Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egypten - Geologi - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning - Religiösa förhållanden - Undervisning - Näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3Ü9
Egypten
310
na, dels Nilens delta. Nildalen har terrasser på
•olika nivåer och grusavlagringar med växlande
mäktighet.
Klimat. Större delen av E. har ett utpräglat
•ökenklimat, endast obetydligt modifierat genom
Nilflodens inflytande. Vid Nilen förekommer regn
egentl. endast i deltaområdet, där Alexandria har
en årlig nederbörd av 143 mm, som nästan
uteslutande faller under nov.—mars, medan
sommarmånaderna äro så gott som regnlösa. Redan
i Kairo är nederbörden betydligt mindre (64 mm
om året), och i övre E. betraktas t. o. m. ett
moln som ett sällsynt fenomen. Däremot falla i
de östra bergstrakterna mot Röda havet om
vintern enstaka häftiga åskregn. — I Alexandria
är aug. den varmaste månaden med
medeltemperaturen + 26°, jan. den kallaste, medeltemp. 130.
I Kairo är juli varmast med medeltemp. -j- 26°
jan. kallast, medeltemp. 4-ii°. Mellersta E. har
i juli en medeltemp. av 270, i jan. ii° och övre
E. 310, resp. 130. — Den förhärskande
vindriktningen är nordlig. Under våren och
försommaren blåser ofta ”chamsin”, en från s. el. s. v.
kommande het och torr ökenvind. I samband
med betydande temperaturstegring verkar den
förlamande på människorna. I den ö. öknen
sjunker temp. under högsommaren i veckor ej
under 450. Mycket boskap går då under till
följd av hettan. Men i jan. snöar det t. o. m.
Växtvärld. Rikligare växtlighet finnes endast
i oaserna samt i Nilens dalgång och deltat.
Många mediterrana arter ingå i ökenfloran, och
åtskilliga av dem nå långt åt s. En del tropiskt
afrikanska arter gå långt norrut, t. ex. Acacia
tortilis och dumpalmen, vilken når till trakten av
Luksor. Nildalen och deltat ha på grund av den
intensiva odlingen numera till största delen
förlorat sin ursprungliga vegetation. I
bevattningskanaler och andra vattensamlingar växa vit och
blå egyptisk lotus (Nymphaea lotus och coerulea).
Papyrusväxten förekommer numera endast sällan.
De flesta träd äro planterade. Förutom den
rikligt förekommande dadelpalmen och andra
fruktträd märkes främst sykomoren (Ficus sycomorus).
Djurvärld. Nilens bägge märkligaste djur,
flodhästen och nilkrokodilen, funnos förr ända ned
till deltat. Nu är flodhästen sedan länge utrotad
i E.; enstaka krokodiler finnas kanske ännu
längst i s. Bland E:s däggdjur märkas strimmig
hyena, schakal (allmän), egyptisk räv och
ikneu-mon (”faraoråttan”, i n. E:s vassar); för öknen
utmärkande äro ökenräv (fennek), springråttor
och dorkasgasell. Särskilt framträdande i
fågelvärlden är parasitgladan. Den heliga ibisen är
nu en stor sällsynthet; den lilla vita kohägern
utpekas ofta för turister som ”ibis”. Egyptiska
glasögonormen och den i öknen förekommande
hornormen äro giftiga.
Befolkning. Det gamla E. beräknas ha haft
7—8 mill. inv. Omkr. år 1800 hade befolkningen
nedgått till 2 Va mill., men under det senaste årh.
har folkökningen varit stark. Nildalen är
jordens tätast befolkade åkerbruksland, där
folktätheten i de odlingsbara delarna kan uppgå till över
450 inv. per km2. Huvudmassan av befolkningen
utgöres av
ättlingar till de gamla
egypterna, ehuru
uppblandade med
de olika
folkelement, som från s.
och ö. trängt in i
landet men snart
till större delen
absorberats av
urbefolkningen. De
renaste egypterna äro
kopterna (c:a
1,1 mill., mest
bosatta i mell. E:s
städer; kristna).
Lantbefolkningen,
f e 11 a h e r n a, mer
uppblandad med
erövrarna, är det
talrikaste folkele-
Soldat ur den egyptiska
ka-melryttarkåren.
mentet, c:a 62%; vidare märkas beduiner, som
blott till V7 äro nomader (c:a 12,000), främlingar
från Levanten och Europa (omkr. 230,000;
greker, syrer, judar, armenier, italienare, engelsmän
och fransmän m. fl.) ävensom nubier och negrer.
Stadsbefolkningen utgör c:a Vs av hela
befolkningen. De största städerna äro utom Kairo (se
ovan) Alexandria (925,000 inv.), Port Said
(178,000), Tanta (140,000), Mahalla el Kubra
(116,000), Suez (108,000) och Mansura (103,000).
Det officiella språket är arabiska.
Religiösa förhållanden. Formell religionsfrihet
råder, men muhammedanismen är den
dominerande religionen. 1937 funnos nära 15 mill.
muhammedaner, 1,1 mill. koptiska kristna och
grekisk-ortodoxa, 127,000 romerska katoliker, 78,000
protestanter och 63,000 judar.
Undervisning. 1933 stadfästes genom lag
obligatorisk skolgång för gossar och flickor mellan
7 och 12 år. Undervisningen bedrives på
arabiska. Vid sidan av folkskolan finns ett system
med avgiftsfria läroanstalter av enhetsskoltyp
med gymnasium. Dessutom finnas ett stort antal
privata skolor. Fuad I:s univ. i Kairo, grundat
1908, omfattar utom filosofiska, juridiska och
medicinska fakulteter även utbildningssektioner
för veterinärmedicin, lantbruk, ekonomi, handel
och teknologi. Faruk I :s univ. i Alexandria,
grundat 1943, är modernare. En speciell ställning
intar det ryktbara el-Azhar-univ. i Kairo, grundat
omkr. år 1,000, till vilket muhammedaner från
hela Främre orienten söka sig.
Näringar. Jordbruket är av ålder den
allt dominerande näringskällan för E. Den odlade
jorden omfattar f. n. c:a 32,000 km2. Jorden
indelas i raiåkrar, som bevattnas genom Nilens
naturliga översvämning och gödas av dess slam,
vilket tillika håller kvar fuktigheten i jorden,
ända till april, och sjarakiåkrar, som ha
konstgjord bevattning genom olika slag av
vatten-uppfordringsverk, vilka arbeta även under
låg-vattensperioden. De förra giva en skörd om
året, de senare, som behöva gödslas, i regel tre:
vinterkultur (vete, korn m. m.), sommarkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
