Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dumas, Georges - Dumas, Jean Baptiste - Du Maurier, 1. George - Du Maurier, 2. Sir Gerald - Du Maurier, 3. Daphne - Dumbarton - Dumbarton Oaks-planen - Dumbartonshire - Dumb-show - Dum-Dum - Dumdumkulor - Dumesnil, Jacques Louis - Dumézil, Georges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Dumas—Dumézil
100
sig särsk. åt känslornas psykologi och deras
förbindelser med uttrycksrörelser (särsk. skrattet)
samt åt det patologiska själslivet och dess
förhållande till det normala. Resultaten av sina
undersökningar sammanfattade D. i ”Traité de
psychologie” (2 bd, 1923—24). D. utgav från
1904 tills, m. Pierre Janet Journal de
psychologie normale et pathologique; sedan 1930 var D.
huvudred, för ”Nouveau traité de psychologie”.
Dumas [dyma’], Jean Baptiste André,
fransk kemist (1800—84), prof, vid Sorbonne
1832—68 ävensom vid andra läroanstalter i Paris.
D. utövade ett stort inflytande på sin samtids
kemiska uppfattning. Mot Berzelius’ dualistiska
elektrokemiska åskådning gick D. på 1830-talet
skarpt till angrepp och hävdade, att en kemisk
förenings karaktär främst berodde på antalet
atomer och dessas anordning. Mot
Berzelius’-Liebigs radikalteori uppställde D. 1834 sina
substitutionsregler och 1839 den s. k. äldre
typteorien. Inom den organiska kemien utförde D.
talrika grundläggande
experimentalundersökning-ar, ss. över metylalkohol, triklorättiksyra m. m.
Han angav även den första generella metoden
att bestämma olika ämnens gastäthet (1827). D.
utgav bl. a. ”Leqons sur la philosophie
chimi-que” (1837; 2:a uppl. 1878). Biogr. av A. W. v.
Hofmann i ”Zur Erinnerung an J. B. A. D.”
(1885).
Du Maurier [djo må’riéi]. 1) George,
engelsk tecknare och författare (1834—96).
Han blev känd genom sina satiriska teckningar
i skämttidningen Punch och utgav flera
romaner, av vilka konstnärsromanen ”Trilby”
(1894; sv. övers. 1895) fick stor framgång,
dramatiserades och även anpassades för filmen.
2) Sir Gerald D., den föreg:s son,
skådespelare, teaterledare (1873—1934). Han
debuterade i London 1895, spelade där på olika teatrar,
tills han 1910 blev meddirektör för Wyndham’s
Theatre. Han var på sin tid en av
London-scenens mest uppburna krafter, framför allt i
komedi facket.
3) Daphne D., den föreg:s dotter,
författarinna (f. 1907). D. debuterade 1931 med
romanen ”The loving spirit” och har sedan utg.
”1’11 never be young again” (1932), ”The
pro-gress of Julius” (1933), ”Gerald, a portrait”
(1934), en levnadsteckning över hennes fader,
”Jamaica Inn” (1936; sv. övers. 1937), ”The
Du Mauriers” (1937), en kulturhistoriskt givande
släktkrönika, ”Rebecca” (1938; sv. övers. 1939),
världsbekant filmad bestseller, ”Frenchman’s
creek” (1941; sv. övers. ”Lady Dona”, 1942),
”Hungry hill” (1943; sv. övers. ”Intill fjärde
led”, s. å.), ”The years between” (1945), ett
skådespel, och ”The king’s general” (1946; sv. övers,
s. å.). D. är den typiska bestsellerförfattaren.
Dumbarton [dambä’tn], huvudstad i
Dum-bartonshire i v. Skottland, vid Levens utlopp i
Clyde; 22,000 inv. D. har anor från mitten av
700-talet; skeppsbyggeri, motorverkstäder m. m.
Dumbarton Oaks-planen [dambä’tn åu’ks-],
det förberedande förslaget till stadga för F. N.
Juli—aug. 1944 underställde amerikanska,
brit
tiska, kinesiska och ryska regeringarna varandra
av dem var för sig utarbetade planer för en
allmän säkerhetsorganisation, vilka lades till
grund för en expertkonferens mellan
representanter för de fyra regeringarna på egendomen
Dumbarton Oaks nära Washington under tiden
21/s—7/io s. å. Där utarbetades ett gemensamt
förslag, som publicerades 9/io och som blev känt
under namnet D. Denna innehöll grundlinjerna
för en internationell säkerhetsorganisation,
avsedd att omfatta följ, huvudorgan: en
generalförsamling, ett säkerhetsråd med dels
självskrivna och permanenta medl., dels av församlingen
periodiskt valda medl., ett sekretariat och en
mellanfolklig domstol. Organisationen borde
vidare få sådana underlydande organ, som kunde
befinnas nödvändiga. Redan nu föreslogs ett
ekonomiskt och socialt råd med
uppgift att underlätta lösningar av internationella
ekonomiska, sociala och humanitära problem.
Dumbartonshire [dambä’tn/a], grevskap i v.
Skottland, närmast n. om Clydes estuarium; 633
km2, 159,000 inv. D. är kuperat; på östgränsen
sträcker sig Loch Lomond. Omfattande
boskapsskötsel, stenkolsbrytning, skeppsbyggeri och
bomullsindustri. Huvudstad är Dumbarton.
Dumb-show [da’m-/åu’], eng., stumt spel;
pantomim, vilken som mellanspel i korthet anger
innehållet i en akt av dramat; särskilt i eng.
renässansdramat.
Dum-Dum [da’m-dam], stad i Bengalen,
Indiska unionen, 10 km n. ö. om Kalkutta; 32,000
inv. Kalkuttas flygstation. Ammunitionsfabrik.
Dumdumkulor [da’mdam-1, efter staden
Dum-Dum (se d. o.), likna vanliga mantlade
gevärskulor med den skillnad, att mantelbeklädnaden
på spetsen bortfilats. Kulorna sprängas med
anledning därav vid anslaget och vålla betydligt
svårare sår än vanliga gevärskulor. De brukas
hu-vudsakl. vid jakt på större djur. Däremot få de
enl. mellanfolkliga bestämmelser ej nyttjas i krig.
Dumesnil [dymeni’(l)], Jacques Louis,
fransk politiker (f. 1882), led. av
deputeradekammaren 1910—36, senator från sistn. år. D. var
marinminister 1924—26 i Herriots och 1930 i
Tardieus samt flygminister 1931—32 i Lavals
ministär. Han har även som fransk delegerad
deltagit i nedrustningsförhandlingarna i Genève
1931—32..
Dumézil [dymezi’l], Georges, fransk
religionshistoriker och språkforskare (f. 1898),
direktör vid Ecole des hautes études i Paris
1935, prof, vid Collège de France 1949. Förutom
med ett antal textpublikationer och studier inom
området för sina filologiska specialiteter,
arme-niskan och de kaukasiska språken, har D.
framträtt som religionsforskare med en rik
produktion. I sina arbeten förfäktar han möjligheten
av att kunna rekonstruera ett indoeuropeiskt
samhällsskick och dess religion, vilande på en
bestämd religiöst-social ideologi, som reflekteras
i de äldsta kända indoeuropeiska folkens myter
och sagor. Bland D:s skrifter märkas
”Mitra-Varuna (1940) och ”L’héritage indo-européen å
Rome” (1949).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
