Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dryden, John - Dryfarming - Drygalski, Erich von - Dryobalanops - Dryobates - Dryophis - Dryopteris - Dry point - Dråback
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Dryden—Dråback
44
Dryckeshorn från sen medeltid, Östergötland, och dryckeskanna av trä, Halland.
Dryden [dräidn], John, engelsk skald
(1631—1700). Han kom 1650 till Cambridge,
där han blev bachelor of arts 1654, och
framträdde 1659 med ”Heroic stanzas” över
Crom-wells död men slöt sig efter Karl II :s
återkomst till England till det rojalistiska partiet.
— Konungens och hans ”kavaljerers” återkomst
från Frankrike inleder en ny era i den engelska
litteraturen. Den fransk-klassiska smaken
undantränger så småningom mer el. mindre den
puritanskt färgade litteraturen. D:s icke minsta
betydelse ligger däri, att han är en av de första
dramatikerna och den förnämste i den nya
smaken. Många av D:s pjäser utgöra endast
bearbetningar av franska (Corneilles och Molières)
och engelska (t. ex. Shakespeares) dramer. Hans
dramatiska verksamhet inleddes 1663 med ”The
wild gallant”, varpå följde ”The Indian emperor”
(1665) och ”The conquest af Granada” (1670).
De voro skickligt gjorda, och versen flöt
klingande men retorisk. D:s sista tragedi på rimmad
vers var ”Aurengzebe” (1675); därefter
återvände han till blankversen i ”All for love” (1678).
Detta första skede i D:s dramatiska produktion
kulminerar med ”The
Spanish friar” (1681),
ett av hans bästa
dramer. Av ekonomiska
skäl tvangs han senare
att åter skriva för
scenen. De företal,
med vilka han ofta
inledde sina dramer, äro
betydande ech tillhöra
de första allvarliga
kritiska försöken i
England.
Förhållandena under Karl II
eggade D. till
politiska satirer (”Ab-
salom and Achitophel”, ”The medal”, ”Mac
Flecknoe”, 1681—82). 1685 gick han över
till katolicismen (”The hind and the panther”,
1687). Denna omvändelse sammanfaller nästan
med Jakob II :s uppstigande på tronen, och man
förebrådde D. härför. Efter 1688 års
revolution förlorade han emellertid 1689 sin ställning
(sedan 1670) som ”poeta laureatus” och de 200
pd st., som medföljde. Han bragtes därigenom i
ekonomiskt trångmål
och nödgades i sin
ålders höst återupptaga
sin verksamhet för
teatern samt utföra
översättningar, bl. a.
Vergilius. Genom sin
klara, välljudande
prosa blev D. även
en banbrytare för
den senare eng.
prosastilen. Sami. skr.
utg. av G.
Saints-bury (18 bd, 1882
—93). — Litt.: G.
Saintsbury, ”J. D.”
(1881), M. van Doren, ”The poetry of J. D.”
(1920).
Dryfarming [draVfamhj], eng. (eg.
torrbruk-ning), en metod för åkerjordens brukning,
avsedd att i högsta grad hushålla med fuktigheten i
jorden i områden med ringa nederbörd. Man
plöjer jorden djupt för att få ett stort magasin,
vari nederbörden kan upptagas; därefter
sammanpackar man alven medelst en ringvält med smala
ringar (eng. subsoil packer, alvpackare) för att
återställa jordens kapillära
vattenledningsförmåga, medan ytan ständigt hålles lucker, för att
avdunstningen må inskränkas. På detta sätt
har man i till följd av regnfattigdom ofruktbara
trakter i Nordamerika, Sydafrika och Australien
lyckats åstadkomma sädesodling åtm. så, att två
års nederbörd räckt till en skörd vartannat år.
Dryga’lski, E r i c h von, tysk geograf och
forskningsresande (1865—1949). Han företog
1891—93 resor till Grönland, blev 1899 e. o.
prof, i geografi i Berlin och 1906 prof, i geografi
vid Münchens univ. 1901—03 ledde han den
tyska sydpolsexpeditionen med fartyget ”Gauss”,
vilken fann Kejsar Vilhelm II :s land. De
vetenskapliga resultaten av D:s resor äro samlade
i ”Grönland-Expedition der Gesellschaft für
Erdkunde zu Berlin 1891—93” (2 bd, 1897) och
”Die deutsche Südpolar-Expedition ...” (1903 ff.).
D. har skrivit reseskildringen ”Zum Kontinent
des eisigen Südens” (1904). Bibliogr. i festskrift
till D:s 60-årsdag (1925).
Dryoba’lanops, växtsläkte av fam.
Diptero-carpaceae, igenkänt på att samtliga 5 foderblad
efter blomningen utväxa till stora, jämnbreda
fallskärmar, som göra tjänst vid
fruktspridningen. 7 arter äro kända, samtliga på Borneo
och Sumatra växande resliga, ända till 50 m
höga träd med läderartade, glänsande, glatta
blad och vita, välluktande blommor. Mest
bekant är D. aromatica (D. camphora); i sprickor
och håligheter i stammen samlar sig ett slags
kamfer, baros- el. borneokamfer. Veden
är fast och hård samt utgör ett förträffligt
skeppsbyggnadsvirke.
Dryo’bates, se Hackspettar.
Dryophis [-f-], se Trädormar.
Dryo’pteris, se Polypodiaceae.
Dry point [drai påint], se Torrnålsradering.
Dråback, se Tullrestitution.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
