Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dykare - Dykarklocka - Dykarkolv - Dykarsjuka, caissonsjuka - Dykdalb - Dykeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Dykarklocka—Dykeri
160
En gulbrandad dykare,
Dy-tiscus marginalis, dödar en
groda.
och långa, platta,
med styva hår
kantade bakben, som
göra dem till goda
simmare. De vistas i
stillastående vatten;
med tämligen korta
mellantider komma
de upp till vattenytan
för att hämta luft.
D. ha flygvingar
men flyga blott
nattetid för att
uppsöka andra
vattensamlingar. Sina ägg
lägga de medelst
ett slags infällbart
äggläggningsrör i
vattenväxternas
stjälkar och blad.
Larverna äro
långsträckta, sexbenta,
med två oledade,
hårbesatta bihang i bakkroppens spets.
Deras stora, platta huvud är beväpnat med
väldiga, vassa, krökta käkar, genomborrade
av en kanal, genom vilken larven suger ut sitt
byte. Till förpuppningen gräver sig larven en
håla vid stranden, i själva vattenbrynet. Alla d.
äro, både som larver och som fullbildade,
rovdjur; de större äro skadliga för insjöfisket.
I Sverige förekomma omkr. 160 arter, de flesta
helt små; den största i Sverige, Dytiscus
latissi-mus, blir 4,5 cm lång och 3 cm bred. Hos
honorna äro täckvingarna ibland djupt fårade
på längden, medan de hos hanarna äro släta.
Hos alla större d. har hanen de inre lederna
på frambenens tarser utplattade och besatta med
små sugskålar, vilka tjäna till att fasthålla
honan vid parningen.
Dykarklocka, se Dykeri.
Dykarkolv, se Kolv.
Dykarsjuka, caissonsjuka [käså’-] (av
fr. caisson, kassun), uppstår hos dykare el.
kas-sunarbetare efter arbete på större djup under
vatten vid högt lufttryck. Sjukdomen förorsakas
därav, att i blod och vävnader vid det höga
tryck, som råder inom dykardräkten el. i
dykar-klockan, kväve frigöres i form av gasblåsor,
som framkalla olika symtom alltefter sin
loka-lisation i kroppens olika vävnader. Vid
långsam tryckminskning avges kvävet genom
lungorna vid andningen utan att skada. Blod- och
fettrika vävnader, ss. hjärna och ryggmärg,
upptaga stor mängd gas och avgiva den åter
hastigt. Vävnader med sparsam blod- och
fett-halt upptaga däremot gasen långsamt och
avgiva den sent. Det enda botemedlet mot
sjukdomen i allvarliga fall är att återförsätta den
sjuke under samma lufttryck, varav han förut
påverkades, ”rekompression”. Den på grund av
för hastig tryckminskning sjuke placeras sålunda
i en tryckkammare, i vilken luft först inpumpas
till samma höga tryck, vid vilket arbetaren
förut befann sig, varefter trycksänkning får ske
mycket långsamt, ”dekompression”. I st. f.
nämnda förfaringssätt kan den sjuke dykaren ev.
åter sänkas ned på djupt vatten.
Tryckminskning sker sedan genom uppstigning i långsamt
tempo. Man räknar med att tryckändringen
måste överstiga 1 1/1 atm, för att symtom skola
framträda. Vid uppstigning från ett djup av
15 m under vattenytan behöver man ej frukta
symtom av d., även om man vistats länge på
detta djup. Vid större djup måste försiktighet
iakttagas. Ju längre tid man vistats på visst
djup, desto lättare uppträda symtomen.
Dykdalb (av holl. ursprung), grov pelare,
sammansatt av flera i sjöbottnen nedtryckta
på
lar, vilka, sammanhållna
hållas av järnringar.
Nyttjas till fäste för
trossar o. dyl., då
fartyg skola förhalas el.
förtöjas. Numera
utföras d. även av betong.
Dykeri. Dykarkonst
har sedan urminnes
tider utövats av
svamp-och pärlfiskare utan
någon skyddande
klädnad. Även med stor
ansträngning och
långvarig övning kan
människan dock ej utan hjälp
av någon särskild
apparat i allm. uppehålla sig
under vattenytan mer än
omkr. 2 minuter. För att
ovan vattenytan, fast-
Dykdalb.
möjliggöra längre vis-
telse under vattenytan nyttjar man särskilda
dykapparater, vilka äro av två olika huvudslag:
dykardräkter och dykarklockor.
Först 1798 konstruerades en något så när
praktiskt brukbar dykardräkt. Den nu i Sverige
vanligast använda är den engelska el. S i e b e
och Gormans dykarapparat (fig 1).
Denna består huvudsakligen av en i ett stycke
tillverkad dräkt av dubbel preparerad väv med
kautschukmellanlägg, försedd med krage och
vattentätt åtsittande manschetter av vulkaniserad
kautschuk samt en förtent kopparhjälm. Hjälmen,
som fastskruvas vattentätt till kautschukkragen,
har 3 glasfönster, ventiler för luftens till- och
Fig. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
