Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egypten - Författning och förvaltning - Vapen och flagga - Fornreligion och det forntida E:s historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
Egypten
314
vid lagstiftning även för angreppskrig och
upptagande av statslån.
E. indelas i övre och Nedre E., det förra
med 8, det senare med 6 mudirier (län);
obe
roende härav stå städerna Kairo, Alexandria,
Damiette, Suez och kanalområdet under särskilda
guvernörer.
Vapen och flagga. Det krönta cirkelrunda
vapnet (kronan
uddiga vita stjärnor
led halvmåne och femuddig
stjärna) är omgivet av en
bård (silver) och av en
cirkellinje (silver) samt
delat i en yttre ring med tio
femuddiga stjärnor (silver)
i grönt fält, var och en
omgiven av två halvmånar
(silver), samt en inre skiva
med tre femuddiga
stjärnor (silver), ställda i och 2
i grönt fält, uppstigande
ur en uppåtriktad
halvmåne (silver). —
Flaggan är grön med tre
fem-i en från stången vänd vit
halvmåne. På örlogsflaggan är övre inre
hörnet belagt med tvenne korsade ankare i silver.
Fornreligion och det forntida E:s historia.
Fornreligion. I äldre förhistorisk tid
fanns i E säkerligen ingen enhetlig religion. Vart
och ett av de små furstendömen, i vilka landet
då var uppdelat, torde ha haft sina egna
gudomligheter. I viss mån bevarade den egyptiska
religionen i alla tider prägeln av denna
ursprungliga splittring. De stora, över hela landet
erkända gudarna förenades aldrig till en enhetlig
olymp som i Grekland, ehuru ansatser i denna
riktning förekommo. Så ordnades i Heliopolis
och andra stora kultcentra de förnämsta gudarna
till enneader med växlande sammansättning,
vilka dock förblevo abstrakta teol.
konstruktio
ner. De förnämsta gudomligheterna i samma
nejd förenades ofta till gudafamiljer.
Medlemmarna av dessa s. k. t r i a d e r hade i regel
ingen inre samhörighet.
Vid den historiska tidens början var den
förnämste guden den i falkgestalt dyrkade solguden
H o r u s av Nechen i övre E. Den förnämsta
gudinnan var H a t h o r. Hon var eg. en
him-melsgudinna men dyrkades framför allt som
kärlekens och glädjens gudinna. Som övre E :s
skyddsgudinna ansågs gamen Nechbet i e 1-Kab;
Nedre Ers skyddspatronessa var ormgudinnan
U a z i t (Uto) i Buto. I Memfis var den förnämste
guden den människogestaltade P t a h. Hans
gemål var den lejonhövdade krigsgudinnan S e c
h-m e t. I Memfis dyrkades falkguden S o k a r,
en urgammal dödsgud, samt tj uren Apis, den
främste representanten för de heliga djur, som
sedan urminnes tider åtnjöto kult i E.
I solstaden On (Heliopolis) dyrkades sedan
uråldrig tid den människogestaltade
himlako-nungen A t u m och den falkhövdade H
a-rachte; de betraktades som solgudar. En
tredje gudomlighet, som tidigt vunnit
hemortsrätt där, var solguden R a. Dessa tre
gudomlig
heter identifierades av teologerna med varandra
och betraktades som olika uppenbarelseformer
av den ende solguden. Vanl. gällde Atum för att
vara världens skapare. Under 5:e dynastien
undanträngdes den äldre gudakonungen Horus av
Ra, som i hans ställe blev E:s högste gud.
Under Nya riket ställdes de heliopolitanska
gudomligheterna i skuggan av den dåtida huvudstaden
Tebes lokalgud A m o n. Urspr. en
fruktbarhets-gud, hade han redan tidigare identifierats med
Ra och kallades därför ofta A m o n-R a. Han
framställdes i människogestalt och hade väduren
som sitt heliga djur.
Ett synnerligen intressant försök till en
religiös reform företogs av Amenhotep IV (1370—
1352 f. Kr.). Denne avskaffade först kulten av
Amon och senare av alla övriga gudar utom Ra,
som åkallades under benämningen A ton (Solen).
Hans lära var sålunda rent monoteistisk.
Reformen misslyckades, men den strömning av
religiös hänförelse, ur vilken den framsprungit,
fortlevde ännu länge i enskilda kretsar.
I början av 5:e dynastien spreds över landet
den från deltat utgående förkunnelsen om guden
O s i r i s, som lovade alla sina anhängare en
salig tillvaro efter döden i sitt rike. Från början
synes Osiris ha varit en lokal dödsgud i
deltastaden Busiris. Enl. sagan hade han i urtiden
varit konung över E. men försåtligt mördats av
sin ondskefulle broder S e t h. Osiris’ maka
Isis födde efter hans död sonen Horus,
som hämnades sin fader. Med hjälp av sin
syster Neftys lyckades Isis återkalla Osiris till
livet, och han insattes som härskare i de dödas
rike. På Osiris’ uppståndelse byggde hans
anhängare sitt hopp om en salig tillvaro efter
döden. Ganska snart uppstod föreställningen, att
den döde före inträdet i Osiris’ rike måste
avlägga räkenskap för sin vandel inför en
underjordisk domstol. Någon enhetlig föreställning om
livet efter döden fanns dock trots
Osirisreligio-nens seger aldrig i E. Enl. vissa texter följde
den döde solguden på hans dagliga färd över
himlavalvet, enl. andra tycks han alltjämt
liksom i äldsta tid bo i graven.
Mot slutet urartade den egyptiska religionen
alltmera. Den uråldriga kulten av heliga djur
tillväxte över alla rimliga gränser, och allehanda
mindre gudomligheter undanträngde de stora
gudarna ur folkets hjärtan.
Det forntida E:s historia. Den
förhistoriska tiden. E. har att uppvisa fynd av rent
paleolitisk prägel. C:a 5,000 f. Kr. börjar i E.
den yngre stenåldern, karakteriserad av en
åkerbrukande fast befolkning i Nildalen. Av tiden
framemot 3200, den s. k. fördynastiska tiden,
ha de senaste årtiondenas utgrävningar med
hjälp av rika fynd från boplatser och gravar
förmedlat en överraskande fullständig bild.
Redan tidigt uppträda metaller (koppar, guld,
silver), och konsthantverket når en hög teknisk
nivå. Skrivkonsten uppfanns i fördynastisk tid.
Man har också gjort gällande, att den egyptiska
kalendern utbildats redan i 4æ årtusendet f. Kr.
Landet var indelat i en mängd små furstendö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
