- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 6. Dráma - Eugen /
29-30

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Droppsten - Droppstensvalv - Drops - Drosera, daggört, sileshår - Droseraceae - Droska - Drosometer - Drosophila - Drosophyllum - Drossel - Droste-Hülshoff, Annette von - Droste zu Vischering, Clemens August von - Drothem - Drots

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29 Droppstensvalv—Drots 30

samhöriga stalaktiter. Ofta uppstå därvid
pe-lar- och draperiliknande partier av egendomligt
och växlande utseende. I Sverige äro inga
dropp-stensbildningar kända. Adelsberg-grottan (se d. o.
med bild) i Krain är berömd för sina ståtliga
droppstenspartier. — I smått kan man ofta
iakttaga sådana under bro- och källarvalv, där kalken
i murbruket lämnat materialet till droppstenen.

Droppstensvalv, se Stalaktitvalv.

Drops [dråps] (eng. droppar), karameller,
innehållande syrliga fruktsafter.

Dro’sera, daggört, sileshår,
växtsläkte av fam. Droseraceae, med bortåt hundra arter
(de flesta i Australien och Sydamerika),
fleråriga örter med rosettställda, mera sällan längs
stjälken strödda blad och 5-taliga, vita, rödlätta
el. purpurröda blommor. Med de glandelliknande
digestionshåren på bladen fånga de insekter,
vilkas mjuka delar de tillgodogöra sig (se
Insektätande växter med bild). I Sverige finnas 3 arter
på vitmossetuvor i kärr; vanligast är D.
rotundi-folia.

Droseraceae, växtfamilj av serien
Sarracenia-les, omfattande fleråriga, oftast på sumpiga
ställen el. i vatten växande örter med vanl.
rosettställda, i knoppen inrullade blad, i regel med
digestionshår. D. finnes i nästan alla länder,
rikligast i Australien och Sydamerika. De
viktigaste släktena äro Drosera, Aldrovandia,
Dio-naea och Drosophyllum.

Droska (av ry. drozjki), öppet åkdon på fyra
låga hjul. Urspr. en rysk vagnstyp, blev d. från
mitten av 1800-talet vanlig på kontinenten.
Droskbil, hyrbil, särsk. om sådan försedd
med taxameter.

Drosomèter (av grek. dro’sos, dagg, och
metron, mått), instrument för mätning av den
utfällda daggmängden.

Droso’phila [-f-], se Bananflugan.

Drosophy’llum [-f-], se Insektätande växter.

Drossel [drå’-], apparat, med vilken
spänningsfall åstadkommes i en växelströmskrets utan
nämnvärda förluster. D. utgöres av en på en
i regel icke fullt sluten järnkärna anordnad
lind-ning, avsedd att inkopplas i växelströmskretsen.
D. användes bl. a. för begränsning av
strömstyrkan (d ä m p s p o 1 e) i fall, då
strömrus-ning eljest skulle uppstå, t. ex. vid elektrisk
smältugnsdrift, vid lysämnesrör etc. Även inom
såväl radio- som svagströmstekniken har d., med
el. utan järnkärna, funnit användning på gr. av
sin förmåga att i hög grad undertrycka
hög-frekventa växelströmmar.

Droste-Hülshoff [drå^ta-hydshåf], Annette
Elisabeth von, friherrinna, tysk skaldinna (1797
—1848). Hennes första diktsamling ”Dichtungen”
(1837), uppmärksammades ej, och ”Gedichte”
(1844) rönte föga framgång. Postumt utkommo
”Das geistliche Jahr” (1851) och ”Letzte Gaben”
(1860). Samlade ha hennes verk utkommit först
1878—79, senaste uppl. 1925. ”Briefe” utg. 1909.
Hon har karakteriserats som 1800-talets
kraftfullaste och mest egenartade tyska skaldinna.
Suggestiva ballader och starka landskapsskild-

ringar vittna om hennes känslostyrka och
viljekraft; subjektiv bikt försmådde hon och valde
i regel episka ämnen. — Biogr. av C. Heselhaus
Ü943).

Droste zu Vischering [drå’sta tso fijariij],
Clemens August von, tysk katolsk prelat
(1773—1845). Han blev 1805 generalvikarie i
stiftet Münster, kom där i delo med preussiska
regeringen och nedlade 1821 sitt ämbete. Han blev
1835 ärkebiskop i Köln, sedan han lovat
preussiska regeringen att respektera dess 1834 med
kyrko-provinsens biskopar träffade överenskommelse i
tvistefrågan om de blandade äktenskapen. Snart
gav han likväl ny fart åt den s. k. Kölnska
kyrkostriden genom att*i nämnda fråga skärpa
de katolska kraven. Då D. även i övrigt
uppträdde utmanande, lät regeringen häkta honom
(1837). Tvisten slutade med regeringens
nederlag. D. blev frigiven 1839 men återvände ej till
sitt stift.

Drothem, socken i ö. Östergötland,
Hammarkinds härad, Östergötlands län; 89,92 km2, 1,250
inv. (1951). Gränsar till Söderköpings stad och
utgöres till sin huvuddel s. om Göta kanal och
Storån av smärre slätter, bergkullar och högre
liggande skogsmark intill sjön Vispolen i s. (40
m ö. h.). Omfattar n. om Göta kanal delar av
bergstrakten Ludden. 2,833 har åker.
Egendomar: Mariehov, Västtomta, Loddby och
Tomta-h®lm. Flera järnåldersgravfält finnas. Kyrkan,
som ligger inom Söderköpings stad, är i sina
äldsta delar från iioo-talet. Pastorat i
Linköpings stift, Hammarkinds kontrakt; ingår i
storkommunen Söderköping.

Drots (förr även d r o t s e t, fsv. drotset i),
innehavare av ett förnämligt ämbete, som
uppkom i de nordiska länderna under medeltiden.
Då en d. först nämnes i Sverige, under Magnus
Ladulås (i handlingar från 1276 och senare), kan
intet närmare urskiljas om hans ställning.
Sannolikt har han haft tjänst i konungens
uppvaktning — därför talar bruket av ordet d. i
medel-tidssvenskan i den allmänna betydelsen ”skaffare”
och likaså ämbetets lat. titel, dapifer, — men
dock redan från början brukats även i
rege-ringsvärv. Med 1300-talet framträder ämbetet
starkare. Konung Birger Magnusson har sin d.,
hertigarna Erik och Valdemar sin, i båda fallen
förnäma män och sina herrars politiska
medhjälpare. Under Magnus Erikssons minderårighet är
d. riksrådets förnämste medlem, rikets främste
man, alladeles som i Norge. Den första bevarade
drots fullmakten (för herr Nils Abiörnsson, av
1335) gör d. till konungens närmaste
förtroendeman i styrelsen, då konungen vistades i Norge.
Redan på 1330-talet ha särsk. ärenden av rättslig
art hänförts till d:s verksamhetsområde, och på
1370-talet höll Bo Jonsson Grip som d. räfsteting.
I unionsförslaget 1436 fastställdes, att d. i
konungens frånvaro skulle ha högsta makten över
rättsväsendet. Ämbetet omtalas i fortsättningen av
medeltiden endast i 1441 och 1476 års
konunga-försäkringar; det har — liksom stundom tidigare
— varit obesatt och återupplivades först 1569 av
Johan III. Denne gav Per Brahe d. ä. ämbetet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfff/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free