- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 6. Dráma - Eugen /
257-258

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edgren, 1. Johan Gustaf - Edgren, 2. Anne Charlotte - Edgärdsman - Edhem - Edhem pascha - Edholm, 1. Erik af - Edholm, 2. Mårten af - Edholm, 3. Lotten af - Edholm, 4. Erik af - Edholm, Harald - Edib, Halidé

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

257

Edgärdsman—Edib

258

—1929). Han blev med. dr i Uppsala 1881, 1884
doc. i medicin vid Karolinska institutet samt
utnämndes 1888 till e. o. och 1908 till ord. prof, i
samma ämne där; avsked 1914. Bland hans
skrifter märkes främst ”Kliniska studier öfver
arte-rioskleros” (1897). Tills, m. S. Jolin utgav han
”Läkemedlens användning och dosering” (7:e
uppl. 1928).

2} Anne Charlotte E., f. Leffler, den
föreg:s sysslings hustru, författarinna, se Leffler.

Edgärdsman. I den gamla svenska
rättegången, liksom i den germanska över huvud, utgjorde
parts ed med edgärdsmän det vanligaste beviset.
Ett dylikt bevis kallades därför ofta lag, d. v. s.
det enl. lag regelmässiga beviset. Det förekom
i såväl brottmåls- som civilprocess, fördes i regel
av svaranden och fullgjordes på så sätt, att han
i viss form med ed nekade kärandens påstående
och att därefter ett antal män, ofta släktingar,
edgärdsmän (lat. coniuratores), under
eds-ansvar intygade, att parten svurit sant, ”rent och
ej ment”. Redan tidigt förstärktes
edgärdsman-nabeviset i vissa fall genom att förenas med
vitt-nesbevis. Det undanträngdes alltmera av nämnd
och bevisning genom vittnen el. skriftlig handling.
Det var framför allt kravet på materiell
bevisprövning, buret även av kyrkligt inflytande, som
medförde, att beviset med e. sköts åt sidan.
Ed-gärdsmannaeden avskaffades 1695. Litt.: I.
Afze-lius, ”Om parts ed” (3:e uppl. 1925).

Edhem, vedertaget namn för Edåsa och
Ljunghems församlingars gemensamma kyrka i
Västergötland, belägen i förstnämnda sn.

Edhem pascha, turkisk fältherre (1851—1909).
Han deltog som överste i rysk-turkiska kriget
1877—78 och fick 1897 som fältmarskalk befälet
över de trupper, som då sammandragits i
Make-donien mot Grekland. Han inryckte april s. å. i
Tessalien och vann en rad framgångar, bl. a. vid
Larisa och Domokos.

Edholm. 1) Erik Wilhelm a f E., militär,
hovman, teaterledare (1817—97), förste direktör
vid Kungl. teatern 1866-—81. Han blev 1836
underlöjtnant och avancerade småningom till
överste i armén (1865). Han blev 1857 adjutant
hos Oskar I och 1859 hos Karl XV, 1866
hovmarskalk och var 1869—72 tjänstgörande förste
hovmarskalk. E:s chefstid vid Kungl. teatern kan
betraktas som en av den lyriska scenens
glanstider i fråga om såväl mängden förstklassiga
verk, vilka då uppfördes, som det sätt, varpå de
instuderades och leddes. E:s son, E.4), har ur
faderns dagboksanteckningar utg. ”Svunna dagar”
(1944), ”På Carl XV:s tid” (1945) och ”Mot
seklets slut” (1948).

2) Edvard Martin (M å r t e n) af E., den
föreg:s bror, läkare (1831—1913). Han blev 1859
med. dr och 1863 militär läkare samt deltog 1864
i danska kriget. 1866 blev han livmedikus hös
Karl XV. 1870 utsändes han för studier till
fransk-tyska krigsskådeplatsen. Han blev 1874
överfältläkare. Som led. av Svenska föreningen
Röda korsets verkst. utskott verkade E. för
införande i Sverige av samaritväsendet. Vid
av-skedstagandet 1896 fick han generaldirektörs n.
NF VI — 9

h. o. v. E. skrev flera läroböcker i hälso- och
sjukvård för armén samt utg. memoararbetet
”Från Carl XV:s dagar” (1906). E. medverkade
under sin långa ämbetsmannatid förtjänstfullt
till utvecklingen av det militära sjukvårdsväsendet
i Sverige.

3) Lovisa Christina Charlotta (Lotten) af E.,
f. von Heijne, den föreg:s hustru (1839—1930),
hovfröken hos drottning Josephine 1865—67, tog
initiativet till kvinnornas deltagande i svenska
Röda korset, ordf, där 1865—1906, igångsatte
den första matlagningsskolan i Stockholm, utgav
den självbiografiska minnesteckningen ”Från
barndom till ålderdom” (1919).

4) Erik Gustaf af E., son till E.i), militär
(f. 1878 6/ii), officer vid Svea livgarde 1899,
generalstabsofficer periodvis från 1908, major 1920,
överste och tf. chef för Södermanlands reg. 1928,
chef 1929, chef för ö. brigaden 1935,
generalmajor 1936, chef för 3:e arméfördelningen 1937
—42, generallöjtnant i reserven s. å. E. var bl. a.
militärattaché vid grekiska armén under
Balkan-kriget 1912—13 och lärare i taktik vid
Krigs-högsk. 1912—17. Han har utg. ”Stridsgaser och
rök i lantkriget” (1926; jämte C. Dahlgren) samt
redigerat sin faders dagboksanteckningar.

Edholm, Harald, elektrotekniker (f. 1889
V2), utexaminerades från Tekn. högskolan 1912,
blev distriktsingenj ör vid Älvkarleby kraftverk
1919 och byrådir. i Vattenfallsstyrelsen 1923. E.
har bedrivit en omfattande försöksverksamhet
rörande elektricitetens användning inom
jordbruket (vid ensilering, spannmåls- och hötorkning
m. m.) och trädgårdsskötseln. Han har
konstruerat den s. k. S. T.-silon, genom vilken medelst
intermittent torkningsförfarande frågan om
spannmålens torkning, luftning och lagring lösts
på ett tillfredsställande sätt. Hans flesta arbeten
äro publicerade i Tekn. Medd. från Kungl.
Vattenfallsstyrelsen och i Medd. från
Jordbruks-tekn. Fören.

Edib [-i’p], Hal idé, turkisk författarinna
(f. 1885), studerade vid amerikanska missionens
skola i Skutari, graduerades 1901 och framträdde
under den
turkisknationella brytningstiden som en
talangfull förkämpe i tal
och skrift för de nya
idéerna. E. kan sägas
vara den, som först
skisserade den nya
turkiska
statsförfattningen i den
uppseendeväckande boken
”Je-ni Turan” (1912).
Som farlig agitator
dömd till döden 1920,
flydde hon över till
Anatolien och deltog

som ”korpral Halidé” i befrielsekriget 1920—22.
Sina erfarenheter härunder nedlade hon i romanen
”Ateschden gömlek” (1921; sv. övers.
”Eldskjortan”, 1928). Efter kriget erhöll hon en professur
i engelsk litteraturhistoria vid univ. i Istanbul

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfff/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free