Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrortsreglering - Dyrssen, släkt - Dyrssen, 1. Gerhard - Dyrssen, 2. Gustaf - Dyrssen, 3. Wilhelm - Dyrssen, 4. Lizinka - Dyrssen, 5. Gustaf - Dyrtidstillägg - Dyröy - Dys- - Dysa, dys, munstycke - Dysartri - Dysenteri - Dysfagi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173 Dyrssen—Dysfagi 174
vilförvaltningen fr. o. m. Vs 1922. V7 1947
infördes en ny d. Enl. denna nedsattes antalet dyrorter,
som tidigare utgjort 9, till 5, samtidigt som
löneskillnaden dem emellan, löneplanens horisontella
spännvidd, avsevärt minskades. T. o. m. 24:0
löne-klassen i nuv. löneregl. uppgår den till 16 %,
räknat å lönen i lägsta dyrort, för att i högsta
löne-klassen uppgå till 8,56%. Även i kollektivavtal
brukar hänsyn tas till dyrort, ehuru man ej alltid
följer det statliga systemet.
Dyrssen, svensk släkt, urspr. från
Dith-marschen, känd sedan 1500-talet. Godsägaren
Peder Johan Julius D., far till D.i—3), inflyt-,
tade 1840 från Holstein.
1) Gerhard D., sjömilitär och ämbetsman
(1854—1938). Han blev 1873 officer vid flottan.
1890—93 var D. statsrevisor och 1896—98
disponent för ab. Bofors-Gullspång. Okt. 1898
kallades D. till sjöminister i Boströms första
ministär och kvarstod även i ministären v. Otter till
maj 1901. När han lämnade sin statsrådspost
blev han landshövding i Värmlands län och
kvarstod som sådan till 1921.
2) Gustaf D., den föreg:s bror, sjöofficer
(1858—1934). Han blev 1903 kommendör, 1905
varvschef i Stockholm, 1911 konteramiral,
befordrades 1917 till viceamiral, utövade under en
följd av år, till 1920, chefskapet över
Marinförvaltningen. D. utgav ”Minnen från ungdomsåren
till sjöss och lands” (1931).
3) Wilhelm D., den föreg:s tvillingbror,
amiral (1858—1929). Han blev officer vid
flottan 1877. Till konteramiral utnämndes D. 1904
och förde 1905 befälet över den till rikets
västkust före unionsupplösningen sammandragna
kustflottan. 1906 utnämndes D. till sjöminister i
Arvid Lindmans ministär. Den under 1 :a
världskriget till skydd för rikets neutralitet rustade
kustflottan stod (1914—16) under D:s befäl.
Han blev v. amiral 1911 och utnämndes vid sitt
avskedstagande 1923 till amiral.
4) L i z i n k a Maria Charlotte Thérèse D.,
den föreg:s hustru, f. af Ugglas (f. 1866 28/7),
en av de ledande inom den svenska
kvinnorörelsen, ordf, i Fredrika Bremerförbundet 1920—37.
D. har deltagit i arbetet för kvinnornas
politiska medborgarskap, bl. a. som ordf, i
Stockholms kvinnliga rösträttsförening och Moderata
kvinnoförbundet. Socialt verksam även på andra
områden, var D. 1906—26 ordf, i Svenska Röda
korsets distrikt I och 1915—26 medl. av Svenska
Röda korsets överstyrelse. Hon erhöll 1937 Illis
quorum.
5) Gustaf Peder W:son D., de föreg:s
son, militär (f. 1891 24/u), underlöjtnant vid
Svea art.-reg. 1912, generalstabsofficer 1924—39
med undantag för trupptjänst 1930—32, major
1934, byråchef i Järnvägsstyrelsen 1932—37 och
chef för Försvarsstabens kommunikationsavd. 1937
—39, överstelöjtnant 1937, chef för Gotlands
art.-kår 1939, överste 1940, chef för Svea art.-reg.
1941, kommendant i Boden 1942, generalmajor och
militärbefälhavare i 5æ militärområdet 1944. D.
kvarstannade dock som t. f. kommendant i
Boden till 1945, då han blev militärbefälhavare i
4:e militärområdet, samtidigt överkommendant
i Stockholm. D. har bl. a. varit ordf, i 1945
års militärutredning. Framstående idrottsman
har D. bl. a. vunnit guldmedaljen i modern
femkamp vid Olympiska spelen 1920 och
silvermedaljen 1924, vidare silvermedaljen i värj fäktning
vid samma spel 1936. Sedan 1948 är D. ordf,
i Sveriges centralförening för idrottens
främjande och sedan 1949 ordf, i Internationella
förbundet för modern femkamp.
Dyrtidstillägg. Medan i enskild tjänst lönerna
kunna regleras genom individuella löneavtal,
måste statst jänstemännens löner bestämmas
genom fasta löneplaner. Till följd av den
våldsamma prisstegringen 1916—18 måste man införa
en tillfällig krigstidshjälp. 1919 sattes
denna i relation till levnadskostnaderna och
erhöll benämningen d. Sin slutliga utformning
erhöll d. 1932 men ersattes 1939 av
bestämmelser om rörligt tillägg. Detta utgick med
75 % av grundlönen, dock högst å 900 kr i
månadslön. 1940 kompletterades detta med ett
särsk. k r i s t i 11 ä g g. Detta gav blott halv
kompensation för den ytterligare prisstegringen. När
det blev uppenbart, att denna ej skulle gå tillbaka,
fick man fr. o. m. budgetåret 1944/45 bevilja
provisoriska lönetillägg. I statens
löneplansförordn. den 3% 1947 äro grundlönetab.
beräknade med hänsyn till levnadskostnaderna i
mars 1946. Dessa löner skola emellertid vid olika
pristal höjas el. sänkas. Enl. kungl. kung. %
1951 uppgår höjningen till 33 % av månadslönen
upp till 500 kr och 32 % av återstoden upp till
1.200 kr. Till vissa s. k. oreglerade tjänster
utgår kristillägg. För de kommunalt anställda är
höjningen i allmänhet motsv.
Dyröy, ö i Troms fylke i n. Norge, i
Solberg-fjorden 90 km s. v. om Tromsö; 50 km2. På
sydkusten ligger samhället Dyröyhamn.
Dys-, grekiskt prefix, som utmärker brist, fel,
svårighet, obehag o. dyl.
Dysa, dys, munstycke, anordning för
omsättning av tryckenergi till rörelseenergi hos
flytande el. gasformiga media.
Dysartri, svårighet för artikulerat uttal
(oförmågan kallas a n a r t r i); stamning.
Dysenteri (av grek, dys-, se d. o., och
e’nte-ron, tarm) el. rödsot, gemensam beteckning
för olika tarmsjukdomar med samma
huvudsymtom: blodiga, slemmiga, smärtsamma
avföringar. D. kan dels förorsakas av vissa
sinsemellan närbesläktade bakterier (b a c i 11 ä r d.),
dels (tropisk d.) av en amöba, Entamoeba
dysenteriae. Se vidare Rödsot.
Dysfagi (av grek, dys-, se d. o., och fagéi’n,
äta), svårighet att svälja, ett symtom, som
framför allt uppkommer av sjukdomar, som
framkalla en förträngning av den väg födan har
att passera, innan den kommer ned i magsäcken,
ss. inflammationer, tumörer och ärrbildningar
efter nedsväljning av frätande ämnen, ss. syror
el. lut. I andra fall beror d. på kramp i el.
förlamning av de vid svälj ningen verksamma
musklerna o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
