- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 6. Dráma - Eugen /
9-10

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dresden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9

Dresden

10

grevarna av Meissen 1274 och 1319 kom i huset
Wettins ägo. Efter Sachsens delning 1485 blev
D. omkr. 1530 den albertinska linjens
residensstad. Medeltidsstaden begränsades av slottet i
n., Sophien- och Wallstrasse’i v., An der Mauer
i s. samt Augustus- och Moritzstrasse i ö. 1549
förenades stadsbebyggelsen på flodens båda sidor
till en kommun, och fästningsverken förstärktes
En glänsande byggnadsperiod började 1656 med
Johan Georg II, som även anlade Grosser
Gar-ten. Stora konstsaml., grundade redan under
1500-talets senare del, och en lysande
hovhållning gåvo under Fredrik August I (August
den starke) och Fredrik August II, tillika
konungar av Polen, åt D. europeisk ryktbarhet.
Det 1685 nedbrända Altendresden lät August den
starke återuppbygga, varefter det fick namnet
Neustadt. Genom freden i D. 1745 mellan
Preussen och Österrike slöts 2:a schlesiska kriget.
1760 sökte Fredrik den store förgäves betvinga
D. genom häftigt bombardemang, som bl. a.
förstörde den medeltida Kreuzkirche och mer än
400 andra byggnader. Under Fredrik August
III :s långa fredsregering hämtade staden sig
igen blott för att i Napoleonskrigen möta nya
olyckor. I slaget vid D. 26/s—27/s 1813 besegrade
Napoleon de förbundnas huvudstyrka under
Schwarzenberg. Efter krigens slut inträdde
stadens utveckling i ett nytt skede, fästningsverken
slopades 1817—29, och samtliga förstäder
förenades 1835 med den inre staden. Genom
öppnandet av ångbåtstrafiken på Elbe 1836 och
igångsättandet av järnvägsbyggen 1839 vidtog
stadens utveckling till trafikknut i modern
mening. Samtidigt började en livskraftig industri
utvecklas, till stor del betingad av närheten till
de rika kolfälten i s. v. En krans av
industriförorter uppväxte, vilka småningom
sammansmälte med den äldre staden, ss. Friedrichstadt,
Wilsdruffer Vorstadt, Seevorstadt, Pirnaische
Vorstadt och Südvorstadt utanför Altstadt samt
Antonstadt, Albertstadt, Loschwitz och
Blase-witz utanför Neustadt. G. Semper frambragte en
ny blomstring inom byggnadskonsten; måleri och
grafik företräddes av Schnorr v. Carolsfeld, L.
Richter och E. Bendemann, skulptur av E.
Riet-schel, J. Schilling och E. J. Hähnel. Alltsedan
näringsfrihetens införande i Sachsen 1861 och
därefter landets införlivande med det nya Tyska
riket upplevde D. ett mäktigt uppsving. Uppåt
dalsluttningarna utbreder sig nu staden till 315
m ö. h., och en nästan sammanhängande
stadsbebyggelse förekommer i floddalen mellan Pirna
och Meissen.

De på Elbes båda sidor belägna delarna hade
efter hand blivit förenade medelst sex gatubroar
och en järnvägsbro. Augustusbrücke byggdes
urspr. i början av 1700-talet, den ståtliga
Albert-brücke på 1870-talet. Altstadt hade i stort sett
bevarat sin ursprungliga plan med ett
kvadratiskt centraltorg, Altmarkt, och rätvinkligt
gatunät. På platsen för de gamla fästningsverken
kring Altstadt hade utlagts en krans av breda
gator, ss. Johannesring, Friedrichsring,
Maximili-ansring och Moritzring. Genom D:s centrum strök

den förnämsta pulsådern,
Haupstrasse—Schloss-strasse-Seestrasse—Pragerstrasse i n.—s. riktning
från Neustadts medelpunkt Albertplatz över
Au-gustusbriicke till huvudstationen. Vid el. i
närheten av detta gatustråk närmast s. om floden
voro samlade de flesta av stadens
praktbyggnader. Av medeltida byggnadsverk hade D. dock
nästan intet bevarat; rester av en franciskankyrka
ingingo i Domkirche’ (Sophienkirche) s. om
Zwinger. Det forna residensslottet uppfördes på
1500-talet men ombyggdes i tysk renässans 1889
—1901; det inneslöt den av August den starke
inrättade skattkammaren, Grünes Gewölbe, med
kronjuvelerna o. a. dyrbarheter. Närmast n. om
slottet och förbundet med detta reste sig den
främst av G. Chiaveri 1738—56 i barock
uppförda Katholische Hofkirche, vid takbalustraderna
prydd av 59 helgonstatyer och försedd med ett
smäckert genombrutet torn i rokoko. Johanneum
närmast ö. om slottet byggdes urspr. till hovstall
på 1580-talet men blev sedermera helt omändrat
och inrymde flera museisaml., framför allt
porslins-, vapen- och kulturhistoriska saml. Zwinger
v. om slottet med en fasad åt Theaterplatz
uppfördes i huvudsak i början av 1700-talet av M.
D. Pöppelmann och var urspr. avsett som furstlig
festplats med sina av låga gallerier förbundna
paviljonger kring en trädgård, i en lätt barock,
som stod på övergången till rokoko. N. ö. sidan
intogs av det 1847—54 efter G. Sempers
ritningar uppförda tavelgalleriet, vars förnämsta
konstverk var Rafaels ”Sixtinska madonnan”. Det
stora och värdefulla kopparstickskabinettet fanns
också här. Den övriga delen av Zwinger
inrymde rika museisaml. av naturhistoria, arkeologi
och etnografi. Vid Theaterplatz låg även det
vackra operahuset från 1870-talet, likaledes
uppfört av Semper. Utmed Elbe anlades 1738 den
400 m långa Brühlsche Terrasse; dess trappa åt
Schlossplatz pryddes med statyer av J. Schilling.
Närmast s. om terrassen lågo konstakad.
(stiftad 1764) med utställningsbyggnad samt
skulp-turmuséet, Albertinum. Frauenkirche vid
Neu-markt uppfördes 1726—43 av G. Bähr som en
centralanläggning med högt kupoltorn. S. ö. om
Altmarkt lågo det omfångsrika nya rådhuset
(1905—10), inrymmande bl. a. stadsmuséet, och
den 1764—92 återuppförda Kreuzkirche, båda
med mäktiga torn. Gamla rådhuset på andra
sidan torget byggdes på 1740-talet.

S. ö. om Altstadt utbreder sig D:s förnämsta
park, den under Johan Georg II anlagda Grosser
Garten (155 har) i fransk stil. Av byggnader här
må nämnas planetarium och utställningsbyggnad
samt i parkens mitt ett litet lustslott, uppfört i
barock 1679—80 och i senare tid inrymmande en
värdefull saml. medeltidskonst. Till Grosser
Garten ansluta sig i s. den zoologiska och i n. den
botaniska trädgården samt i v. stadion och det
angränsande Deutsches Hygiene-Museum, grundat
1911 som en pionjärinst. för folkhälsovård. Det
stora parkområdet omgavs av eleganta
bostadskvarter. Nära Elbe s. ö. om Albertbrücke
uppfördes 1902—07 i barock det stora
konstindustn-muséet. — Neustadt n. om floden omgestaltades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfff/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free