Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Döllinger, Ignaz von - Dömestorp - Dömitz - Dönhoff, ätt - Dönitz, Karl - Dönniges, Wilhelm von - Döpelse - Dörarp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Dömestorp—Dörarp
202
bestämd motståndare till den nya romaniserande
riktning inom katolicismen, som inträtt genom
den påvliga kurians förbund med jesuiterna
1850. Dogmen om den obefläckade avlelsen
1854, Syllabus 1864 och slutligen den påvliga
ofelbarhetsdogmen 1870 framtvungo D:s
brytning med den romerska kyrkan. I den under
pseudonymen J a n u s utgivna stridsskriften
”Der Papst und das Konzil” (1869; ny,
omarbetad uppl. 1892 under titeln ”Das Papstthum”)
bekämpade D. ofelbarhetsdogmen såsom historiskt
falsk. Efter dogmens antagande tillhörde D.
den grupp av 43 katolska vetenskapsmän, som
protesterade och
därigenom gav upphov
åt den g a m m a 1
katolska rörelsen. D.
träffades 1871 av
ex-kommunikation men
fortfor likväl ända till
sin död att betrakta
sig som rättmätig
medlem av den k
a-t o 1 s k a kyrkan och
ingick icke i den
nybildade gammalkatolska kyrkan,
fastän han bistod dennas
ledare med råd och
anvisningar. Han närmade sig nu alltmer en
universell betraktelse med tanken på en union
mellan de olika kristna kyrkorna i medelpunkten.
Därjämte lärde han att uppskatta Luther i
dennes egenskap av evangelisk trosman och tysk
patriot. D. var 1848—49 led. av tyska
national-parlamentet och förfäktade där kyrkans
oberoende av staten. Litt.: J. Friedrich, ”1. v. D.” (3
bd, 1899—1901).
Dömestorp, gods i Hasslövs socken, Halland,
vid foten av Hallandsås; 225 har, därav 186 har
åker. Tax.-värde 460,000 kr. Är ett gammalt
gods, nuv. manbyggnad från 1794. Tillhörde
1617—61 ätten Rosencrantz. Växlade senare i
rask följd ägare (Durell, Stjernblad, C. A.
Ehrensvärd, Tornérhjelm, von Möller m. fl.)
och har tidtals varit förenat med Skottorp.
Nuv. ägare Arvid Larsson.
Dömitz [-its], stad i Mecklenburg på n.
stranden av Elbe; 3,000 inv. D. som befästes 1563,
intogs under trettioåriga kriget flera gånger av
olika krigförande. Vid D. slog 22 okt. 1635 en
svensk styrka på omkr. 6,000 man under Ruthven
fientliga sachsiska trupper (omkr. 7,000 man),
anförda av Baudissin, och tog 2,500 fångar.
Härigenom avvärjdes ett hot mot Banérs
återtågs-linjer.
Dö’nhoff, tysk adlig ätt, som omtalas redan
1303 och 1633 blev riksgrevlig.
Sophie Juliane Friederike Wilhelmine,
grevinna von D. (1768—1834), vigdes 1790
mor-ganatiskt med preussiske konungen Fredrik
Vilhelm II men förvisades på grund av intriger
redan 1792 från hovet. Hon var moder till
konungens illegitime son statsmannen greve
Wilhelm von Brandenburg. Hennes brorson greve
August Heinrich Hermann von D. (1797—
1874) var preussisk diplomat, blev 1833 sändebud
i München och 1842 preussiskt ombud vid
förbundsdagen i Frankfurt a. M., där han
revolutionsåret 1848 kraftigt verkade för Preussens
ledande ställning i Tyskland. 1848 var han en kort
tid preussisk utrikesminister. Han blev 1861
överkammarherre hos Vilhelm I, vars förtrogne
vän han länge varit, och utövade som sådan
stort inflytande.
Dönitz [dö’nits], Karl, tysk sjömilitär (f.
1891), officer vid flottan 1913. Under i:a
världskriget deltog D. i tyska kryssareskaderns (”Goe-
ben” och ”Breslau”)
lyckade genombrytning
till Konstantinopel.
Senare blev han
marinflygare men sökte sig
snart till ubåtsvapnet,
åt vilket han sedan
ägnade sig. Han
gjorde sig känd som en
dj ärv och skicklig
ubåtschef. Han ingick
efter krigsslutet i
riks-värnet och
organiserade från 1933 det
hemliga byggandet av
ubåtar samt blev
1935 kommendör och 1936 chef för det
då öppet deklarerade ubåtsvapnet. D. blev
konteramiral 1939 och ledde det oinskränkta
ubåtskriget med kraft och stark tro på dess
krigsavgörande verkan. Han befordrades 1940
till viceamiral och 1942 till amiral. D:s
sjöstrategiska idéer godtogos av Hitler, som 3%
1943 utnämnde honom till storamiral och chef
för Äarinledningen, varvid D. behöll ubåtsvapnet
under sin personliga ledning. Ehuru från denna
tid alla ansträngningar beträffande sjökriget
koncentrerades till ubåtskriget, kunde D. icke hejda
krigsutvecklingen, och redan samma år på
försommaren inträdde en avgörande vändning i
”slaget om Atlanten”. D. behöll emellertid
Hitlers förtroende intill slutet och blev som den av
Hitler valde efterträdaren rikspresident Vs 1945.
Hans huvuduppgift blev att avsluta kriget,
vilket skedde 8/s. 16/s förklarades D. för
krigsfånge samt dömdes s% 1946 som krigsförbrytare
av den internationella militärdomstolen i
Nürnberg till 10 års fängelse.
Dö’nniges, Wilhelm von, frih., tysk
historiker och diplomat (1814—72). Han blev
1841 prof, i Berlin. D. var 1842—45 lärare i
statsrätt för bayerske kronprinsen Maximilian
och fick efter dennes tronbestigning olika
diplomatiska uppdrag. D:s huvudverk är ”Geschichte
des deutschen Kaiserthums im 14. Jahrhundert”
(2 bd, 1841—42). — D:s dotter, skriftställarinnan
Helene D. (1846—1911), är bekant genom
sin förbindelse med Lassalle.
Döpelse, se Dop.
Dörarp, socken i s. v. Småland, Sunnerbo
härad, Kronobergs län, mellan sjöarna Flåren
och Vidöstern, som förenas genom Toftaån; i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
