Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehrensvärd, 2. August - Ehrensvärd, 3. Gustaf - Ehrensvärd, 4. Carl Fredric (Gyllembourg) - Ehrensvärd, 5. Albert - Ehrensvärd, 6. Carl August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
Ehrensvärd
352
Ehrensvärd bjuder Sergel smaka på sin ”chymiska”
mat. Teckning av C. A. Ehrensvärd. Nationalmuseum.
var en briljant karikatyrtecknare, vilken sida av
sin begåvning han i synnerhet under 1790-talet
ivrigt uppodlade. Han var vidare en känslig
landskapsskildrare, som på ett impressionistiskt
och förbluffande modernt sätt förmådde fånga ett
landskaps själ. Under 1790-talet bedrev E. till
sist flitiga filosofiska studier. Som filosof är
E. till en början anhängare av den franska
materialismen men närmar sig senare en av Leibniz
påverkad, mera dynamisk uppfattning.
E:s ”Skrifter” utgåvos 1922—25 i 2 bd, hans
”Brev” 1916—17 i 2 bd av Gunhild Bergh. Litt.:
B. von Beskow, ”C. A. E.” (i Vitt.-akad:s handl.,
XVI, 1841); G. Ljunggren, ”Jemförelse
emellan E. och Winckelmann såsom konstfilosofer” (i
”Sv. akad:s handl. från år 1796”, XXIX, 1857)
och ”Om Ehrensvärds konstfilosofiska
ståndpunkt” (ibid., XLVI, 1871); K. Warburg, ”Karl
A. E.” (1893); G. Bergh, ”E:s idealuppfattning
i förhållande till Winckelmanns” (i Samlaren
1918) och ”C. A. E. som skåneskildrare” (i Sv.
Turistföreningens Årsskrift 1919); A. Munthe,
”Svenska sjöhjältar”, VII 14 (1917).
3) Gustaf Johan E., den föreg:s kusin,
frih., memoarförfattare (1746—83). Han var
kammarherre hos dåv. kronprinsen, sedermera
Gustav III, 1767—80 och direktör vid hovkapellet
(chef för Svenska teatern) 1772—76. Han blev
fullmäktig i generaltullarrendesocieteten 1777,
envoyé i Holland 1780 och i Berlin 1782. E.
är framför allt känd som förf, till värdefulla
och utförliga memoarer. Hans
”Dagboksanteckningar, förda vid Gustaf IH:s hof” utgåvos av
E. V. Montan i 2 bd 1877—78. De teckna
åskådligt och tillförlitligt det dagliga livet vid
Gustav HI:s hov samt ge goda
personkarakteristiker.
4) Carl F r e d r i c E., sedan G y 1
lembo u r g, den föreg:s halvbror, frih., konspiratör,
skriftställare (1767—1815). Han var
artillerilöjtnant, då han inblandades i sammansvärjningen
mot Gustav III, häktades, erkände och dömdes
till döden. Domen mildrades till landsflykt samt
förlust av adelskap och medborgerliga rättigheter.
E. begav sig då (aug. 1792) till Danmark och
antog efter modern (Gyllenborg) namnet G
ylle mbo ur g. Han äktade 1801 P. A. Heibergs
frånskilda maka Thomasine Buntzen. I sitt hem
samlade makarna vetenskapligt och litterärt
intresserade kretsar. Utom bl. a. lantbruksskrifter
skrev E. anonymt ”Strödda anmärkningar öfver
Sveriges ställning sommaren 1808” (omtr. i
”Delagardiska archivet”, d. 20) med uppmaning
till en ny nordisk union under Fredrik VI.
Skriften sändes vintern 1808—09 i hundratals ex.
med luftballonger (”luftballongdokumentet”) från
Kronborg till Skåne, där uppfångade ex.
förstördes . — Litt.: Lolo Krusius-Ahrenberg,
”Tyrannmördaren C. F. E. Samhällssyn och
politiskt testamente” (1947).
5) Albert Carl August Lars E., sonson till
E.2), greve, ämbetsman, politiker (1821—1901).
Han deltog tidigt i det politiska livet, bevistade
sedan 1847 nästan alla ståndsriksdagar och
uppträdde vid den
sista (1865—66) med
värme för
representationsreformen. Som
led. av F. K. 1867—
74 och 1877—90
räknades E. till den mera
moderata och
fram-stegsvänliga delen av
kammaren samt
ansågs på grund av sin
förmedlande hållning
och sina förbindelser
med den s. k.
skånska fraktionen — han
var själv skånsk
gods
ägare (Tosterup) — särskilt lämplig som ordf,
i den av Arvid Posse tillsatta
lantförsvarskom-mittén (1880—82). E. hade börjat som diplomat
och avancerat till kabinettssekreterare men tog
avsked 1859 samt var senare landshövding i
Göteborgs och Bohus län (1864—85). 1885 blev
han utrikesminister i ministären Themptander,
men han lyckades icke lösa den svåra frågan om
norrmännens deltagande i den ministeriella
konseljen. Fastän av gammalt frihandlare, lät E.
motvilligt övertala sig att 1888 ingå i ministären
Bildt, men han kvarstod i denna endast till juni
1889. Som landshövding främjade E. verksamt
länets fiske, skogsodling och folkundervisning
samt tog verksam del i Göteborgs kulturella
uppsving på 1860-talet.
6) Carl August E., den föreg:s son,
greve, sjömilitär (1858—1944). Han blev
officer vid flottan 1878, konteramiral 1910 och
vice-amiral 1917. Han blev dec. 1907 sjöminister i
Lindmans ministär och avgick juni 1910,
närmast enär riksdagen ej beviljat begärda anslag
för nybyggnad av örlogsfarytg. 1910—16 var
E. stationsbefälhavare i Stockholm, 1916—19
inspektör av flottans övningar till sjöss, 1919
högste befälhavare över kustflottan samt blev
senare s. å. befälhavande amiral och
stationsbefälhavare i Karlskrona. Efter erhållet avsked (1923)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
