Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eisenach - Eisenachprogrammet - Eisenerz - Eisengarn - Eisenhower, Dwight - Eisenmenger, Johann Andreas - Eisenstadt - Eisenstein, Sergej Michajlovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
Eisenachprogrammet—Eisenstein
372
parker, i den n. ligga industrikvarteren. Lervaror,
automobiler, trävaror, kemiska artiklar, cigarrer
m. m. tillverkas. E. anlades i slutet av noo-talet,
var huvudstad i thüringsk-hes siska
lantgrevska-pet och 1596—1741 för en sachsisk hertiglig linje,
varpå E. förenades med Sachsen-Weimar och blev
en av storhertigdömet
Sachsen-Weimar-Eisen-achs residensstäder. Staden blev svårt skadad
under 2:a världskriget. — I E. ha hållits en rad
kyrkliga och religiösa kongresser, som ofta fått
sitt namn efter kongressorten, t. ex. E i s e n a c
h-erkonferenz (sedan 1905
Eisenacher-b u n d), som verkar för kyrklig anknytning till
den religiösa lekmannarörelsen
Gemeinschaftsbe-wegung.
Eisenachprogrammet [ai’zanal£-], den tyska
socialdemokratiens första partiprogram, antaget
på kongress i Eisenach 1869, utarbetat under
påverkan av A. Bebel och W. Liebknecht. E.
ersattes 1875 av Gothaprogrammet.
Eisenerz [aTzanärts], stad i Steiermark,
Österrike, c:a 700 m ö. h. i de s. k.
Eisenerzal-perna, vid Enns’ biflod Erzbach och vid foten
av Erzberg (1,534 m)l 12,000 inv. Stora
järnbergverk (sedan romartiden) och masugnar.
Eisengarn [ai’-] (till ty. Eisen, järn), ett
hård-snott, appreterat, tvinnat bomullsgarn, som
användes vid tillverkning av fodervävnader.
Eisenhower [ai’zanhaua(r)], Dwight
David, amerikansk militär (f. 1890 14/io), blev 1915
infanteriofficer, tjänstgjorde 1918—22 vid
strids-vagnsvapnet, genomgick Command and General
Staff School samt Army Industrial College. E.
var 1929—33 kommenderad till krigsdep., där
han upplade planer för industriell mobilisering,
samt var 1935—40 bitr, militär rådgivare på
Filippinerna. Han utnämndes till överste 1939. Efter
en kort trupptjänstgöring 1940 blev han s. å.
stabschef vid en fördelning, därefter vid en
armékår och slutl. 1941 vid 3:e armén i Texas.
Gene-ralstabschefen Marshall kallade E. till
generalstaben som bitr, chef för operativa avdelningen.
I juni 1942 blev E., som åtnjöt Marshalls
synnerliga förtroende, chef för de amerikanska
markstridskrafterna i Europa med högkvarter i
England. E. var då en av U.S.A:s yngsta
generalmajorer och blev generallöjtnant i juli s. å. Som
allierad överbefälhavare ledde han
framgångsrikt invasionen i Nordafrika i nov. 1942. I febr.
1943 blev E. allierad överbefälhavare i
Medelhavsområdet med brittiske generalen Alexander
som ställföreträdare. Samtidigt blev han general.
Under högsta ledning av E. skedde erövringen av
Tunisien i maj s. å., intagandet av Sicilien i
juli—aug. samt slutl. den i sept. påbörjade
invasionen på italienska halvön. I dec. 1943 lämnade
E. Italien för att i jan. följ, år bli högste
befälhavare för de allierade expeditionsstyrkor
(SCAEF), som skulle insättas i Frankrike.
Invasionen började 6/s 1944, och från Va ledde E. det
stora företaget från fransk botten. 15/b ställdes
slutl. under E. de allierade stridskrafter, som en
mån. tidigare börjat landstiga ö. om Marseille.
Med tre armégrupper under Montgomery,
Brad-ley och Devers genomförde E. operationerna i n.
v. Europa, som under samordning med de
sovjetryska offensiverna ledde till tyskarnas
villkorslösa kapitulation 7/s 1945. Härunder hade E. i dec.
1944 blivit General of the Army, en generalsgrad,
motsv. fältmarskalk. Sedan det gemensamma
västallierade överbefälet upplösts, kvarstannade E. i
Tyskland som militärguvernör i den amerikanska
ockupationszonen. I jan. 1947 efterträdde han
Marshall som generalstabschef i hemlandet samt
avgick i febr. 1948 ur aktiv tjänst för att bli
rektor för Columbia Univ. i New York. I april
1951 återinträdde han i militärtjänst efter att
förut ha utnämnts till högste befälhavare över
Atlantpaktmakternas gemensamma stridskrafter i
Europa.
E. är en ledargestalt av stora mått. Han kunde
under 2:a världskriget skickligt samordna de
allierades ansträngningar till gemensamma
operationer under utnyttjande av samtliga vapenslag.
Det tunisiska fälttåget var provet för E. Under
detta samt vid ledningen av den kombinerade
operationen mot Sicilien skapade sig E. en
ställning som ledare, som blev högst värdefull under
den för allianskrigföringen tidvis kritiska period,
som slutskedet i n. v. Europa utgjorde. Även som
befälhavare för Atlantpaktsstyrkorna har E.
visat prov på sin ledar förmåga, och den snabba
såväl moraliska som materiella upprustningen i
Europa torde till stor del vara hans förtjänst.
E., vanl. kallad ”Ike”, är oerhört populär i
U.S.A. Han har utgivit ”Crusade in Europé”
(1948; sv. övers. ”Korståg i Europa”, s. å.). —
Litt.: H. C. Butcher, ”My three years with E.”
(1946; sv. övers, i utdrag s. å.).
Eisenmenger [ai’z], Johann Andreas,
tysk orientalist och teolog (1654—1704), prof, i
österländska språk i Heidelberg. Han skrev ett
stort, mot judendomen riktat verk, ”Entdecktes
Judenthum”, mot vars utgivning judarna lyckades
utverka kejsarens förbud; det utkom först 1711
(senaste uppl. 1892). Arbetet är i hög grad
fanatiskt samt vimlar av misstag och förvrängningar.
Eisenstadt [äTzanftat], huvudstad i
Burgenland, Österrike, 180 m ö. h. på den vinbevuxna
sydsluttningen av Leithabergen; 5,000 inv.
Praktfullt slott, tillhörande familjen Esterhåzy, med
rika samlingar, däribland Haydns musikaliska
kvarlåtenskap; tonsättaren är begravd här.
Eisenstein [åizan/täin], Sergej
Michaj-lovitj, rysk filmregissör (1898—1948), en av
det moderna Rysslands filmpionjärer, vars
revolutionerande montageteknik bildat skola i
Ryssland och i viss mån påverkat den västeuropeiska
filmens konstnärliga utveckling. Uppmärksammad
genom sina stora filmer ”Kryssaren Potemkin”,
”Kampen om jorden” (”Generallinjen”) och ”Tio
dagar som skakat världen”, vilka överallt
beundrats för sina artistiska förtjänster, ehuru man
icke blundat för deras påtagliga
propagandakaraktär, engagerades E. hos Paramount. Han stannade
två år i Amerika och inspelade med Upton
Sinclair som förläggare ”Storm över Mexico”,
återvände därefter till Ryssland och blev lärare vid
filmhögskolan i Moskva. Av hans ljudfilmer
märkas ”Alexander Nevskij”, ”Storm över Ryssland”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
