Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Düsseldorf - Düsseldorfskolan - Dyst - Düster, Benjamin - Dystrofi - Dytiscidae, Dytiscus - Dyveke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Düsseldorf sko lan—Dyveke
178
linjer förbinda staden med
brittiska, nordeuropeiska och
italienska hamnar. Jämte den
1767 stiftade berömda
konst-akad. har D. musikakad.,
högsk. för konsthantverk,
medicinsk högsk.,
observato-rium och järnforskningsinst.
Säte för en protestantisk
biskop.
Düsseldorfskolan. Som
konststad spelade
Düsseldorf under 1800-talet en i det
tyska måleriet betydande
roll — dess inflytande
sträckte sig tidtals även till de
skandinaviska länderna.
Konstakademien i
Düsseldorf, grundad 1767,
återupplivades 1821, och P.
Corne-lius blev dess ledare. Hans
konstnärliga verksamhet var
dock huvudsaki. bunden vid
München, och det var först
då han 1825 definitivt flyttade till München och
W. Schadow 1826 övertog ledningen av skolan
i Düsseldorf, som dennas uppsving tog sin
början. Cornelius’ monumentala freskokonst fick ej
insteg där; däremot uppammades i D. stafflimåleri
i romantisk anda. Där målades jämte bibliska
ämnen helgonlegender, riddarsagor, elegiska och
lyriska dikter i färg (K. Sohn, E. Bendemann,
1811—89, och T. Hildebrand). Tyskt nationella
historiska ämnen infördes av K. F. Lessing och
efter denne av A. Rethel, stiliserad landskapskonst
odlades av J. W. Schirmer och romantiskt
realistiskt landskapsmåleri — vildmark och kustnatur
— av L. Gurlitt och A. Achenbach. De
romantiska sagomotiven fingo småningom en motvikt i
borgerlig genre. Den fick ett novellistiskt
innehåll, någon gång satiriskt, andra gånger
sentimentalt, ofta oförargligt humoristiskt, i regel
godmodigt och hemtrevligt. Den var lättförstådd
och vann omedelbart den stora allmänheten. Dess
främsta företrädare — L. Knaus, B. Vautier, R.
Jordan — voro på en gång underhållande
berättare och förtjänstfulla målare. Jämte de infödda
gjorde inflyttade utlänningar uppseendeväckande,
någon gång verkligt betydande insatser i skolans
verksamhet: A. Tidemand, som införde
skildringar av norskt bondeliv i kontinentens måleri,
amerikanen H. Ritter och dennes efterföljare
svensken F. Fagerlin, som båda skildrade
fiskarliv på Hollands kust. Bland landskapsmålarna
blev norrmannen H. Gude räknad till de främsta.
Düsseldorf blev efter 1850 en av huvudstäderna
för skandinavisk konstverksamhet. Bland
svenskar, som med större el. mindre självständighet
upptogo där härskande riktningar och
framställningssätt, äro förutom den redan nämnde
Fagerlin B. Nordenberg, K. D’Uncker, J. V. Wallander,
A. Jernberg, G. Hafström, A. Kulle m. fl. och
bland landskapsmålare Marcus Larsson, Edv.
Bergh, A. Nordgren, A. Kallenberg, G. Rydberg,
O. Törnå och A. Wahlberg. Norska målare av
Bogserbåtar i Düsseldorfs hamn. Före a:a världskriget.
D. voro jämte Tidemand och Gude H. A.
Cappe-len, M. Müller, K. Baade, J. F. Eckersberg,
J. Frich, A. M. Askevold, A. C. Nielsen, L.
Munthe, figurmålaren K. F. Sundt-Hansen m. fl.
Danskarna undveko D., men av finländska
målare lärde där A. Liljelund, K. E. Jansson, E. J.
Löfgren figurkonst och V. Holmberg och Hj.
Munsterhjelm landskapsmåleri. — Från 1870-talet
stelnade D. i efterromantik, och dess betydelse
avtog alltmer.
Dyst, en riddarlek, se Tornerspel.
Düster, Benjamin, äventyrare (omkr. 1682
—1730)- D- var son till en länsman i Finland
och gick i lära hos en guldsmed i Viborg. 1723
uppträdde han i Riga under namn av von
Düster-stern samt kom s. å. till Stockholm, där han
förgäves inlämnade flera ansökningar om att
återfå några enl. hans uppgift honom tillhöriga
fa-miljegods. Senare utgav han sig vara Karl XII,
vilken ej hade stupat utan nödgats hålla sig
dold. D. blev häktad och manade 1725 i brev
från häktet i Karl XII:s namn dalkarlarna
att resa sig för att befria honom. Ehuru det var
uppenbart, att D. var sinnessjuk, dömdes han
att stå vid skampålen, varefter han intogs på
Danviks hospital. — Litt.: S. E. Bring,
”Benjamin D. — En falsk Karl XII” (i Karolinska
förbundets årsbok 1917).
Dystrofi (av grek, dys-, se d. o., och trofé,
näring), brist på näring, dets. som atrofi (sed. o.).
Dytbscidae, Dyti’scus, se Dykare.
Dyveke, Kristians II :s älskarinna (d. 1517).
Hon var dotter till holländskan Sigbrit. Medan
modern drev värdshusrörelse i Bergen, blev
dottern 1507 den blivande kung Kristian II::s
älskarinna. Moder och dotter följde med honom till
Oslo och 1513 till Köpenhamn. Förhållandet till
konungen fortsatte efter hans giftermål med
Elisabeth, men sommaren 1517 dog D. plötsligt,
enligt en obevisad anklagelse förgiftad genom
körsbär av slottshövitsmannen Torben Oxe, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
