Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ebonit - Ebréer, Ebréerbrevet - Ebro - Ebsteinkuren - Ebullioskop - Eburin - Eburneation - Eburoner - ECA - Eça de Queiroz, José - Ecardines - Écarté, ekarté - Ecballium - Eccard, Johannes - Ecce homo - Eccellenza - Ecchondrom, Ekkondrom - Eccles - Ecclesia - Ecclesiastes - Ecclesiasticus - Eccremocarpus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Ebréer, Ebréerbrevet—Eccremocarpus
222
schuk med svavel (30%) och schellack. Den
antager lätt polityr och nyttjas som
isolations-material i elektriska apparater, till kirurgiska
instrument, reservoarpennor samt
galanteriar-tiklar (kammar, knappar) o. dyl.
Ebréer, Ebréerbrevet, se Hebréer,
Hebréer-brevet.
Ebro [ä’ærå], flod i Spanien från Kantabriska
bergen mot s. ö. till Medelhavet; längd 930 km,
flodområde 83,500 km2. Upprinner i prov.
San-tander (Gamla Kastilien) nära Reinosa och
inträder vid Logrono (380 m ö. h.) i det jämna
aragoniska stäpplandet. Mottar här fr. v.
tillflöden från Pyrenéerna: Aragön, Gållego och
den ansenliga Segre; fr. h. upptagas Jalön,
Gua-dalope m. fl. Genombryter nedanför Mequinenza
Kataloniens kustberg i en trång, slingrande
dalgång, bevattnar huertan vid Tortosa och bildar
vid mynningen ett i havet långt utskjutande
delta. Flodens mellersta lopp är segelbart till
Logrono för smärre fartyg.
Ebsteinkuren [ä’I>Jtain-], en av tyske
läkaren Wilhelm Ebstein (1836—1912; prof,
i Göttingen) införd avmagringskur.
Ebullioskop [-ä’p] (av lat. ebullire, sjuda,
bilda bubblor, och grek. skopei’n, se), ett
instrument för bestämmande av vätskors, särsk.
alkoholblandningars och viners, kokpunkt. Man
nyttjar även e. för bestämning av ämnens
molekylar-vikt genom att iakttaga kokpunkts förhöj ningen
hos en lösning av ämnet i fråga.
Eburin, benämning dels på ett billigt surrogat
för elfenben, framställt genom sammanpressning,
under samtidig uppvärmning, av benmjöl med
äggvita el. blod, dels på ett isoleringsämne,
framställt genom att under upphettning knåda
samman kaolin, asbest och schellack (därav
utvalsade plattor äro mycket hårda och sega).
Eburneatiön (av lat. ebu’rneus, av elfenben),
bildning av ovanligt fast, elfenbensliknande
bensubstans. Förekommer ofta vid deformerande
ledgångsinflammation, sedan ledbrosken
försvunnit, vidare vid syfilis och i vissa svulster av
benväv.
Eburöner, forntida keltisk stam mellan Maas
och Rhen. E. kämpade under Ambiorix och
Catuvolcus mot Caesar men blevo av denne så
gott som förintade (53 f. Kr.), varefter deras
områden intogos av tungrer.
ECA, förk. för Economic Administration
Corporation (se Marshallplanen).
Eqa de Queiroz [ä’sa Öa kåi’roj], José
Maria, portugisisk författare (1845—1900). E.
införde den naturalistiska romanen i Portugal
(”O crime do padre Amaro”, 1874—75, ”O primo
Bazilio”, ”A reliquia”, ”Os Maias” m. fl.).
Eca rdines, se Armfotingar.
Écarté, ekarté (av fr. écarter, avlägsna),
kortspel för två personer med 32 kort (hackorna
2—6 borttagna). För spelets regler se ”Små
spelböcker”, 10 (1923).
Ecbadlium, se Sprutgurka.
Eccard [ä’kart], Johannes, tysk
tonsättare (i553—1611), elev av Orlando di Lasso. E.
var kapellmästare i Königsberg omkr. 1580—
”Ecclesia” och ”Synagoga” på katedralen i Strasbourg.
Omkr. 1230.
1608 och därefter hovkapellmästare i Berlin. Hans
”Geistliche Lieder” (1597) och ”Preussische
Festlieder” (1598) ha stor betydelse för
protestantisk kyrkomusik.
E’cce hömo, lat., ”se människan!”, Pilatus’
utrop (Joh. 19:5), när han för folket visade
den gisslade Kristus. I konsten betecknar
uttrycket en framställning av Kristus vid detta
tillfälle.
Eccellenza [et/elä’ntsa], it., excellens.
Ecchondröm, ekkondrom, se Brosksvulst.
Eccles [eklz], stad i- eng. grevsk. Lancaster,
vid Manchesterkanalen, 7 km v. om Manchester;
42,000 inv. Bomulls- och silkeindustri.
Ecclesia, lat. (grek. ekklesi’a), församling,
kyrka. — E. invisibilis, den osynliga kyrkan. —
E. militans, den stridande kyrkan. — E. pre’ssa,
den förtryckta kyrkan. — E. re’gnans, den
härskande kyrkan — E. triu’mphans, den
triumferande (segrande) kyrkan.
Som personifikation av den kristna kyrkan
förekommer i konsten en kvinnofigur, vanl.
benämnd E. och framställd tills, m. pendangen
Synagoga. Dessa allegoriska figurer
uppträda i bokmålningar och på elfenbensreliefer
fr. o. m. 800-talet och i monumentalskulpturen
(bl. a. i Bamberg och Strassburg) fr. o. m.
1200-talet, efter medeltidens slut endast
undantagsvis.
Ecclesia’stes, lat., predikare, se
Predikareboken.
Ecclesia’sticus (med underförstått liber, bok),
lat. namnet på Jesu Syraks bok.
Eccremoca’rpus, växtsläkte av fam.
Bignonia-ceae med 3 arter i Peru och Chile, lianer med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
