Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehnmark, 1. Elof - Ehnmark, 2. Erland - Eho - Ehrenberg, Christian Gottfried - Ehrenborg, ätt - Ehrenbreitstein - Ehrenburg, Ilja Davidovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
Eho—Ehrenburg
340
nen och Fredrik Cederborgh” (1930) och ”Ur
den gamla Stockholmsposten” (1931) samt
publicerat studier i Fredrika Bremers
ungdomspro-duktion (i ”Samlaren”, 1938—40).
2) Erland Jacob E., den föreg:s bror,
religionshistoriker (f. 1903 U10), fil. dr 1935 och
doc. i religionshistoria i Uppsala 1937—41, lektor
i Skara 1941—49, prof, i religionshistoria med
religionspsykologi i Lund 1949. Bland hans
skrifter märkas ”The idea of God in Homer” (1935),
”Anthropomorphism and miracle” (1939),
”Re-ligionsproblemet hos Nathan Söderblom” (1949).
Ehö, allmänt relativt el. obestämt pronomen:
vem än (som), resp, var och en. I neutrum
e v a d.
Ehrenberg, Christian Gottfried, tysk
zoolog (1795—1876) prof, i Berlin och sekr. vid
vet.-akad. där. Han företog 1820—26 en
resultatrik resa till
Nil-länderna och Röda
havet samt följde
1829 A. v. Humboldt
på hans resa till Ural
och Altai. E. är känd
främst för sina
undersökningar av
urdjuren, som han
skildrat bl. a. i det stora
praktverket ”Die
In-fusionstierchen als
vollkommene
Organismen” (1838). Ehuru
E. oriktigt ansåg, att
urdjuren voro högt
organiserade former, har han dock spritt ljus
över dessa förut ofullständigt kända djur. Vid
mitten av 1800-talet åtnjöt E. stor popularitet
som samtidens mest berömde mikrobiolog.
Ehrenborg, adlig ätt, urspr. från Jylland.
Stamfadern, Jens Mikkelsen (1621—90),
var räntmästare hos Kristian IV, slöt sig 1658 till
Sverige och blev kommissarie vid
skattläggningen i Skåne. Han adlades 1687 med namnet E.
Flans son Richard Gjedde E. (1655—1700)
var prof, i svensk och romersk rätt i Lund. Från
dennes yngre bror, Mikael E. (1659—1722)
till Hovdala, härstammar den nu levande
ättegrenen. Sonsons son till Mikael var den för sin
redbarhet högt skattade justitieombudsmannen C a
s-per Isak Mikael E. (1788—1823), gift med
författarinnan Anna Fredrica E., f.
Carl-qvist (1794—1873), utgivare av religiösa skrifter,
barnberättelser, reseskildringar o. dyl. Om deras
dotter Betty E., se Posse. En kusin till Casper
I. M. E., statssekr. Casper Vilhelm Mikael E.
(1786—1844), slutl. president i Hovrätten över
Skåne och Blekinge, blev 1817 friherre med
namnet Ehrenborg h.
Ehrenbreitstein [èranbrai’tjtäin], stad och
till 1919 fästning i Rhenprovinsen, på högra
stranden av Rhen, mitt emot Moselmynningen
och staden Koblenz; 3,000 inv. E. tillhörde efter
1100 ärkestiftet Trier och kom 1815 till Preussen.
1816—26 nybyggdes fästningen, förstärktes
sedermera ytterligare och ingick som ett slags slutvärn
i Koblenz’ befästningar. På grund av sitt
strategiskt viktiga läge har E. spelat en betydande
roll under krigen med Frankrike. Koblenz med
E. upphörde enl. Versaillesfördraget att vara
fästning. E. användes under 2:a världskriget som
fängelse för högre franska officerare.
E’hrenburg [-bork], Ilja Davidovitj,
rysk författare av judisk börd (f. 1891). E.
deltog redan som pojke i revolutionärt arbete. 1909
emigrerade han till Paris men återvände 1917
till hemlandet, som han åter lämnade 1921. Han
var, med avbrott för vidsträckta resor, bosatt i
Paris till 1940, då han definitivt slog sig ned i
Sovjetunionen. Sin författarbana började han
som estet och mystiker men skrev även
patriotiskrevolutionär vers (ett par dikter övers, i R.
Lindqvist, ”Under röd himmel”, 1947)- E. övergav
emellertid snart lyriken för prosan och
journalistiken. I ”Krigets
anlete” (1921) skildrade
han sina erfarenheter
från den makedoniska
fronten. Europeisk
ryktbarhet vann E.
med sin roman ”Julio
Jurenitos och hans
lärjungars ovanliga
äventyr” (1921; ty.
övers. 1923), en
pi-kareskartad historia.
Därefter följde ett
antal berättelser
(däribland ”Tretton
pipor”; sv. övers. 1925).
I romanen ”Rvatj” (1925; sv. övers. ”Michail
Ly-kov”, 1930) försökte E., med tvivelaktig framgång,
ge en psykologisk skildring av en av NEP-tidens
spekulanter. Bättre lyckades han med
Moskvaro-manen ”1 Prototjnij-gränden” (1927; eng. övers.
1933). Ett ämne från franska revolutionen
behandlade han i ”De jämlikes sammansvärjning.
Gracchus Babeufs liv” (1929; fr. och ty. övers,
s. å.), men återgick snart till sitt egentliga
verksamhetsområde: det litterära reportaget.
”Enhets-fronten” (1930; sv. övers. ”De heligaste
ägodelarna”, 1931) behandlar Ivar Kreugers
internationella tändsticksaffärer, ”10 hästkrafter” (1930;
sv. övers. ”Bilarnas liv”, 1931) handlar om den
franska Citroèn-fabrikens arbetarproletariat och
om börsspekulationerna bakom kulisserna, och
”Drömfabriken’’ (1931; ty. övers, s. å.)
skildrar livet inom filmbranschen. Ett försök i den
”socialistiska realismens” stil är ”Den andra
dagen” (1933; ty. övers, s. å., eng. övers. 1934).
Rollen som sin samtids historieskrivare
fullföljde han i reseböckerna ”Tidens visum” (1932; ty.
övers, s. å.) och ”Spanien” (1932; ty. övers, s. å.).
Under 2:a världskriget var E. krigskorrespondent
på olika fronter. Ett urval av hans
korrespondenser utkom 1943 i London under titeln ”Russia at
war”. Efter krigsslutet reste E. i U.S.A. och
Canada, som han senare skildrade i en rad
kritiska artiklar. I den politiska romanen ”Paris
fall” (1941; sv. övers. 1944) dissekerar E.
orsakerna till Frankrikes nederlag 1940. E:s hittills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
