Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekonomisk examen - Ekonomisk förening - Ekonomisk geografi - Ekonomisk historia - Ekonomisk-historiska institutet - Ekonomisk krigföring - Ekonomisk lagstiftning - Ekonomisk magisterexamen - Ekonomisk revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
Ekonomisk examen—Ekonomisk revy
414
Ekonomisk examen, se Ekonomexamen.
Ekonomisk förening. Förening med ändamål
att främja medlemmarnas ekonomiska intressen
genom sådan verksamhet, i vilken medlemmarna
deltaga som köpare el. leverantörer el. med egen
arbetsinsats el. genom begagnande av föreningens
tjänster el. på annat dylikt sätt, får registreras
som e. Som exempel på de angivna huvudarterna
av e. kunna nämnas konsumtionsföreningarna,
lantbrukets produktions föreningar,
stadsbudsför-eningar och maskinföreningar. Den hittills
gällande 1911 års lag om e. ersättes den 1 jan. 1953
med en ny lag (från år 1951). Registrering sker
hos länsstyrelsen. En registrerad e. är en
självständig rättslig enhet. För föreningens skulder
svara endast föreningstillgångarna.
Medlemmarna äro alltså icke personligen ansvariga för
för-eningsgäld. För registrering fordras, att
föreningen består av minst 5 medlemmar (el. minst
3 om medlemmarna utgöfas av andra
föreningar), att lagenliga stadgar antagits samt att
styrelse och revisorer utsetts. Föreningens firma
skall innehålla orden ”ekonomisk” och ”förening”
el. förkortningen ”ek. för.”. De äldre
firmatill-läggen u. p. a. och m. b. p. a. skola ej vidare
användas; alla e. äro ju i fortsättningen av typen
utan personlig ansvarighet.
Den nya lagens viktigaste bestämmelser äro i
övrigt. Ingen får vägras inträda som medlem,
såvida ej arten och omfattningen av
föreningsverksamheten utgör hinder. Ingen får hindras
att utträda ur föreningen; dock kan det
bestämmas i stadgarna, att uppsägning får ske först
efter viss tid från inträdet, högst 2 (ev. 5) år.
Avgående medlem äger återfå sina insatser i den
mån icke föreningens ekonomi el. stadgarna
utgöra hinder däremot. Lagen innehåller skärpta
bestämmelser om fondbildning och årsredovisning,
som skall hållas offentlig. Alla e. äro
bokfö-ringspliktiga. Vinstutdelning bör ske i form av
återbäring, pristillägg o. d. För vissa e. finns
särskild lagstiftning, t. ex. för
bostadsrättsföreningar och hypoteksföreningar.
Ekonomisk geografi, en gren av
antropogeo-grafien el. människans geografi. Någon allmänt
vedertagen definition av ämnet finnes icke,
liksom icke av de i stort sett synonyma ämnena
handelsgeografi, näringsgeografi
och produktionsgeografi. E. som
vetenskap strävar efter att försöka påvisa och
förstå sambandet mellan de natur- och
lägesbe-tingade förutsättningarna för de ekonomiska
nyttigheternas tillkomst, förekomst och produktion
å ena sidan och deras tillgodogörande å den
andra. Den behandlar sålunda näringslivet i
rummet, medan den ekonomiska historien
försöker förklara näringslivet i tiden. I
handelsun-dervisningen har e. mer och mer närmat sig och
delvis sammanväxt med ett annat ämne, som vid
handelshögsk. kallas råproduktlära, vid
handelsgymnasierna benämnes
varukännedom och vid andra skolor för handel åter
betecknas produktionslära el. teknologi.
Någon olikhet förefinnes emellertid mellan dessa
ämnen, liksom ock undervisningen i dem är olika
vid de skilda slagen av läroanstalter. Gemensamt
är dock, att de utgöra en på varorna, deras
framställning, distribution och förbrukning
praktiskt-ekonomiskt tillämpad naturvetenskap.
Ekonomisk historia kan i korthet betecknas
som den materiella behovstäckningens el.
”välståndets” historia el. m. a. 0. historien om hur
människans försörjning tillgodosetts genom
tiderna. I Sverige har i modern tid e. fått en
framstående företrädare i E. F. Heckscher. 1949
upprättades en professur i e. vid Stockholms högsk.
Preceptorat i e. finnas vid univ. i Uppsala och
Lund.
Ekonomisk-historiska institutet upprättades
1929 av Handelshögsk. i Stockholm och
Stockholms högsk. gemensamt med ändamål att driva
ekonomisk-historisk forskning och i viss
utsträckning meddela undervisning i detta ämne. Inst. är
förlagt till Handelshögsk.
Ekonomisk krigföring, det område av det
totala kriget, som riktas mot ett fiendelands
försörjningsmöjligheter. E. sker bl. a. i form av
blockad. Även neutrala länders handel el.
transito-handel med fiendeland bli indirekt utsatta för e.,
i den mån det är möjligt, i form av ekonomiska
påtryckningar, t. ex. genom upprättande av s. k.
svarta listor.
Ekonomisk lagstiftning (officiellt kallad
”Konungens ekonomiska lagstiftning”), sådan
lagstiftning, som konungen enl. § 89 R. F. äger
utöva utan riksdagens hörande och som rör
”rikets allmänna hushållning”. Ofta inbegripes i
konungens e. även den i samma § omnämnda rätten
för K. m:t att bestämma ”grunderna för
allmänna inrättningar av alla slag”, d. v. s. att
utfärda allmänna förvaltningsföreskrifter
(konungens administrativa lagstiftning). I båda fallen
har riksdagen på eget initiativ endast rätt att
framställa önskemål i form av skrivelser till
konungen, varå denne, sedan statsrådet blivit
hört, ”göre det avseende han för riket nyttigt
finner”. Som själva termen antyder, faller under
e. åtskilligt, som tillhör den speciella
närings-lagstiftningen, t. ex. förordningar rörande
näringsgrenar och yrken, stadganden ang.
kommu-nikationsverken m. m. Dit räknas emellertid även
många bestämmelser rörande den
förvaltnings-verksamhet, som man kallat ”politi” och som
avser förekommande av skada och beredande av
skydd åt individen och samhället genom vissa
tvångsåtgärder. Även universitetsstatuter,
läro-verksstadgar samt vissa kyrkostadgar falla under
e. — Konungens e. har, även under det nuv.
statsskickets tid, haft olika omfång, ej blott p. gr. av
olika praxis utan även på gr. av formliga
grundlagsbestämmelser; så t. ex. omfattade före 1866
e. även kommunallagarna, vilka numera enl. R. F.
§ 57 falla under den för konung och riksdag
gemensamma lagstiftningen.
Ekonomisk magisterexamen, högre examen
vid handelshögsk., ersattes 1943, resp. 44 med
ekonomie licentiatexamen.
Ekonomisk revy, tidskrift för ekonomiska
frågor och näringslivsproblem, utg. sedan 1944 av
Svenska bankföreningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
