Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elasticitet - Elasticitetsgräns - Elasticitetslära - Elasticitetsmodul - Elastin - Elastisk - Elastiska hinnor - Elastiska trådar - Elastisk bindväv - Elastisk krigföring - Elateia - Elater - Elaterer - Elaterit - Elaterium - Elatinaceae - Elatine - Elativus - Elba - Elbasan - Elbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
Elasticitetsgräns—Elbe
434
kvarts men stor hos silkestrådar samt hos
kautschuk, glas och bly. Den tid, som åtgår, för
att de genom deformationen uppväckta krafterna
skola ha nedgått till en £-del (e = 2,718), kallas
relaxationstiden. — E. hos vätskor och
gaser framträder vid försök att ändra deras
volym. Vattnets sammantrycklighet har
undersökts av örsted med den av honom konstruerade
piezometern, senare av Regnault, Amagat
m. fl.
Litt.: A. Ostenfeld, ”Teknisk elasticitetslære”
(4:e uppl. 1924); P. M. Frandsen,
”Elasticitets-teori” (1946).
Elasticitetsgräns, se Elasticitet.
Elasticitetslära, den del av mekaniken, som
behandlar de formförändringar en kropp
undergår på grund av mekaniska krafters inverkan.
Elasticitetsmodul, se Elasticitet.
Elastin, en protein (äggviteämne), tillhörande
albuminoiderna. E. bildar de elastiska trådarna
i högre djurs bindväv; dess svavelhalt är
relativt låg.
Ela’stisk, spänstig, tänjbar.
Elastiska hinnor, mer el. mindre genombrutna,
tunna hinnor (”membraner med fönster”) t. ex.
i huden, i slemhinnorna, i blodkärlssystemets
väggar; de uppkomma genom sammansmältning
av breda elastiska trådar.
Elastiska trådar, se Bindesubstansvävnad.
Elastisk bindväv, se Bindesubstansvävnad.
Elastisk krigföring, i den tyska propagandan
använd benämning på tyskarnas defensiva
strategi, under 2:a världskriget — framför allt om
östfronten fr. o. m. 1943.
Elatei’a (grek. Ela’teia, lat. Elatéa), stad i
forngrekiska landskapet Fokis, vid utgången ur
ett viktigt pass (nyckeln till Grekland) vid
gränsen mot Lokris. I E. funnos ett berömt
Askle-piostempel och en gammal bildstod av Athena,
och omkr. 3 km n. ö. om E. upptäcktes 1883
på en höjd ett tempel åt Athena. Litt.: P. Paris,
”Elatée” (1892).
E’later, se Knäppare.
Elatèrer (av grek, elater, en som driver),
springtrådar, vissa i sporkapseln hos
levermossor förekommande långsträckta celler med
spiralformiga väggförtjockningar, vilka på gr.
av sin hygroskopicitet äga betydelse för
sporernas spridning. E. förekomma även i
slemsvamparnas sporangier. Fräkenväxternas e. äro
tunna, spiralformigt kring sporen hoprullade band,
bildade av sporväggen.
Elaterit, en i naturen förekommande, smidig
varietet av asfalt (bergbeck).
Elatérium, se Sprutgurka.
Elatinäceae, växtfamilj bland dikotyledonerna,
med omkr. 40 arter, små buskar el. örter,
företrädesvis i varma länder. I Sverige finnas 3
arter av släktet Elatine, obetydliga örter med
motsatta, hela blad och mycket små blommor,
ensamma i bladvecken; växa på sjöstränder,
även under vatten.
Ela/tine, se Elatinaceae.
Elativus, en kasusform i finskan, uttryckande
det ställe el. föremål, från vars inre en rörelse
sker.
Elba, ö i v. Medelhavet, mellan italienska
fastlandet och Korsika, den största av de
tos-kanska öarna; 224 km2, c:a 30,000 inv. E.
höjer sig ur det grunda havet med branta,
sönderskurna kuster. Genom tvärsänkor delas ön i
fristående bergpartier; i v. når Monte Capanne
(granit) 1,019 m ö. h. E. är till stora delar
uppodlat (vin, oliver, frukt); v. delarna
upptagas av macchia och kastanj eskog. Vid ö.
kusten (gnejs, kalksten) ligga E:s berömda
järngruvor, kända sedan forntiden. I omgivande
farvatten drives betydande fiske (tonfisk,
ansjovis, sardiner). Huvudstad Portoferraio.
Under forntiden tillhörde E. fenicier, greker,
kartager, etrusker och romare, under medeltiden
Pisa, Genua m. fl., under nyare tid Spanien och
olika italienska stater samt avträddes till
Frankrike 1802; 4 maj 1814—26 febr. 1815 vistades
Napoleon I där som suverän furste. E. kom
genom Wienkongressen 1815 till Toscana och
med detta 1859 till konungariket Italien.
Elbasa’n, stad i mellersta Albanien, vid
Shkumbi. Järnväg till Durazzo; 14,000 inv.
Viktig handelsort; tobaks-, oliv- och fruktodling.
Elbe (tjeck. Labe, lat. Albis), det inre
Tysklands största flod. Upprinner inom Böhmen
1,397 m ö. h. på Elbwiese på Riesengebirge,
beskriver en båge åt v., mottager fr. v. sin
största biflod, Moldau, som vid högvatten för
större vattenmängd än E., och längre ned Eger
samt genombryter Böhmisches Mittelgebirge. I
en djup erosionsdal bryter sig floden väg genom
Elbsandsteingebirge, antager n. n. v. riktning
och ett slingrande lopp genom den vidgade och
bergomgivna dalgången vid Dresden, utträder
Utsikt över Elbe från Bastei i Sachsiska Schweiz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
