Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dukas (historiker) - Dukas, Paul - Dukat - Duke - Dukes, Ashley - Duke University - Dukinfield - Dukpenningar el. skriftepenningar - Dukt - Duktil - Dulac, Edmund - Dulcian, doclian - Dulcin, sukrol - Dulcinea - Dulcit, melampyrit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Dukas—Dulcit
94
Dukas, bysantinsk historiker under senare
delen av 1400-talet. Han skrev ett ytterst värdefullt
historiskt verk om det bysantinska rikets sista
tid (det omfattar åren 1341—1462). Det präglas
av åskådlighet, vederhäftighet och den
utomståendes objektivitet.
Dukas [dyka’], Paul, fransk tonsättare (1865
—1935). Han vann 1897 berömmelse genom den
symfoniska dikten ”L’apprenti sorcier” med motiv
från Goethes ”Zauberlehrling”. Hans 1907 på
Opéra-comique uppförda lyriska drama ”Ariane
et Barbebleue” hade stor framgång. Av hans
övriga verk märkas baletten ”La péri”, symfoni,
uvertyrer och pianokompositioner. D. har
närmast utvecklat sig ur Wagnerriktningen men har
sedan skapat sin egen stil. — Biogr. av G.
Sa-mazeuilh (1913).
Dukat (it. duca’to), ett guldmynt, som började
präglas i Venedig 1284, officiellt benämndes
zecchino (av it. zecca, mynthus, myntverk) men
populärt fick namnet ducatus (i svenskan m. fl.
språk dukat), emedan omskriften på myntets
frånsida, vilken bar Frälsarens bild, slutade med
detta ord (”sit tibi, Christe, datus, quem regis,
iste ducatus” el. ”Dig, o Kristus, vare givet detta
hertigdöme, som Du regerar”). Detta myntslag
kom att användas i den allmänna rörelsen vida
omkring, och d. blev ett gemensamt namn för
alla de guldmynt från olika länder, som hade
den venetianska d:s vikt (omkr. V4 lod) och
halt (23 karat 6—8 grän). — Av dessa blev den
holländska d. den allmännaste. Den började
präglas på 1300-talet, och dess typ har ända till våra
dagar bibehållits oförändrad. — D. slogos icke
endast enkla utan även dubbla och tredubbla
samt fem och tiodubbla, s. k. halva och hela
imperialer el. portugalöser. Även
fö-rekommo halva och fjärdedels d., ja, V32- (s. k.
Linsen-)dukater (i Nürnberg och Regensburg).
I Danmark slogs 1564 en guldklipping, varpå
benämningen dogkate var utsatt. 1584 slogos där
dubbla och enkla d. med utsatt värde, guldkrone,
resp, ungersk gulden. Den egentliga dukat
-myntningen ägde emellertid rum 1592—1785,
under vilken tid dubbla, enkla, halva och
fjärdedels d. slogos. Dessa d. (av 23V2 karats halt)
kallades speciesdukater till skillnad från
kurantdukaterna, som bör j ade myntas
1714 och stodo i samma förhållande till
species-dukaten som kurantdalern till speciesdalern (1
kölnisk mark = 75 kurant- men endast 67
speciesdukater) .
I Sverige började guldmyntningen 1568, då
s. k. ungerska gyllen (dukater) slogos. I
Stockholm lät Karl IX slå 6- och 5-dukater, Gustav II
Adolf 10-dukater och Karl X Gustav enkla d.
Genom myntordningen 1 sept. 1664 bestämdes
d:s halt till 23 karat 5 grän och dess vikt till
60V2 stycken på 1 mark ”verk” (d. v. s. 1 mark
av den bestämda guldlegeringen). Denna
utmynt-ningsgrund gällde i stort sett ända till 1855.
Genom förordn. 9 maj 1855 blev d:s
utmynt-ningsgrund så jämkad, att på 1 skålpund
vik-tualievikt fint guld 125 enkla d. skulle utmyntas
samt att 80 dir fint guld borde legeras med 2
dir koppar. Med undantag för åren 1702, 1704
och 1719, då dubbeldukater myntades, slogos
1654—1835 inom landet endast hela, halva och
fjärdedels d., 1836—57 fyra-, två- och
endukat-stycken samt 1858—68 endast enkla d. Sedan
har dukatmyntning ej förekommit i Sverige.
Utom det egentliga Sverige, men med svensk prägel,
slogos under Sveriges stormaktstid dukatmynt på
följande orter: Augsburg, Elbing, Erfurt, Fürth,
Mainz, Narva, Nürnberg, Osnabrück, Reval,
Riga, Stade, Stettin och Würzburg. Bland dessa
mynt förekomma stycken om 1, 2 och 3 d.
Duke [djök], eng., hertig.
Dukes [djöks], Ashley, engelsk författare
(f. 1885), studerade vid univ. i Manchester och
München, var 1909—14 och 1919—25
teaterkritiker, deltog i 1 :a världskriget, är sedan 1933
dir. för en egen teater i London. D. har gjort
lycka med komedier som ”Civil war” (1911),
”The man with a load of mischief” (1924), ”The
song of drums” (1926), ”One more river” (1927),
”The dumb wife of Cheapside” (1929), ”Jew
Süss” (s. å.), ”Charlotte’s progress” (1934), ”The
mask of virtue” (1935), ”Mandrogola” (1939),
”The scene is changed” (1942) och ”Parisienne”
(1943). D. har även skrivit ”Modern dramatists”
(1911), ”Drama” (1926) m. m.
Duke University [djö’k jönivä’siti], se
Dur-ham.
Dukinfield [da’kinfild], stad i Cheshirc i
mellersta England, 10 km ö. om Manchester; 19,000
inv. Bomullsindustri.
Dukpenningar el. skriftepenningar, en
avgift till prästerskapet, vilken erlades ”på duken”
på altaret av kommunikanterna vid nattvardens
begående. Då denna sed ansågs ”hindra och
förstöra deras andakt”, upphävdes i Sverige dessa
d. 1687 men ersattes av frivilliga offerpenningar
att av de nattvardsberättigade på de fyra
böndagarna erläggas i koret efter högmässans slut.
Dukt, se Tågvirke.
Duktil (fr. ductile), sträckbar, uttänjbar (t. ex.
om metaller).
Dulac [fr. uttal dyla’k, eng. djö’lak],
Edmund, franskfödd engelsk bokillustratör (f.
1882). D:s illustrationer till ”Tusen och en natt”,
E. A. Poes ”The bells”, H. C. Andersens och
bröderna Grimms sagor vittna om hans stora
förmåga att levandegöra diktens scenerier.
Beards-leys och Rackhams teckningar samt orientalisk
konst ha inspirerat D:s uttryckssätt.
Dulciän, d o 1 c i ä n (it. dolcia’no, av lat.
du’lcis, mild). 1) Ett fagotten närstående
instrument från 1500-talet. I sv. litt. betecknar
namnet på 1700-talet en vanlig fagott (så t. ex. hos
Bellman). — 2) En 8- el. 16-fotstungstämma i
orgeln.
Dulcin, sukröl, ett konstgjort sötämne,
fenetolkarbamid, NH2 . CO . NH . C6H4. OC2H5.
D. smakar 250 ggr sötare än rörsocker.
Dulcinea [sp. dol}?inä’a], sp., ”tjuserska”;
efter Don Quijotes dyrkade dam, bondpigan;
liktydigt med käresta, älskarinna (föraktfullt).
Dulcit (av lat. du’lcis, söt), melampyrit,
en med mannit isomer sexvärdig alkohol,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
