Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egypten - E. under medeltiden och nyare tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
Egypten
326
Sudan där uttryckligen angavs tillhöra konungens
av E. besittningar. Omsider lyckades en ny
premiärminister (från mars 1923), Yehia Ibrahim,
genomdriva författningens antagande; den
undertecknades av konung Fuad 19 april 1923. De
första parlamentsvalen enl. den nya
författningen gåvo (jan. 1924) överväldigande majoritet åt
Zaghluls nationalistparti (wafd). Han blev
premiärminister och sökte förgäves för sitt program
om E:s fullständiga oberoende av England vinna
arbetarpartiministären MacDonald.
Förhandlingarna i London med denne utmynnade i en brittisk
förklaring av MacDonald, att ingen brittisk
regering kunde frigöra sig från ansvaret för
Suez-kanalen, ej heller från förpliktelsen att
upprätthålla ordningen i Sudan, förrän det där begynta
verket var fullbordat. Kort därpå framkallades
en kris genom ett nationalistattentat i Kairo 19
nov. mot sirdaren Sir Lee Stack, vilken 20 nov.
avled av sina sår. Brittiska regeringen (den nyss
tillkomna andra ministären Baldwin) avlät 22
nov. ett strängt ultimatum, vari krävdes
satisfak-tion och tunga eftergifter. Zaghlul fogade sig
endast delvis i dessa krav, och brittiska trupper
besatte då tullkammaren i Alexandria. Zaghlul
avgick, och Ziwar pascha bildade en moderat
ministär, som helt fogade sig efter Chamberlains
ultimatum. Parlamentet upplöstes, och de nya
valen gåvo oklart utslag, varför ny
parlaments-upplösning följde (1925). Dittillsvarande High
Commissioner Lord Allenby avgick och ersattes
med Lord Lloyd. I maj 1926 företogos de nya
valen. Nationalistpartiet fick ånyo stark
majoritet. Då två f. d. nationalistministrar, som
varit invecklade i sammansvärjningen mot
Stack, frikändes, bebådade Lord Lloyd åtgärder
mot upprepande av dylika rättskränkningar, och
garantier avfordrades Zaghlul för iakttagande av
E:s fördragsförpliktelser. Han avstod då från att
bli den nya ministärens chef och i stället
bildade Adly pascha en av liberaler och nationalister
bestående parlamentarisk ministär. Denna föll i
april 1927, och liberalen Sarwat pascha bildade
en ny ministär med starkt inslag från wafd.
S. å. inleddes nya förhandlingar mellan de
egyptiska och brittiska regeringarna för att få till
stånd en slutlig uppgörelse. Dessa förhandlingar
sågo till en början ut att förlöpa gynnsamt, men
sedan wafdpartiets nye ledare Nahas pascha i
mars 1928 bildat en ny ministär, uppstodo snart
nya konflikter med England. I juni 1928 visade
det sig, att Nahas pascha var starkt
komprometterad i en finansiell skandalaffär, varför han
nödgades avgå. Han efterträddes av den liberale
Muhammed Mahmud pascha, något som dock
skapade stark opposition i nationalistkretsar. Konung
Fuad genomförde då i juli 1928 en statskupp,
som bl. a. medförde parlamentets upplösning,
författningens suspension på tre år, införandet
av censur m. m. Förhandlingarna med England
kunde först fortsätta, sedan Lord Lloyd i juli
1929 avgått efter en uppmärksammad konflikt
med sin egen regering (MacDonalds andra
ministär). I aug. s. å. framlade den britt, regeringen
ett program till samförstånd med E., men trots
stora eftergifter från engelskt håll föll även
detta förslag. Själv fortsatte kung Fuad
stats-kuppspolitiken. 1930 antogs visserligen en ny
författning, men den ”palatsstyrelse”, som funnits
före den brittiska ockupationen av E.,
återupprättades. Den verkliga makten kom att utövas av
konungens gunstling, den mycket impopuläre
hovmannen Zaki el-Ibraschi pascha, som under fem
år framåt var E:s verklige diktator. Då Fuad
1934 drabbades av en svår sjukdom, blev
Ibra-schis makt ännu mera oinskränkt. I nov. s. å.
gjorde sig emellertid det brittiska inflytandet åter
gällande på Fuad, som förmåddes utnämna den
liberale Nessim pascha till premiärminister. Följ,
år återinfördes 1923 års författning. I maj 1936
vann wafd en övertygande valframgång, och
Nahas kom åter till makten, kort efter att den duglige
men odemokratiske Fuad avlidit. Nya
förutsättningar för förhandlingar med Storbritannien
hade å ömse sidor uppstått på gr. av Mussolinis
krig mot Etiopien. Efter långvariga
förhandlingar slöts i aug. 1936 ett 20-års-fördrag, som i
väsentliga delar följde 1930 års förslag.
Inskränkningarna i E:s oavhängighet upphävdes el.
reducerades avsevärt. Ockupationen förklarades
officiellt avslutad. Dock fick Storbritannien rätt att
under 20 år hålla 10,000 man trupper och 400
flygare jämte betydande civil och teknisk
personal i zonen kring Suezkanalen. Under 8 år, räknat
från 1937, skulle vidare brittiska militärstyrkor
kunna kvarstå vid Alexandria, som också fick
användas som brittisk örlogshamn. ömsesidigt
bistånd stadgades i händelse av krig, varvid
förutsattes, att E:s medverkan huvudsaki. skulle
bestå i att upplåta sitt territorium åt brittiska
stridskrafter och att på allt sätt underlätta deras
rörelser. I Sudan-frågan hade man kompromissat, så
att den förutvarande gemensamma förvaltningen
återinfördes, varjämte Sudan öppnades för
egyptisk invandring. Enl. fördraget representeras
Storbritannien i E. icke längre av en high commissioner
utan av en ambassadör. I maj 1937 upptogs E.
som medl. av N. F. Genom en vid
Montreux-konferensen i april—maj 1937 avtalad
konvention, som trädde i kraft okt. s. å., erkändes, att
egyptiska staten äger full judiciell och finansiell
myndighet även över där bosatta utlänningar.
Konsulatsdomstolarna avskaffades, och de
blandade domstolarna skulle avvecklas under en
övergångsperiod av 12 år. Nahas pascha kunde
triumfera, men hans ministär kom till korta inför de
sociala och kulturella uppgifterna. Nahas måste
avgå i dec. 1937 och efterträddes av Mahmud
pascha, som åter började regera auktoritärt. Den
unge nye konungen Faruk I (fr. 1936) syntes
benägen att gå i faderns fotspår. Vid valet i
mars 1938 led wafd ett svårt nederlag, vilket
bl. a. berodde på att partiet hade splittrats, varvid
de ur nationalistisk synpunkt mera moderata
under ledning av Ahmed Maher pascha hade bildat
ett nytt parti, saadisterna. Dessa samverkade efter
valet med Mahmud och det konungen närstående
liberal-konstitutionella partiet. Under slutet av
1930-talet gjorde fascistpropagandan starkt intryck
i E. I aug. 1938 demissionerade Mahmud, och Ah-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
