- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 6. Dráma - Eugen /
49-50

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dräkt - Medeltiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49

Dräkt

50

kan man spåra det under
medeltidens följande del
vanliga bruket att ge
alternerande färger åt dräktens
högra och vänstra delar. Av
det lägre folket bars tunikan
ända in i nyare tid. Bruket
att bära under- och
överklänning förblev ända t. o. m.
1700-talet en tradition i
kvinnodräkten. Fr. o. m.
1200-talets mitt ansågs
mansdräkten icke fullständig utan
huvudbonad (rund mössa med
pälsbräm el. spetsig hatt);
kvinnorna nyttjade en
huvudduk, vars ena ända lindades
kring halsen, el. en
barettlik-nande mössa, buren i
förening med ett brett band, som
omslöt dels panna och nacke,
dels kinder och haka. —
1200-talets dräktformer
bi-behöllos i huvudsak under
1300-talets förra del; mot
slutet av denna tid förändra-

. S„ i enskildheter genom Burgundiska dräkter från 1400-talet. Jfr bild 10 å pl. vid Dans,
införandet av knappar. Knap-

pen hade genom korstågen blivit känd i
västerlandet; tidigare hade klädesplaggen sammanhållits av
spännen (fibulor) el. tillslutits genom snörning.
Hos asiatiska folk motsvarades knappen alltid av
en ögla av snörmakeriarbete; knapphålet är
däremot en europeisk uppfinning. Redan på
1200-talet nyttjades knappar som prydnad. Vid
1300-talets mitt kom knappen att motsvara ett verkligt
behov, då kläderna gjordes ytterst åtsittande
kring överkroppen, i synnerhet hos männen. Det

till mansdräkten hörande livplagget fick formen
av en verklig rock, öppen framtill men knäppt
från halslinningen till underkanten; ärmarna voro

snäva, uppskurna och likaledes knäppta. Rocken

Dam i lång
underklädnad och kortare
surcot med vida,
hängande ärmar.

Omkr. 1080—1150.

blev helt kort och försågs
ofta med uppstoppningar
kring bröst och axlar.
Under närmast föregående
århundraden hade byxorna
oftast bestått av särskilda
plagg för vartdera benet,
löst förenade med en
gördel. Nu gjordes de
sammanhängande och mycket
snäva, ofta i ett stycke med
fotbeklädnaden; skorna
löpte ut i långa, smala spetsar.
1300-talets kvinnodräkt var,
med undantag endast, för
det trånga snittet kring
överkroppen och ,dpt här
stundom anbragta sprundet

med knäppning, i huvudsak
lik 1200-talets.

I 1400-talets mansdräkt
bibehölls den. korta,
knäpp

ta rocken från föregående århundrade. Som
överplagg bars en kort rock av liknande snitt
el. en vid, till knäna räckande el. ännu längre
livrock, öppen framtill och antingen knäppt el.
sammanhållen av en gördel; den långa rocken
(houppelande, robe) var i likhet med många andra
detaljer i tidens d. av orientaliskt ursprung och
varierades i talrika, ofta fantastiska former. Även
andra typer av överplagg nyttjades, bl. a. den
ärmlösa, fotsida, ofta pälsbrämade el. av pälsverk

utförda rocken (simarra), ett österländskt plagg,
som från 1400-talets mitt långt in på 1500-talet
bars av både män och kvinnor. På huvudet bar
man små, åtsittande huvor, mössor el. hattar,
och alla dessa huvudbonader pryddes ofta med
spetsar, fransar, metallbeslag el. agraffer och
fjädrar. Under periodens senare del virade man
ofta kring huvudet el. kring huvudbonaden ett
brett band. — Kvinnorna buro liksom förut
över-och underklänning. Dessa kläder gjordes alltmer
åtsittande kring livet; bältet flyttades allt högre
upp, tills det satt tätt under bröstet, och på
axlarna lades stoppning. Mycken anstöt väckte de
långa släpen och de öppningar (fenétres
d’en-fer) i sidorna av överklänningen, genom vilka
man lät den undre klänningen synas, över alla
dessa plagg bar man en lång mantel.
Vidunderliga "voro huvudbonaderna. Håret vecklades
samman och ströks baktill i höjden. Det omslöts av
ett nät, vilket någon gång förenades med en
ring om pannan. Vid sidorna bildades två
utstående hårsäckar, från vilka utgingo hornlika
prydnader, èl. också drogs håret upp öVer huvudet och
gömdes i en strutformig, hög omklädnad
(hen-nin). Till alla dessa hårklädslar hörde längre el.
kortare, enkla el. mångfaldigt veckade slöjor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfff/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free