- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 6. Dráma - Eugen /
157-158

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyckert - Dyfverman, Henrik - Dyfverman, Karl Johan - D. Y. G. - Dygd - Dyggve - Dygn - Dygnmedium - Dygyttja - Dyhlén, Gunnar - Dühring, Eugen - Dührssen, Alfred - Dyk, Viktor - Dykand - Dykapparater - Dykare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

157

Dyfverman—Dykare

158

hullingar försedd spik, nyttjad för att kant i kant
hopfoga bräder utan nåt och spont.

Dyfverman, Gustaf Henrik regissör (f.
1912 18/s). Efter att ha varit verksam som
skådespelare övergick D. till regissörverksamhet och
är från 1939 knuten till Radiotjänst som i:e
regissör. Bland hans iscensättningar för Radiotjänst
må nämnas Hj. Bergmans ”Swedenhjelms”, L. de
Vegas ”Fårakällan” och E. O’Neills
”Hopsvetsade” och bland hans sceniska regiuppgifter
”Domkyrkospelet i Lund” av K. R. Gierow (1946)
och H. Grevenius’ ”Krigsmans erinran” på
Blan-cheteatern (1946). Han har utg. ”Dramats
teknik” (1949).

Dyfverman, Karl Johan, skulptör (1844
—92). Han ägnade sig mest åt dekorativ
skulptur, utförde statyer för privathus i Stockholm,
vidare bronsportar med bibliska scener i relief
till Lunds domkyrka efter dennas restaurering.
I Stockholm särskilt känd som skulptör av
grupper i snö.

D. Y. G. (förk. av ”Den yngre gubben”, ett
namn, angivande föreningen som en fortsättning
av en äldre lundensisk studentförening av radikal
karaktär med namnet D. U. G. = ”Den unge
gubben”), en allmänt vänsterorienterad
studentförening vid Lunds univ., stiftad 1896. Dess
huvuduppgift var att vara en diskussionsförening för
studenter. Utåt framträdde den — utom genom
offentliga föredrag och diskussioner i politiska
och kulturella frågor — även genom ett, särsk.
under vissa tider, mycket livligt deltagande i
socialt arbete, framför allt på folkbildningsområdet.
1908—16 utgav den tills, m. föreningen
Labo-remus i Uppsala en populärvetenskaplig
skriftserie (” D. Y. G.-Laboremus’ skriftserie”).
Föreningens verksamhet upphörde i början av
1930-talet.

Dygd, en god beskaffenhet hos viljan; dennas
konstanta riktning på det sedligt goda. D.
bestämmes olika i olika filosofiska system. I vissa
är d. det högsta goda. Enl. andra är d. endast ett
moment i det sedliga livet.

Dyggve, konung av Ynglingaätten, omtalas i
dikten ”Ynglinga tal”, i ”Historia Norvegiae” och
av Snorre. Enl. dikten skall D. ha dött sotdöden;
Snorre meddelar dessutom, att D. var son till
Domar och den förste av Ynglingaätten, som
kallade sig konung.

Dygn. I olikhet med flera andra språk äger
svenskan ett särskilt uttryck, dygn, för att
beteckna en tidrymd av 24 tim. — Astronomiskt
sett räknar man med tre slag av d.: st j ärndygnet,
det sanna el. verkliga soldygnet och
medelsol-dygnet. Stjärndygnet är nästan lika med jordens
rotationstid och definieras lika med den tid,
som förflyter mellan två på varandra följ,
övre kulminationer av vårdagsj ämningspunkten.
Stj ärndygnet indelas i 24 stjärntidstimmar,
varje sådan timme i 60 stjärntidsminuter och
dessa i 60 stj ärntidssekunder. Det sanna el.
verkliga soldygnet är den tid, som förflyter mellan
två på varandra följ, övre kulminationer av
solen. På grund av jordens rörelse i banan är
det sanna soldygnet ej lika med stj ärndygnet,

och på grund av att denna rörelse försiggår med
ständigt växlande hastighet, äro de sanna
soldygnen inbördes ej lika långa. Till grund för
den borgerliga tideräkningen har man valt
medeltalet av samtliga i året ingående sanna soldygn,
det s. k. medelsoldygnet. Detta är 24 tim. 3 min.
57 sek. stjärntid.

Dygnmedium, se Dagsmedium.

Dygyttja, ett övergångsstadium mellan gyttja
och dy.

Dyhlén, Karl Gunnar, militär och
idrottsman (f. 1888 27/e), officer 1911, kapten vid
In-tendenturkåren 1920, major på övergångsstat
1939, 1920—45 sekr. i fören. Armé-, marin- och
flygfilm, 1940—43 chef för Försvarsstabens
filmdetalj samt sedan 1935 verkst. dir. i ab.
Kine-matografiska anstalten, Stockholm. D., som varit
framstående skidlöpare, har nedlagt stor förtjänst
vid införandet av den s. k. alpina skidlöpningen
(utförslöpning) i Sverige. Han har bl. a. utg.
”Skidlöpningens allmänna grunder” (1919),
”Skidlöpning i fjällen” (s. å.),
”Skidlöparutbild-ning” (1926) och ”Handbok i skidlöpning” (1931
—32; tills, m. O. Rimfors).

Dühring, Eugen, tysk filosof (1833—1921).
Han ämnade urspr. bli domare men hindrades av
försvagad syn (han blev sedermera fullständigt
blind), studerade i stället filosofi och sociala
frågor samt blev 1864 doc. i filosofi vid Berlins
univ. Efter en konflikt med de akademiska
myndigheterna berövades han docenturen 1877. — Av
D:s skrifter må nämnas ”Der Werth des Lebens”
(1865), ”Kritische Geschichte der Philosophie”
(1869), ”Logik und Wissenschaftstheorie” (1878),
”Die Judenfrage” (1881), ”Sache, Leben und
Feinde” (1882; 2:a uppl. 1903) och
”Wirklich-keitsphilosophie” (1895). D. var positivismens
förste förespråkare i Tyskland. På det praktiska
området sökte D. genomföra en optimistisk
världsbetraktelse (i motsats till t. ex.
Schopen-hauer). Som nationalekonom slöt han sig under
kritik av marxismen till Carey och List. — Litt.:
Monogr. av E. Döll (1893).

Dührssen, Alfred, tysk läkare (1862—
1933), 1895—1913 prof, i Berlin, sedan
privatläkare där. Han införde omkr. 1896 det s. k.
vaginala kejsarsnittet.

Dyk [dik], Viktor, tjeckisk författare
(1877—1931). D. är framför allt politisk
tendenslyriker och ironiserar gärna över den för
fosterlandets politiska och kulturella frigörelse
likgiltige. Melankolisk grundstämning och
originell koncis form känneteckna D:s poesi. Bland
diktsamlingarna märkas ”Livets kraft” (1898),
”Satirer och sarkasmer” (1905) och ”Fönstret”
(1921). D. är även romanförfattare, novellist
och dramatiker. Bland romanerna märkes ”Soykas
barn” (1929).

Dykand, se Dykänder.

Dykapparater, se Dykeri.

Dykare, Dyti’scidae, skalbaggs familj, nära
besläktad med jordlöparna men anpassad för
liv i vatten. D. äro brett ovala, oftast
tillplattade, i regel svarta, med trådformiga antenner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfff/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free