Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekenäs (stad) - Ekenässjön - Eker - Ekerö - Ekeskog - Eketånga - Ekflora - Ekgallstekel - Ekgonin - Ekhagen - Ekhammar - Ekhammar (Ekholm), Hugo - Ekhof, Konrad - Ekhoff, P. E. C. - Ekholm - Ekholm, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
Ekenässjön—Ekholm
392
teringar; gråstenskyrka, uppf. 1651—66. I E.
finns ett av staten upprätthållet svenskspråkigt
seminarium för utbildning av folkskollärarinnor,
vidare svenskt statligt samlyceum och svensk
skogsskola. Bland större industriföretag
märkas Ekenäs klädesfabriks ab., Pojoviks
klädesfabrik och Ekenäs öl- och porterbryggeri ab.
— E. var redan under medeltiden en betydande
handelsort; egentliga stadsprivilegier utfärdades
först 1546.
E. landskommun, areal 111,17 km2, har
2,000 inv., svensktalande. I kommunen finnas
Tvärminne kalksandtegelbruk och Jussarö
järn-malmsfyndigheter.
Ekenässjön, samhälle i Vetlanda landskommun.
Eker, socken i n. Närke, Örebro härad,
Örebro län, på slätten n. v. om Örebro; 19,53 km2,
374 inv. (1951). Bygden ligger kring en biå till
Svartån; på bägge sidor därom skogs- och
myrmarker. 681 har åker. Egendom: Runnaby.
Kyrkan är medeltida. Ingår i Åns ta, Längbro
och E:s pastorat, Strängnäs stift, Örebro
kontrakt; tillhör storkommunen Örebro.
Ekerö, socken i s. Uppland, Färentuna härad,
Stockholms län; 43,12 km2, 1,709 inv. (1951).
Socknen omfattar främst ön Ekerö i ö.
Mälaren n. om stora segelleden Stockholm—S.
Björkfjärden. Genom Kersö i n. v.
sammanhänger E. med Munsö; den övertväras i n. v.—
s. ö. av en gren av den skogklädda
Uppsala-åsen. 1,374 har åker. Villasamhället T r ä k v i
s-ta med Närlunda hade c:a 650 inv. 1946.
Egendomar: Stavsund, Rastaborg, Ekebyhov,
Men-hamra, Kersö, Kaggeholm, Skytteholm,
Nyckelby (ägare Stockholms stad), Asknäs och
Sundby. Ett 20-tal handelsträdgårdar. Från grustag
i E. fyller Stockholms stad en stor del av sitt
behov av sand och grus. På Gällstaön i ö.
avsattes 1929 ett natur skyddsområde (många
jätteekar). Talrika fornlämningar. Kyrkan är urspr.
medeltida. Pastorat i Stockholms stift, Svartsjö
kontrakt; bildar tills, m. Lovö, Munsö och Adelsö
storkommunen Ekerö; 131,06 km2, 3,910 inv.
(1951). Storkommunen ingår i Stockholms
re-gionplaneomr.
Ekeskog, socken i n. Västergötland, Vadsbo
härad, Skaraborgs län, mellan Tidan i s. v. och
sjön Viken; 31,52 km2, 325 inv. (1951). I s.
flack skogs- och mossmark, i n. öppen slätt,
genomdragen av en skarpt markerad rullstensås.
1,040 har åker. Egendom: Jordstorp. Kyrkans
skepp är delvis medeltida. Ingår i Bällefors, E:s
och Beatebergs pastorat, Skara stift, Södra
Vadsbo kontrakt; tillhör storkommunen Moholm.
Eketånga, samhälle i Söndrums sn i Halland.
Ekflora, se Sverige, växtvärld.
Ekgallstekel, se Gallsteklar.
Ekgonin, se Kokain.
Ekhagen, bostadsområde vid Freskati i
Engel-brekts förs, på N. Djurgården i Stockholm.
Ekhammar, gods i ö. Västergötland, nära
Vättern, 8 km n. om Hjo; Grevbäcks socken,
Skaraborgs län; 1,368 har, därav 257 har åker.
Tax.-värde 779,000 kr. (med kvarn, såg och
bränneri). Har tillhört bl. a. släkterna Hård,
Günther och Posse.
Ekhammar (till 1929 Ekholm), Hugo
Johannes, finlandssvensk författare (f. 1880),
fil. dr i Helsingfors 1916 (”Vidhemsprästens och
j ohannitmunkens anteckningar i Codex
Hol-miensis B. 59”, 1915). E. har vid sidan av
studier i nordisk filologi och historia varit
verksam inom svenskhetsrörelsen i Finland och inom
folkbildningsarbetet som folkhögskolerektor och
föreläsare m. m. Från Finlands svenskbygder
har han hämtat motiven till de två realistiska
romanerna ”Det norrfångna landet” (1920) och
”Under torparsolen” (1922). Han har vidare utg.
reseskildringarna ”Genom svenska land” (1926)
och ”Odal och ödemark” (1930), det historiska
arbetet ”Det forntida östersverige och
svenskdomen” (1944) samt ”Kalevala, svensk fornsång
i fj ärrdrift” (1948).
E’khof, Hans Konrad Dietrich, tysk
skådespelare (1720—78). Han var 1740—57
anställd vid Schönemanns sällskap, ledde detta 1757
—64, övergick till Ackermanns sällskap, följde
Ackermann till Hamburg 1765, stannade även
sedan Seyler gjort denna teater till
”nationalteater”, ledde från 1770 Seylers sällskap, blev
med detta anställd vid hovet i Weimar 1771
och efter slottsteaterns brand 1774 i Gotha, från
1775 som
hovteaterdirektör. — E. är den
tyska
skådespelarkonstens första stora namn.
Han var den förste,
som på tysk scen bröt
med den härskande
uppstyltningen. Som
tragiker vann den lille,
oansenlige mannen med
den underbara
stämman sina största
segrar. Den tyska
teaterns pånyttfödelse
under hans lär j ungar
och efterföljare, bl. a.
Iffland, vittnar om hans betydelse som
lärare och föredöme. E. var den förste tyske
teoretikern i sin konst, gav första uppslaget
till bearbetning av sitt lands teaterhistoria
liksom till skådespelarnas ålderdomspensionering
och bär med rätta hedersnamnet ”den tyska
skådespelarkonstens fader”. Bland E:s roller
märktes Oidipus (Sofokles), Familjefadern
(Di-derot), Tellheim i ”Minna von Barnhelm”,
Odoardo i ”Emilia Galotti”, Argan i ”Den
inbillade sjuke” och Henrik i ”Den politiske
kann-stöparen”.
Ekhoff, P. E. C., se Eckhoff.
Ekholm, medeltida slott på Slottsön i Göta
älv, inom Trollhätte stads område. Omnämnes
i slutet av 1300-talet och var ännu 100 år senare
säte för fogden över Ekholms län, omfattande
de kringliggande häraderna. Av fästet, som
bevakade det viktiga Naglumssund över Göta älv,
finnas nu blott ringa spår kvar.
Ekholm, Erik, skriftställare (1716—84). Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>