Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dvärgfolk el. pygméer - Dvärggren - Dvärghäger - Dvärghöns - Dvärglin - Dvärglummer - Dvärgmyskdjur - Dvärgmås - Dvärgpalm - Dvärgpapegojor - Dvärgpinscher - Dvärgrost - Dvärgrördrom - Dvärgsyra - Dvärgtall - Dvärgträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Dvärggren—Dvärgträd
148
Pygméhövding (ituri)
tillsammans med en annan
negerhövding. Belgiska Kongo. Se även
bild vid Bambuti.
mindre mörk hud
(ljusast i Afrika)
och ulligt hår.
Samtliga d. stå
på mycket låg
kulturnivå.
Till d. i
trängre mening sluta
sig en rad folk
med något högre
växt, p y g m o
i-d e r, till vilka
räknas wedda,
senoi, toala,
se-mang och många
andra, av en del
forskare även
lappar. D. torde
vara vår jords
äldsta nu levande
folk.
Prehisto-riskt äro
dvärgformer bekanta
från Europa.
Dvärggren, se Skott.
Dvärghäger, se Hägrar.
Dvärghöns, se Höns.
Dvärglin, Radi’ola multiflöra, en till fam.
Linaceae hörande, 3—5 cm hög, ettårig ört med
ända från basen upprepat gaffelgrenad stjälk,
motsatta blad och vita, 4-taliga blommor. Den
växer täml. sällsynt på fuktiga, sandiga platser i
s. Sverige.
Dvärglummer, se Selaginella.
Dvärgmyskdjur, Tragu’lidae, en fam. bland
idisslarna. D. påminna i många hänseenden, trots
sin ringa storlek och avsaknaden av horn, om
hjortdjuren men visa mer ursprungliga drag.
Sålunda äro sidotårna bättre utvecklade och
sammansmälta sent eller ej alls till ett kanonben.
Fam. omfattar två nu levande släkten, varav
Dvärgmyskdjur.
Dvärgpalm.
det ena företrädes av fläckiga
vatten-myskdj uret, Hyomoschus aquaticus
(Väst-afrikas urskogsregion). Det andra nu levande
släktet, Tragulus, med flera arter, bebor s. och
s. ö. Asien. Bäst känd är kantschilen,
Tragulus javanicus, från Java, Sumatra och
Ma-lacka; den är jordens minsta idisslare med en
längd av 45 cm och en höjd av endast 22 cm.
Dvärgmås, se Måssläktet.
Dvärgpalm, Charnatfrops hu’milis, Europas
enda vilt växande palmart, av fam. Palmae, är
vanl. ej mer än meterhög och har solfjäderslika
blad, vilkas skaft äro besatta med långa, vassa
tornar. D., som i ofruktbara, steniga trakter
ofta täcker vida sträckor, förekommer på
Sicilien och i Andalusien. — Av bladen förfärdigas
mattor och korgar och av deras fibrer tågvirke
o. dyl. Den unga stamspetsen kan ätas som
”palmkål”. D. odlas ofta.
Dvärgpapegojor, se Papegojor.
Dvärgpinscher, se Hundraser.
Dvärgrost, se Sädesslagens sjukdomar.
Dvärgrördrom, se Hägrar.
Dvärgsyra, Koenigia isla’ndica, en till fam.
Polygonaceae hörande, mer el. mindre
nedlig-gande liten ört med små, mest i grenspetsarna
samlade blad och oansenliga, tvåkönade blommor.
Den växer i arktiska och subarktiska trakter i
både Nya och Gamla världen samt på Himalaja
och finnes i Sverige sällsynt på naken, fuktig
jord ned till Jämtland.
Dvärgtall, se Tall.
Dvärgträd, småvuxna fruktträd. D. ha låg
stam (c:a 40—50 cm) och ett relativt ytligt,
svagt rotsystem, vilket hämmar tillväxten och
orsakar tidigare inträdande bördighet hos sorter,
som sent börja bära frukt. Under senare år ha
d. fått stor betydelse för smärre trädgårdar samt
i moderna storodlingar, där jordförhållandena
visat sig lämpliga för denna trädform, ävensom till
olika slag av formträd, ss. spaljé- och
kordong-träd. D. åldras fortare och kräva rikare gödsling
och bättre vård än vanliga stamträd.
Dvärgträds-underlag förökas på vegetativ väg genom av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
