföljde hans släkt. Efter Jakob V:s och
Margareta Tudors död återvände Angus 1543 till
Skottland, återfick släktgodsen och blev åter
politiskt inflytelserik. Linjens huvudgren
utslocknade med Archibald D., 3:e markis och
i:e hertig av D. (d. 1761), en excentrisk
enstöring. Till en sidogren av Anguslinjen hörde
re-genten Morton (se d. o.).
III—IV. Om linjerna M o r t o n och Q u e e n
s-berry se dessa ord; till den senare hör den
för sina relationer till Oscar Wilde bekante förf.
Alfred D. (1870—1945). Bland dennes
skrifter märkas ”Sonnets” (1909), ”Complete poems”
(1928, ny uppl. 1935), ”The autobiography of
Lord A. D.” (1929) samt ”Oscar Wilde and
myself” (1914) och ”Oscar Wilde, a summing
up” (1940). — Litt.: H. Maxwell, ”History of
the house of D.” (2 bd, 1902).
Douglas [da’glas], Paul Howard,
amerikansk nationalekonom (f. 1892), prof, i Chicago
sedan 1925. D. har ägnat ingående studier åt
arbetslöshetsproblemet och åt löneteorien. I sitt
teoretiska huvudarbete, ”Theory of wages” (1934),
har han sökt göra en matematisk-statistisk
beräkning av de olika produktionsfaktorernas
produktivitet. Bland D:s övriga skrifter märkas
”Real wages in the United States 1890—1926”
(1930), ”Controlling depressions” (1935) och
”Social security in the United States” (1936).
Douglas [da’glas], Stephen Arnold,
amerikansk statsman (1813—61). Han var född i
Vermont och blev 1834 advokat i Illinois. Han
valdes s. å. trots sin ungdom till statens attorney
general och invaldes 1835 i statslegislaturens nedre
hus. Där blev han genast ytterst populär. D.
blev 1840 domare vid Illinois’ högsta domstol,
satt 1843—47 som medlem i kongressens
representanthus och från
1847 till sin död i
senaten. I
kongressen var D. det
demokratiska partiets
verkningsfullaste
talare. Han höll i
Ore-gonfrågan på
Unionens längst gående
anspråk. Även av
Texas’ annektering
och Polks utmanande
mexikanska politik var
D. en ivrig anhängare.
I 1850 års strid var
han jämte H. Clay en
av de ivrigaste befordrarna av kompromissen i
slavfrågan och inledde några år senare det sista
ödesdigra skedet av striden i denna fråga genom
sin Kansas-Nebraska-bill (dec. 1853), vilken
genom sin bestämmelse om upphävandet av 1820
års Missourikompromiss gjorde den slutliga
brytningen nästan oundviklig. Vida berömd är
valstriden 1858 mellan D. och Abraham Lincoln
om den förres senatorsplats. D. lyckades med
knapp majoritet rädda den åt sig men hade av
Lincoln drivits till uttalanden, vilka gjorde det
omöjligt för honom att vid nästa presidentval
för sig vinna sydstatsdemokraterna. Dessa
korade 1860 Breckinridge till kandidat. D. fick
visserligen 1,375,157 röster mot Lincolns 1,866,352
men kom likväl ej upp till mer än 12
elektors-röster mot Lincolns 180. Trots tidigare stora
eftergifter för sydstatsmännens fordringar
motsatte sig D. alla angrepp mot själva Unionens
bestånd och gav efter krigsutbrottet Lincoln sitt
fulla stöd. Biogr. av W. G. Brown (1902) och
G. Milton (1934).
Douglas [da’glas], William Sholto,
baron (1948), brittisk flygmarskalk (f. 1893), D.
innehade under 2:a världskriget successivt ett
flertal högre befälsbefattningar i flygtjänst och
blev 1946 överbefälhavare för samtliga brittiska
styrkor ur alla försvarsgrenar i Tyskland. D.
var militärguvernör i den brittiska zonen och
brittisk medl. av det allierade kontrollrådet för
Tyskland. 1949 blev D. chef för British European
Airways.
Douglasgran, Pseudotsüga mucronäta el.
Douglasii, ett med granen närbesläktat
barrträd, utmärkt bl. a. genom att täckfjällen äro
längre än fröfjällen. Den är ett ända till
100 m högt träd med intill 3 m tjock stam
och pyramidformig el. konisk, till sist mera
utbredd krona samt växer i v. Nordamerika, från
British Columbia till New Mexico. I Klippiga
bergen bildar den här och där stora skogar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
