Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ebenholts - Ebenist - Ebenius, Bertil - Eberhard, Gustav - Eberhard, Johann August - Eberhardt, Siegfried - Eberlein, Gustav - Ebers, Georg - Eberstein, ätter - Eberstein, släkter - Eberstein, 1. Carl Johan - Eberstein, 2. Gösta - Eberswalde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Ebenist—Eberswalde
218
och grön e. (av D. chloroxylon) från Främre
Indien. Även några till andra fam. hörande träd
lämna e., t. ex. bignoniacéen Tecoma leucoxylon
(Antillerna och tropiska Sydamerika), med vit
ved, och baljväxten Brya ebenus (från
Västindien), med brun ved (”amerikansk e.”). Äkta e.
skiljer sig lätt genom sin tyngd (sjunker i
vatten) från svartbetsade efterapningar i päronträ
el. idegran (”tysk e.”).
Ebeni’st (fr. ébéniste, eg. en, som arbetar i
ebenholts), schatullmakare, konstsnickare.
Ebénius, Gösta Bertil, läkare (f. 1902 18/s),
med. lic. i Stockholm 1929, med. dr 1943
(”Cancer of the lip”), doc. i radioterapi vid
Karolinska inst. s. å., lärare i radioterapi och
överläkare vid centralanstalten för radioterapi i
Lund 1944. E:s vetenskapliga produktion
omfattar ett flertal arbeten i radiologiska ämnen.
Eberhard [-hart], Gustav, tysk astronorh
(1867—1940), 1916—32 Hauptobservator vid
Astrophysikaliches Observatorium i Potsdam, där
han utfört omfattande spektroskopiska
undersökningar över stjärnor och nebulosor.
Eberhard [-hart], Johann August, tysk
filosof (1739—1809); från 1778 prof, i Halle.
E. var anhängare av Leibniz’ och Wolffs
filosofiskola och är mest bekant för sin strid mot
Kants filosofi. För att bekämpa denna
grundade E. 1788 en egen tidskrift, Philosophisches
Magazin. Kant försvarade sig mot E:s kritik
i skriften ”Ueber eine Entdeckung, nach der alle
neue Kritik der reinen Vernunft durch eine
ältere entbehrlich gemacht werden soll” (1790).
Eberhardt [-hart], S i e g f r i e d, tysk
violinpedagog (f. 1883). E. är sedan 1908
violinlärare vid och sedan 1933 (jämte P. Graener)
ledare för Sterns konservatorium i Berlin. Bland
hans arbeten märkas ”Virtuose Violin-Technik”
(1920; 2:a uppl. 1922), ”Paganinis Geigenhaltung”
(2 dir, 1921—22) och ”Hemmung und Herrschaft
auf dem Griffbrett” (1931).
Eberlein [-lain], Gustav, tysk skulptör
(1847—1926), elev av R. Begas. Han blev mest
bekant genom verk, som förhärligade
kejsar-huset, t. ex. ”Tysklands genius”, monument över
kejsarna Vilhelm I och Fredrik, Bismarck,
drottning Luise m. fl. i Berlin och andra städer.
Hans skulpturverk äro elegant utförda men sakna
djup och och ursprunglighet. Monogr. av A.
Rosenberg (1903).
Ebers, Georg, tysk egyptolog och
författare (1837—98). Han var 1870—89 prof, i
egyptologi vid univ. i Leipzig. Under en
forskningsfärd till orienten 1869—71 upptäckte
han ett viktigt fornegyptiskt verk, ”Papyrus
Ebers” (utg. 1875 och delvis kommenterad i hans
arbete ”Papyrus Ebers”, 1889). Genom
vetenskapliga och populära skildringar gjorde han
egyptologien känd i vida kretsar. E:s romaner,
som tillhöra den lärda, s. k. arkeologiska typen
men äga en viss stämning och kulturhistoriskt
värde, förlädes oftast till Egypten el.
Sinaihalv-ön, så t. ex. ”Eine ägyptische Königstochter”
(3 bd, 1864), ”Uarda” (3 bd, 1877) och ”Homo
sum” (1878), några dock till det gamla Tyskland
(så ”Die Frau Bürgermeisterin”, 1882). —- E:s
självbiogr. utgavs 1893, hans ”Gesammelte
Werke” i 32 bd 1893—97. Av E:s berättelser
och romaner äro flera övers, till sv.
Eberstein [-/tåin], tyska ätter. — Till en
frankisk-thüringsk ätt hörde Ernst A
1-brecht von E. (1605—76), som blev
kejserlig fältmarskalklöjtnant 1648, gick i dansk
tjänst och jämte H. Schack segrade över
svenskarna vid Nyborg 14 nov. 1659. Han blev
sachsisk generalfältmarskalk 1665. — En
neder-sachsisk ätt von E. utdog i Pommern 1663. Av
denna släkt märkes Ludvig Albrektsson (d.
1328), som tillhörde en till Danmark inflyttad
gren. Han blev 1318 dansk mar sk, tog 1319
Bornholm från ärkebiskopen av Lund och
bannlystes men fick ön i förläning av Erik Menved.
Med Kristofer II kom han i strid och måste
lämna Bornholm. 1326 gjorde han åter uppror,
hjälpte Valdemar på tronen, blev ånyo marsk
och hade stora förläningar.
Eberstein, svenska släkter. Från Pommern
inkom 1701 Christian E. (d. 1741), som
blev regementsfältskär i Malmö. Hans sonson
var E.i). 1724 inkom en annan släktgren med
Chr. E:s brorson, vars son Christian E.
(1738—1816) var handlande i Norrköping. Denne
adopterade nu sin frände av släkten Billing,
sedermera grosshandlaren Carl Christian
Billing (1787—1830), farfar till E.2).
1) Carl Johan E., präst (1758—1838). E.
blev 1779 teol. doc. och 1784 teol. adjunkt, 1800
teol. dr, 1808 teol. prof., 1812 förste teol. prof,
och domprost, allt i Lund, samt 1813 biskop över
Visby stift. Bland hans skrifter märkas ett par
läroböcker i moralteologi och ”theologia
dogma-tica”.
2) Gustaf (Gösta) Albert E., jurist (f. 1880
V12), jur. dr 1910, doc. vid Stockholms högsk.
1911, prof, där 1916—48 i speciell privaträtt
jämte finans rätt. E. har
biträtt i Justitiedep.
vid utarbetande av
”Förslag till lag om
släktnamn” (1921) och
”Förslag till lag om
rätt till litterära och
musikaliska verk m.
m.” (1938), i
Finans-dep. av ”Förslag till
k. f. om arvs- och
gåvoskatt” (1939). Bland
hans övriga skrifter
må nämnas ”Bidrag
till läran om namn
och firma enl. svensk
rätt” (1909), ”Om skatt på arf och gåfva enl.
svensk rätt” (1915), ”Den svenska
författarrät-ten” (3 h., 1923—25), ”Om skatt till stat och
kommun” (2 bd, 1929—37), ”Den svenska
växelrätten” (1934), ”Den svenska arvs- och
gåvobe-skattningen” (1944).
Eberswalde, stad i Brandenburg, vid
Finow-kanalen och järnvägen Berlin—Stettin; 41,000
inv. Tegelbruk, takpapp- och maskinindustri;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
