Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egyptiska litteraturen - Egyptiska museet - Egyptiska språket och skriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329 Egyptiska museet—Egyptiska språket och skriften 320
lersta riket härrörande ”Lära för Merikare”.
Skriven av en anonym herakleopolitansk kung
till ledning för sonen, den historiskt kände farao
Merikare, innehåller den ett antal ur religiös
och historisk synpunkt högst intressanta
aforismer. Den något yngre ”Konung Amenemhets
lära”, tillskriven 12 :e dynastiens grundläggare,
intresserar genom sin stämning av bittert
människoförakt. Från övergången till Mellersta
riket härröra några andra didaktiska verk, av
vilka det viktigaste är känt under benämningen
”Den levnadströttes samtal med sin själ”. I
dialogform behandlar den märkliga dikten
problemet om den rättfärdiges oförskyllda lidanden
här på jorden. ”Bondens klagan” är ett slags
social stridsskrift, tyngd av ett i hög grad
svuls-tigt språk. — Även den rena
förströelselitteraturen är representerad under Mellersta riket.
”Kung Cheops och trollkarlen” är en folksaga,
som handlar om Cheopspyramidens byggherre
och en med siargåva utrustad präst, vilken
förutsäger dynastiens undergång. ”Den skeppsbrutne”
förtäljer naivt och älskvärt om en skeppsbruten
sjömans underbara öden. — Ansatser till ett
religiöst drama framträdde vid denna tid i och
med de stora passionsspelen vid Abydos, vilka
förhärligade Osiris’ lidande, död och
uppståndelse. — Från Nya riket finnas bevarade
religiösa hymner, som i några fall starkt
erinra om senare hebreiska psalmer. ”Anis
vishet” är en vishetsbok i samma genre som de
förut nämnda. Didaktiska verk äro även de till
en fiktiv lärjunge riktade ”Förmaningar och
varningar”, för vilka tiden synes ha haft
förkärlek. Bevarade äro även en del
brevstäl-1 a r e med dels äkta, dels fritt uppfunna
mönsterbrev till ledning för unga skrivare. Åtskilliga
historiska berättelser samt sagor finnas från denna
tid. Ett brottstycke av en fabel ger
berättelsen om ”Striden mellan huvudet och magen”.
Ej mindre än fem små samlingar k ä r 1 e k s 1
y-r i k från denna tid ha undgått förgängelsen.
Oftast ha dikterna formen av växelsånger mellan de
älskande. — Från första hälften av sista
förkristna årtusendet härrör den ryktbara
”Amen-em-opes vishetslära, som varit en källa till delar
av Ordspråksboken. Till skillnad från flertalet
egyptiska vishetsböcker är denna genomandad
av djup religiös känsla; rent litterärt står den
mycket högt. — Av de rent religiösa texterna
återstår ojämförligt mycket mera än av
skönlitteraturen, beroende på att de förra i stor
utsträckning inhöggos i sten på tempel- och
gravväggar. Äldst och viktigast äro de delvis från
förhistorisk tid härrörande ”Pyramidtexterna”,
en samling religiösa hymner, magiska texter,
gudstjänstritualer m. m., som finnas inhuggna på
innerväggarna till fem pyramider i Sakkara från
5:e och 6:e dynastierna och voro avsedda för
den döde härskarens bruk. Uråldriga äro också
till stor del de texter, som ingå i ”Dödsboken”,
på papyrus skrivna samlingar av hymner,
trollformler m. m., som man fr. o. m. 18 :e
dynastien plägade nedlägga i den dödes kista, för
att de skulle tjäna honom till hjälp och
vägled
ning i livet efter detta. För de dödas bruk voro
också avsedda ”Amduat” el. ”Boken om det,
som är i underjorden”, samt ”Portarnas bok”,
som bägge skildra solgudens nattliga färd genom
dödsriket. Många liturgiska texter äro
kända. — Av den rent fackmässiga
litteraturen finns mycket litet kvar,
huvudsaki. några matematiska och medicinska papyrer.
Av de bevarade medicinska verken förtjänar
nämnas ”Papyrus Edwin Smith”.
Litt.: A. Erman, ”Die Literatur der Ägypter”
(1923); H. O. Lange, ”Egyptiska myter och
sagor” (1925).
Egyptiska museet i Stockholm, se Stockholm.
Egyptiska språket och skriften.
Fornegyp-tiskan företer vissa karakteristiska likheter såväl
med de hamitiska språken (berberspråken i n. v.
Afrika och de kuschitiska språken) som med de
semitiska (arabiskan, arameiskan, hebreiskan
etc.). Likheten med de hamitiska språken
framträder bl. a. i räkneordens form och i böjningen.
Liksom i de semitiska språken är verbet i
forn-egyptiskan huvudsaki. trekonsonantiskt; två- och
fyrkonsonantiska verb förekomma visserligen,
men dessa äro nästan undantagslöst senare
bildningar. En annan avgjord likhet mellan
egyptiskan och de semitiska språken är
konsonanternas dominerande ställning i förhållande till
vokalerna; ordens betydelse är h. o. h. bunden vid
konsonanterna. En följd av denna egenhet
är, att den egyptiska skriften liksom den semitiska
blott angav ordens konsonantskelett. Vid
rekonstruktionen av de fornegyptiska ordens
vokaler är man huvudsaki. hänvisad till den sista
utlöparen av det gamla språket, koptiskan, som
skrevs med grekiska bokstäver och följaktligen
hade beteckningar även för vokalerna.
Intet annat språk kan berömma sig av en så
lång livstid som det egyptiska. Dess historia
sträcker sig, om man medräknar koptiskan, över
en tidrymd av i runt tal 5,000 år. Att det därunder
genomgått betydelsefulla förändringar, är
självklart. Som fallet är hos alla folk, vilkas stora
massa består av analfabeter, var skillnaden
mellan det kontinuerligt sig utvecklande talspråket
och det av traditionen bundna skriftspråket
mycket stor. Följ, huvudepoker i skriftspråkets
utveckling kunna särskilj as:
1) Det äldsta kända språket, bekant från
pyramidtexterna och några andra urgamla texter
(dynastierna 1—2).
2) Gamla rikets språk (dynastierna 3—6).
3) Mellersta rikets klassiska litteraturspråk
(dynastierna 10—18).
4) Nyegyptiskan = Nya rikets skriftspråk
(dynastierna 19—25).
5) Demotiskan (dynastien 26—rom.
kejsartiden) .
6) Koptiskan, den kristna tidens tal- cch
skriftspråk.
Koptiskan var det talade folkspråket redan
under den period, då demotiskan var de bildade
klassernas skriftspråk. Sedan egypterna övergått till
kristendomen, kom demotiskan ur bruk, och
koptiskan blev då även litteraturspråk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
