Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eden, Anthony - Edén, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
Edén
252
därvid, att han var oenig med Chamberlain både
om principiella frågor och om aktuella
utrikespolitiska problem. Efter demissionen bekämpade
han ihärdigt regeringens eftergiftspolitik och tog
bl. a. ställning mot München-uppgörelsen. Då
Chamberlain i sept. 1939 vid krigsförklaringen
mot Tyskland rekonstruerade regeringen, blev E.
dominionminister, och i maj 1940 blev han
krigsminister i Churchills samlingsregering. I dec.
s. å. blev han utrikesminister efter Halifax,
fortsatte därjämte att arbeta med försvarsfrågor och
var 1942—45 dessutom underhusets ledare. Han
spelade över huvud taget en framträdande roll
under hela 2:a världskriget såväl i
utrikespolitiken som inom England. Han deltog i flertalet
av konferenserna mellan de allierade
stormakternas ledare, och hans samarbete med Churchill
var intimt och friktionsfritt. E. kvarstod som
utrikesminister i dennes rent konservativa
regering maj—juli 1945. Han ledde den brittiska
delegationen vid San Francisco-konferensen 1945.
Efter krigets slut var han som konservativa
partiets främste man näst Churchill livligt verksam
inom oppositionen mot arbetarregeringen. 1945
blev E. kansler för Birminghams univ. och 1946
dir. i Westminster Bank. I Churchills nya
ministär okt. 1951 inträdde E. som utrikesminister.
Han har utg. två saml. tal, ”Foreign affairs”
(1939) och ”Freedom and order” (1947).
Edén, Nils, historiker, politiker, ämbetsman
(1871—1945). Han blev 1889 student i Uppsala,
1892 fil. kand., 1899 fil. dr på avh. ”Om
centralregeringens organisation under den äldre
Vasatiden 1523—1594” och s. å. doc. i historia. Han
blev 1902 lektor i historia vid Uppsala högre
allmänna läroverk, var 1903—09 e. o. och 1909
—20 ord. prof, i historia vid Uppsala univ.
Som politiker började E., vilken på 1890-talet
som medlem av ”Alinska skolan” deltagit i
polemiken i unionsfrågan (”Den svensk-norska
uni-onsförfattningens tillkomst”, 1894, och
”Kielerfreden och unionen”), väcka uppmärksamhet 1901,
då han på ett möte i härordningsfrågan i
Uppsala maj s. å. talade för en verksam
värnplikts-reform i förening med utsträckt rösträtt och
progressiv beskattning. Han skrev sommaren 1905
den officiösa broschyren ”Det svenska
programmet i unionskrisen” (även i ty., fr. och eng.
uppl.). Hösten 1908 valdes E. som
Uppsalavän-sterns kandidat till led. av A. K., som han
tillhörde 1909—23. Redan vid sin första riksdag
gjorde sig E. bemärkt som slagfärdig debattör,
och i fortsättningen gjorde han sig starkt
gällande i utskottsarbetet.
Sedan K. Staaff hösten 1912 övertagit
statsministerposten, blev E. ordf, i
andrakammar-gruppen av Liberala samlingspartiet och
framträdde efter Staaffs frånfälle hösten 1915 snart
som partiets främste man, särskilt i 1917 års
valrörelse.
Efter en lång ministerkris hösten 1917 bildade
E. 19 okt. en ministär, sammansatt av liberaler
och socialdemokrater. Branting, som blev
finansminister, avgick redan i jan. 1918 av hälsoskäl
öch ersattes av Thorsson. E:s ministär var den
Nils Edén.
första svenska (frånsett Lundebergs
koalitionsregering 1905), som hade fast parlamentarisk
majoritet i A. K. — efter F. K:s upplösning
1919 också i denna. Kraftigt utvecklades det
skandinaviska samarbetet. Efter långvariga
förhandlingar kom slutligen med västmakterna maj
1918 till stånd en handelspolitisk uppgörelse, som
gjorde det möjligt att återupptaga det nästan
avstannade handelsutbytet med dem. Ålandsfrågan,
det röda upproret i Finland och den därav i
Sverige framkallade rörelsen till ”det vita
Finlands” förmån medförde 1918 åtskilliga
komplikationer. Bl. a. klandrades regeringen skarpt på
många håll för sin politik i Finlandsfrågan.
Konventionen om Ålandsbefästningarnas rasering
tillkom väsentligen genom E:s personliga insats.
Genom de stora omvälvningarna i mellersta
Europa samt deras återverkan jämväl i Sverige
trädde hastigt frågan om en författningsrevision i
förgrunden. Regeringen framlade nov. 1918 för
urtima riksdagen proposition om kommunal
röst-rättsreform. I ett särskilt utskott åstadkoms
under regeringens medverkan en av riksdagen 17
dec. antagen uppgörelse, varigenom den
kommunala rösträtten reformerades och grunderna
för blivande grundlagsändringar fastslogos.
Sedan Sveriges anslutning till Nationernas
förbund genomförts mars 1920, avgick
regeringen på grund av delade meningar i den
nu aktuella kommunala skattefrågan. I dec.
1920 blev E. landshövding i Stockholms län och
avgick från denna post 1938. Vid årsmötet i maj
1923 sprängdes Frisinnade lands föreningen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
