Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekman, Sven - Eknö, Östra och Västra - Eko - Ekokinesi, Ekolali - Ekoln - Ekolodning - Ekologi - Ekolsund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
Eknö—Ekolsund
410
univ., 1909 lektor vid
Jönköpings och 1916 vid
Uppsala h. allm. läroverk;
s. å. ånyo doc. i Uppsala.
1927—41 var han prof, i
Uppsala. E. har gjort
insatser inom ett stort antal
zoologiska discipliner, särsk. på
det djurgeografiska och
söt-vattensbiologiska området,
där han intar en obestridd
rangplats. Begynnande med
en analys av norrländska
lägre kräftdjurs historiska
och ekologiska betingelser,
kom han snart in på
reliktformernas variations- och
artbildningsproblem m. m.,
där han genomfört
synnerligen betydande utredningar.
Han har sedan vidgat sina
undersökningar till en allmän
djurgeografisk framställning
av den skandinaviska
djurvärldens utbrednings- och
invandringshistoria (1922), ett
standardverk av bestående värde. I en undersökning
över Vätterns fauna (1915) har han som
den förste sötvattensforskaren med tillhjälp
av en av honom själv uppfunnen apparat utfört
mönstergilla kvantitativa bottenundersökningar
över denna intressanta reliktsjö. Senare kom E.
genom sina studier över sjögurkor alltmera att
syssla med havets djurvärld och har i ett
epokbildande arbete (1935) givit en utförlig
framställning av havets djurgeografi, där han
lämnat den första genomgående vetenskapliga
indelningen av havets regionala zoogeografi.
Utom sina rent zoologiska arbeten, som dessutom
spänna över systematik, statistisk metod i
djurgeografien, ekologi,
bi-polaritetsfrågor, art-bildningsteori och
ut-vecklingslära, har E.
även i många arbeten
sysslat med frågor
rörande jakt och fiske,
utrett pedagogiska
spörsmål samt slutl.
även lämnat
omfattande bidrag till
belysandet av kulturhistoriska
problem. Bland E:s
mest framträdande
skrifter kunna nämnas
”Die Phyllopoden, Cla-
doceren und freilebenden Copepoden der
nord-schwedischen Hochgebirge” (1904), ”Norrlands
jakt och fiske” (1910), ”Studien iiber die
marinen Relikte” (i ”Internat. Revue der
gesamten Hydrobiologie und Hydrographie”,
1912—20), ”Die Bodenfauna des Vättern” (därst.,
7, 1914—16), ”Djurvärldens utbredningshistoria
på skandinaviska halvön” (1922), ”Tiergeographie
des Meeres” (1935).
Robert Wilhelm Ekman: Pistol berättar i stugan (scen ur Runebergs
”Julkvällen”). 1846.
Eknö, östra och Västra E., fisklägen
i Västrums sn, Kalmar län.
Eko (grek, echö, genljud). 1) (Fys.) Genom
reflexion upprepat ljud. Ljudet kan liksom all
annan vågrörelse reflekteras mot mötande
hinder, t. ex. en bergvägg el. en byggnad. I en stor
sal är e. ofta störande för uppfattandet av tal
och sång. Om avståndet till den reflekterande
väggen är tillräckligt stort, kunna flera ord
uttalas, innan det första höres som e. Avståndet
för tydligt e. måste vara minst 17 m. Vid
upprepade reflexioner av ljudet fås flerfaldigt e.
Berömda för e. äro många grottor, fjordar,
kyrkor o. dyl., ss. Loreleiklippan vid Rhen, den
inre gården till villa Simonetta vid Milano.
2) En upprepning av en fras (el. ett ackord) i
oktaven el. i pianissimo på samma tonhöjd. —
Svag flöjtartad stämma i orgeln. I större orglar
kallas översta manualen e k o v e r k.
Ekokinesi, Ekolali, se Härmningsdrift.
Ekoln, Mälarens längst norrut i Uppland
inträngande vik, i vilken Fyrisån utfaller.
Ekolodning, se Lödning.
Ekologi, läran om de levande varelsernas
förhållande till omgivningen (miljön).
Ekolsund, gods i s. Uppland, 16 km ö. om
Enköping vid Ekolsundsviken av Mälaren,
Hus-by-Sjutolfts socken; 684 har, därav 288 har
åker. Tax.-värde 393,000 kr.
Huvudbyggnaderna äro två lika stora trevånings stenhus från
Gustav III:s tid. Godset är känt sedan början
av 1300-talet och ägdes under medeltiden av
ätterna Oxenstierna och Tott, kom genom byte
1542 till Gustav Vasa och skänktes av Gustav
II Adolf till Åke Tott. Det blev 1747
faddergåva åt prins Gustav (Gustav III) och såldes
1785 av honom till grosshandlare Georg Seton,
inom vars släkt det förblev till 1912. Nuv.
ägare av slottet är C. Kempe. Bild se nästa sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
