Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eldsländare - Eldsopp - Eldspruta - Eldstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Eldsopp—Eldstad
454
Ushuaia, Eldslandet, jordens sydligaste stad.
slunga och bolas torde först sent ha införts genom
ona. Vidare insamlas musslor och krabbor m. m.
Klädedräkten är, trots det hårda klimatet, föga
skylande: ett blygdskydd för kvinnorna och en
mantel av skinn med kvarsittande hår. Redskapen
äro ytterst enkla: prylar av ben, mejslar av
musselskal. Vackra pilspetsar tillverkas av sten,
numera ofta av glas. Kärl göras av bark el.
musselskal, påsar av skinn. Ävenså flätas enkla korgar.
Eld drillas märkligt nog ej, som eljest i
Sydamerika, utan slås med elddon av svavel- el.
järnkis. Månggifte är vanligt: man behöver
kvinnorna som roddare. E:s torftiga materiella
kultur torde ha bidragit till att deras andliga kultur
länge förbisetts. Darwin frånkände dem på sin
Eldsländare av alakaluf-stammen; kvinna (t. v.) och
man.
tid all religion och ansåg deras språk nätt och
jämnt mänskligt. Liksom språket visat sig
utomordentligt rikt, har också det senare studiet av
deras religion givit märkliga resultat.
Medicinmännen äro mäktiga; det finns t. o. m. särskilda
kurser för lärlingar. Man befolkar som hos andra
indianer naturen med andar, varjämte ett slags
högsta väsen synes ingå i e:s föreställningar om
det övernaturliga. — Litt.: M. Gusinde, ”Die
Feuerland-Indianer”, i—3 (1931—39).
Eldsopp, se Rörsopp.
Eldspruta, ett vapen, varmed en brinnande
vätskestråle utsprutas. Det består av en
vätske-behållare med brännbar olja, en gasbehållare med
tryckgas, som pressar ut vätskan, samt en slang
med sprutmunstycke för strålens riktande.
Vätskan antändes vid munstyckets mynning och
utvecklar därefter en sådan hetta, att allt
brännbart som träffas av eldstrålen, snabbt
förbrän-nes. Lätta, bärbara e., som handhas av en man,
kunna verka på 25—60 m avstånd, tunga e., fast
uppställda el. monterade på t. ex. stridsvagnar
och betjänade av flera man, kunna nå till 60 å
100 m. E. har använts under både 1 :a och 2:a
världskriget, särsk. vid anfall mot befästningar
byggnader o. dyl.
Eldstad, inom eldningstekniken den del av en
uppvärmningsanordning, där förbränningen
försiggår. E. skall vara så inrättad, att den så nära
som möjligt tillåter fullständig förbränning utan
luftöverskott. Detta ernås i de flesta fall
därigenom, att bränslet placeras på en rost, d. v. s.
ett galler, vanl. av järn. Luften (primärluft)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
