Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Druider - Druidorden - Drumlins - Drummer - Drummond, ätt - Drummond, Sir Eric - Drummonds kalkljus - Drumont, Édouard - Drunkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Druidorden—Drunkning
38
kelterna på Brittiska öarna och i Gallien.
Namnet är av keltiskt ursprung, dess betydelse oviss.
D. bildade ett synnerligen mäktigt, från andra
klasser avgränsat stånd. Den utförligaste
beskrivningen av dem finnes i Caesars skildring
av galliska kriget. Han skriver där bl. a.: ”De
(d.) förestå gudstjänsten, förrätta offentliga
och privata offer och tolka gudarnas vilja. De
avgöra nästan alla både allmänna och enskilda
tvister, avkunna domar, utdela straff och
belöningar. I spetsen för alla d. står en ende, som
innehar högsta myndigheten. På en viss tid av
året komma d. tillsammans i karnuternas land,
vilket anses vara hela Galliens medelpunkt. Alla,
som ha några tvistemål, samlas dit och
underkasta sig d:s skiljedom och beslut. D. bruka
hålla sig borta från krig och betala icke skatt
som andra; de äro befriade från krigstjänst och
alla andra skyldigheter. Vad de framför allt
vilja, att folk skall tro, det är, att själarna icke
gå under genom döden utan övergå från den
ene till den andre. F. ö. studera de flitigt
stjärnorna och dessas rörelser och undervisa
ungdomen om jordens och ländernas storlek, om tingens
naturliga egenskaper och om gudarnas makt och
förmåga”. — Sin hemliga lära fortplantade d.
muntligt; dock hade de även en skrift, i det att
de galliska d. använde grekiska bokstäver, de
brittiska några underliga tecken: spiraler, ringar,
raka och böjda streck etc. Dessa tecken
inristades på små trätavlor.
D:s förnämsta åligganden, offren, ägde rum
på höga berg el. vanligast i mörka eklundar;
vitklädd, med eklövskrans på huvudet, slaktade
druiden offerdjuret — vid viktiga tillfällen en
vit tjur — samt tydde gudomens vilja med
ledning av djurets inälvor. Även människooffer
förekommo. Vissa i Frankrike och England
förekommande fornlämningar, som ofta benämnas
druidaltaren el. druidstenar, äro
mycket äldre än druidkulten, men troligt är, att
även d. använt dem som offerplatser. — D:s
makt fick sin egentliga dödsstöt i och med
romarnas framträngande (omkr. Kristi födelse);
deras åligganden, i synnerhet domarmakten,
övertogos av romerska ämbetsmän. D. själva sjönko
ned till att bli trollkarlar och kvacksalvare,
som höllo till i skogar och hålor. Vad som
ännu fanns kvar av dem undertrycktes av
kristendomen fr. o. m. 200-talet e. Kr.
Litt.: I. A. Davidson, ”Druidismens historia”
(1899); T. D. Kendrick, ”The druids” (1927).
Druidorden, hemligt sällskap med syfte att
genom ”i handling ådagalagd brödrakärlek”,
d. v. s. inbördes uppfostran och ömsesidigt
bistånd, medverka till mänsklighetens förädling.
Stiftad i London 1781 har D. utvecklats till en
världsomfattande sammanslutning med c:a 3 mill.
medl., fördelade i loger under storloger och
riks-storloger, alla sedan 1908 förenade i en
världsstor-loge, The International Grand-Loge of
Druidis-me i London. I Sverige grundades den första
logen, Ad astra, i Malmö 1904, och f. n. finnas
12 svenska loger med c:a 1,100 medl., sorterande
under den 1947 (1913) upprättade Svenska riks-
storlogen, Förenade Gamla druidorden (FGDO),
i Malmö.
Drumlins [dra’mlinz], av kelt. ursprung
(jordkulle, jordrygg), benämning på bottenmoräner,
utbildade som flackt välvda, mer el. mindre
långsträckta kullar med längdaxeln i isrörelsens
riktning; äro i Sverige särsk. talrika i Västerbotten.
Drummer, smala mineral- och malmådror och
-gångar, egentl. särskilt sådana, som bildas
genom att en mäktigare gång splittrar sig i ett
flertal smärre.
Drummond [dra’mand], gammal skotsk
adelsätt, som redan på 1300-talet nått en bemärkt
ställning. Margaret D. blev 1363 g. m.
konung David II (Bruce), men äktenskapet
upplöstes 1370. Hennes brorsdotter A n n a b e 11 a
D. (omkr. 1350—1402) var g. m. konung Robert
III (Stuart). Under 1600- och 1700-talen hörde
flera medl. av ätten till de trognaste anhängarna
av huset Stuart.
William D. of Hawthornden,
renässansskald, historiker och politisk författare (1585
—1649). Det mest kända av hans arbeten är
”Cypresse grove” (1623), på lyrisk prosa
avfattade, panteistiskt färgade betraktelser över döden.
D :s dagbok är utgiven i ”Shakespeare Society.
Publications”, 8 (1842).
Drummond [dra’mand], Sir Eric, se Perth.
Drummonds kalkljus [dra’mands-],
uppkallat efter sin uppfinnare, engelsmannen Thomas
Drummond (1797—1840), bestod urspr. av
en kalk- el. kritcylinder, som glöder i en
knall-gaslåga. Numera nyttjas hellre en platta av
zirkondioxid, som ger starkare och vitare ljus.
I st. f. knallgaslåga kan med fördel användas
acetylenlåga. D. nyttjas delvis fortfarande för
proj ektionsändamål på gr. av den därför
lämpliga, starkt koncentrerade ljuskällan.
Drumont [drymå’], Édouard, fransk
skriftställare (1844—1917). D. väckte uppseende med
skriften ”La France juive” (2 bd, 1886), ett
hänsynslöst angrepp på judarna, varigenom han i
Frankrike gav fart åt antisemitismen. 1892
grundade han tidningen Libre Parole, som blev
antisemitismens organ och spelade en roll bl. a.
under Dreyfusaffären.
Drunkning, kvävningsdöd, där hindret för
luftens fria tillträde till andningsorganen
vanligen utgöres av en vätska. Döden kan inträda,
även om endast huvudet befinner sig under
vätskans yta (t. o. m. om endast näsa och mun äro
tilltäppta av vätskan).
Sedan en drunknande sjunkit under vattenytan,
håller han de första ögonblicken instinktmässigt
andan. Därefter andas den drunknande ånyo, nu
med korta, djupa inandningar, omedelbart följda
av korta, stötvis skeende utandningar, som snart
bli krampaktiga och ofta åtföljas av konvulsioner.
Ätm. i början av detta stadium har den
drunknande medvetande och ”reflexer” i behåll. I nästa
stadium är den drunknande medvetslös och utan
reflexer samt gör med vidöppen mun korta men
djupa inandningar, vilka bli allt längre, tills den
sista göres och döden inträder. Redan i början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
