- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 6. Dráma - Eugen /
307-308

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egypten - Terrängformer. Hydrologi - Geologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

307

Egypten

308

Kanalparti nära Sakkara.

och en största bredd av 240 km. Dalbottnen, som
omfattar den största delen av den odlingsbara
marken, inramas ovan Kairo av branta
bergssluttningar, som nå ända till 450 m höjd. Där
ovan utbreder sig ökenplatån, som västerut i
Libyska öknen har flera oaser, såsom Charge,
Dachle, Farafra, Bahrije och Siwe, delvis
belägna under havsytans nivå. Nära intill Nilen
ligger oasen Faijum, genom Bahr Jusuf
(Josefs-kanalen) satt i förbindelse med Nilens
bevattningssystem och inrymmande saltsjön Birket
el-Karun. Den arabiska öknen mellan Nildalen och
Röda havet är mera berglänt, fattig på oaser och
har längs Röda havets kust höjder upp till
2,184 m- Om Sinaihalvön se d. 0.

E:s enda flod är Nilen, som vid andra
kata-rakten rinner in från Engelsk-egyptiska Sudan.
Ovanför Assuan genombryter floden hårdare
kri-stalliniska bergarter, bildar därvid första
kata-rakten och rinner därpå, 500—1,100 m bred,
mot norr. Från Derut följer Bahr Jusuf vänstra
stranden till Faijum. 22 km n. om Kairo grenar
sig Nilen till ett c:a 24,000 km2 stort delta, med
huvudmynningarna vid Rosette och Damiette och
inrymmande stora salthaltiga lagunsjöar, såsom
Marj ut och Menzale.

Nildeltat är ett svämland, som uppstått genom
flodens avlagringar, ”en gåva av floden”
(Hero-dotos), liksom över huvud all jord i Nildalen
härrör från det fruktbara, kalkhaltiga slam, som
floden avsätter vid sina årliga översvämningar. Det
gamla egyptiska bevattningssystemet, som från
faraonernas tid till början av detta årh. nästan
förblivit oförändrat, arbetade på ett mycket
enkelt sätt. På hösten uppsamlades det slamrika
högvattnet i uppdämda bassänger, 10—100 km2
stora, och fick stå där, tills marken var grundligt

genomdränkt. Under denna
tid såg därför hela Nildalen
förr ut som en långsträckt
sjö. På vintern stodo sedan
åkrarna gröna, och våren var
skördetid. Under den
glödande sommarsolen låg marken
obrukad. Det nya
bevattningssystemet gör, att en
andra skörd av
världsekono-misk betydelse kan
frambringas på sommaren, näml,
skörden av bomull. Därtill
behövas dels
uppsamlings-bassänger, dels nya
distribu-tionsanläggningar, som
genom ett nätverk av kanaler,
diken och fåror tillföra
åkerbruksområdet nilvattnet.
Detta fördelas genom 4
vattenverk, vilkas
vattenupptagning ur Nilen regleras genom
dammbyggnader, en vid Isna
(Esna, 727 km ovanför
Kairo), en vid Nag’ Hammadi
(556), en vid Siut (378) och
en 37 km nedanför Kairo.
Medan det gammalegyptiska
bevattningssystemet uteslutande begagnade Blå
Nilens slammiga vatten, är nu Vita Nilens vatten
av utslagsgivande betydelse för E. Detta har
funnit uttryck i det engelsk-egyptiska
nilvattenför-draget av 1929, som reserverar Vita Nilens vatten
för E. men i gengäld tillerkänner Sudan nästan
oinskränkt nyttjanderätt till Blå Nilen.

Geologi. E. är i huvudsak ett platåland med
flackt liggande sedimentära bildningar, som i ö.
och n. ö. (Röda havet och wadi el-Araba)
sön-derskäres av förkastningar, tillhörande det stora
östafrikanska systemet av gravsänkor. Äldre
avlagringar, tillhörande urberget och prekambrium,
gnejser, skiffrar etc., förekomma endast på
Sinaihalvön och på kuststräckan längs Röda havet.
Av paleozoiska bildningar finnas endast
Sinaihalvön och vid wadi el-Araba till karbonsystemet
hörande sandsten med inlagringar av kalksten,
innehållande marina fossil. Först vid kritans
början kommo delar av landet att ligga under det
dåtida väldiga ”Medelhavets” yta. Därvid
uppsto-do grundvattenavlagringar, dels rent marina, dels
fluviala och även terrestra. Dessa senare,
sandstenar, kvartsiter och underordnade skiffrar,
sammanfattas under benämningen den nubiska
sandstenen. Den går i dagen på stora områden i s. E.,
Nubien och Engelsk-egyptiska Sudan. I Libyska
öknen och Nedre E. utgöres berggrunden
väsentligen av kalkstenar, tillhörande kritan och
tertiär-systemet. I tertiären märkas de eocena
nummulit-kalkstenarna, vilka lämnat största delen av
byggnadsmaterialet till pyramiderna vid Gize. Bland de
terrestra oligocenbildningarna märkes den
”förstenade skogen” 15 km ö. om Kairo, en bildning,
där trädstammar av olika geologisk ålder
sam-mansyämmats och förkislats. Kvartärbildningarna
äro dels marina kalkavlagringar i strandområde-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfff/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free