- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 6. Dráma - Eugen /
139-140

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duvpost - Duvskjutning - Duvslag - Duvsläktet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139

Duvskjutning—Duvsläktet

140

styrka och uthållighet. Inövningen sker gradvis
på allt längre avstånd från duvslaget och vanl. i
samma huvudriktning för en och samma duva. På
korta sträckor kan brevduvornas hastighet uppgå
ända till 2,000 m/min, medan den på sträckor
över 1,000 km nedgår, då fåglarna ofta vila under
natten. En svensk brevduva flög en gång under
tävling från Bordeaux till Göteborg på 2 dygn
4 tim 20 min, en amerikansk har funnit hela
vägen mellan Caracas i Venezuela och New York
(3,500 km), medan världsrekordet torde innehas
av en fransk duva, som (visserligen på 24 dygn)
lyckades finna vägen mellan Arras i Frankrike
och Saigon i Indokina, en sträcka på 12,000 km.
Meddelanden, som skola befordras med d.,
skrivas på mycket tunt papper, som vikes, hoprullas
och instoppas i en fjäderpenna el. hylsa av
aluminium, vilken fästes vid fågelns ben el. en av
dess stjärtpennor.

D. har urgamla anor. Forntidens österlänningar
nyttjade brevduvan i stor utsträckning för både
civila och militära ändamål till land och sjöss.
Egypter, greker och romare anlitade d. inom sina
arméer. Även i handelns tjänst har d. kommit till
användning, särsk. i början av 1800-talet, då flera
bankhus upprättade d.-linjer, t. ex.
Paris—Bryssel och Bryssel—Aachen. Vid telegrafens
införande försvunno d.-linjerna, och uppfödandet av
brevduvor kom huvudsaki. att ske i sportsligt
syfte. Trots alla moderna kommunikationsmedel
kom d. till användning under 2:a världskriget,
särsk. i den engelska och amerikanska
signal-och rapporttjänsten. Utom för brevsändning
användes brevduvor för fotografering över de
fientliga linjerna och över fiendeland, varvid
automatiskt exponerande miniatyrkameror fastspänts på
duvornas bröst. Militärt brevduveväsen finnes
organiserat i de flesta stater. I Sverige anlades
1886 på Karlsborg en försöksstation, nedlagd
på 1890-talet. Genom gåva erhöll armén 1916
en brevduvestam, vilken sedermera utökades
genom inköp. Sveriges militära
brevduveorganisa-tion har emellertid nu avvecklats (1948). — De
civila brevduveodlarna ha sammanslutit sig till det
1917 stiftade Svenska brevduveförbundet med säte
i Göteborg, vilket har omkr. 800 medl. Det civila
brevduveväsendet tillmätes allt större beydelse och
har under senare år tilldelats anslag av statsmedel.

Duvskjutning på levande duvor som övning
och sport har aldrig vunnit insteg i Sverige.
Däremot är skjutning på med maskin uppkastade
lerduvor, lerduveskjutning, en utmärkt
förberedande övning till jakt med hagelgevär,
och tävlingar häri ingå t. ex. i Olympiska spelens
program. Sådan d. utövas här av Föreningen för
olympisk kortdistansskjutning (FOK) samt av
ett flertal jaktsammanslutningar. Lerduvan är en
skålformig trissa av asfaltkomposition, c:a 108
mm i diam, och med 90 g. vikt. Vid tävlingar
står skytten 15 m bakom kastmaskinen.

Duvslag, bo för duvor, vanl, ett fast trähus,
ofta uppsatt på en stolpe. För brevduvor
begagnas ibland, särsk. för militärt bruk, flyttbara d.
på hjul.

Duvsläktet, Colu’mba, tillhör fam. äkta

duvor (C olumbidae) av duvfåglarna (se d. o.).
De äro livliga fåglar med snabb flykt och
nickande gång. Omkr. 80 olika arter äro kända
från alla delar av jorden. Den allmännaste
svenska arten är skogs- el. blåduvan (C. oenas).
Dess färg är övervägande gråblå, med
krävtrak-ten i vinrött, halsens sidor och ryggen
metall-glänsande gröna, över vingen går ett
mörkare band. Längden är 33 cm. Den förekommer
så långt norrut som i Jämtland. Lätet består av
ett ofta upprepat ”hu”. Den största bland de
europeiska arterna är ringduvan (C.
palum-bus). Denna är ävenledes gråblå, med huvud och
bröst rödgrå och bukens bakre del vit. Halsens
nedre del bär på vardera sidan en vit fläck,
varigenom ringduvan lätt skiljes från föregående
art. Den är därjämte betydligt större (längd 43
cm). Den häckar allmänt i Sveriges skogar upp
till Jämtland och Ångermanland. Klippduvan
(C. livia) är till färgen blågrå med vit bakrygg
och två svarta band över vingarna, längd 34 cm.
Klippduvan förekommer allmänt på Färöarna,
utmed Skottlands västkust och i länderna runt
Medelhavet. Den häckar företrädesvis bland
kusttrakternas klippor.

Som Darwin visat, är klippduvan den vilda
stamformen för alla raser av tamduvor. Sådana
ha sannolikt hållits sedan flera årtusenden f. Kr.
I våra dagar urskiljer man c:a 140 raser med
otaliga varieteter. Endast en typ har utbildats för
rent praktiska ändamål, nämligen
brevduvorna. De olika raserna skilja sig från varandra
till storlek, form och fjäderdräkt. De vanligaste
i Sverige hållna tamduvorna tillhöra följande
grupper: fältduvor (lärkduvor, strasserduvor,
loduvor), vilka huvudsaki. genom färgen skilja
sig från klippduvan; trumduvor, vilka
skiljas från föregående framför allt genom sitt
egendomliga, trummande läte; tumletter
(däribland svensk tumlett från Skåne, vår enda
inhemska duvras), en sedan årtusenden med stor
omsorg vårdad rastyp, kännetecknad genom sin
flykt, som antingen är hög och elegant el. består
i ett egendomligt kullbytterande; peruk el.
kragduvor med starkt utvecklad
peruklik-nande fjäderdräkt på huvud och hals; p å f
å-gelsduvor (”kronstjärt”), vilka till såväl
stjärten som hållningen erinra om påfåglar;
kråsduvor med ett av halsens och
frambrös-tets fjädrar bildat krås, som slutar med en
virvel på bröstet (dit höra bl. a. de av befjädrade
tarser och spetskrona utmärkta b 1 0 n d i n
etter n a och satinetterna); krävduvor
med enormt utvecklad kräva, som hos vissa raser
kan blåsas upp till klotform; hönsduvor
(malteserduvor, modenaduvor) med hönsliknande
kroppsform; vårtduvor el. orientaliska
duvor med av valkar el. vårtor omgiven
näbbhud och breda ögonringar. Till denna grupp höra
brevduvorna, vilkas bästa raser äro av
belgiskt ursprung, indianduvor och engelska
k a r r i e r s. De största tamduvorna,
romerska duvor, äro dubbelt så långa som de
minsta, orientaliska meffikor.

Turturduvan, 5 treptopelia turtur, före-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfff/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free