Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elefanta, Elephanta - Elefantdjur - Elefantiasis - Elefantine (Djeziret Assuan, Djezire) - Elefantnäbbmöss - Elefaontorden - Elefantsköldpaddor - Elefantsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
459
Elefantdjur—Elefantsläktet
460
c:a 40 m i kvadrat; taket uppbäres av 40
fyrkantiga pelare. På väggarna synas reliefer från
700-talet e. Kr. och senare; särsk. märkes den 5 V2 m
höga framställningen av trimurtin Brahma, Vishnu
och Qiva. Vid en av grottorna är ingångsväggen
prydd med väldiga uthuggna väktargestalter.
Elefantdjur, Probosci’dea, en egendomligt
utvecklad ordning av däggdjuren, i nutiden
företrädd blott av elefantsläktet (se d. o.) men
omfattande talrika fossila former av skilda typer.
Medan nu
levande e. äro nutidens största
deras äldsta föregångare, Moe-
landdjur, var
Elefantdjurens utveckling: skallar
(med huvudets och snabelns
förmodade konturer intecknade) av
Moeritherium (vänstra bilden
nedtill), Palaeomastodon (högra
bilden nedtill) samt ovanför i följd
Mastodon angustidens (miocen),
M astodon americanus (kvartar) och
överst elefant.
ritherium, ej
större än en
tapir och hade
proportionsvis
ej högre ben
än en sådan.
Medan nu
levande e:s
tanduppsättning
blott består av
ett par övre
f ramtänder
(”betar”) och
enormt stora
kindtänder, av
vilka i var j e
käkhalva sex
avlösa varandra
genom
”horisontell tandömsning”, hade
Moeritherium
nästan
fullständig tanduppsättning. Liksom
tänderna
närmade sig också
hela kraniets
form mera den
vanliga
dägg-dj urstypen — i
skarpaste
motsats till den
egendomliga
höga, runda
elefantskallen, som
saknar ett utdraget käkparti, en nos. Moeritherium
levde i Egypten under yngre eocen och äldre oligo-.
cen. — Palaeomastodon (av en hästs storlek), även
den funnen i Egypten, förbinder Moeritherium
med de i miocen först uppträdande
mastodon-terna, Mastodon, vilka i stort sett utgöra den
typ, som närmast föregår elefanterna, vilkas
storlek de uppnå. Hos Palaeomastodon är skallen
tydligt förändrad i riktning mot elefanttypen, de
övre betarna ha blivit längre och de bakre
kindtänderna större; mindre framtänder samt
hörntänder saknas. De äldsta mastodonterna ha ett
par (kortare) betar även i underkäken. Hos
Dinotherium är det tvärtom de undre betarna,
som nått en kraftig utveckling, medan de övre
helt saknas; detta släkte betecknar en utdöd
sidogren på e:s stamträd. Kindtänderna, särskilt de
bakre, bli under e:s utveckling allt större, tills
hos mastodonterna i varje käkhalva blott 2—3
samtidigt kunde vara i bruk, hos elefanterna
slutligen blott 1 (2 under tandömsningen);
samtidigt härmed förkortas käkarna alltmer.
Masto-donternas kindtänder bära tvärgående åsar, intill
6 på en tandkrona; hos Elephas-arternu äro
dessa åsar ökade i antal, allra mest hos indisk
elefant och mammut (intill 27), hos vilka de
bilda tunna, tvärställda skivor, fullständigt
hop-kittade med cement, så att varken åsar eller
dalar finnas på tuggytan.
Från Afrika, där e. sålunda synas ha
genomgått sin tidigaste utveckling, ha de spritt sig
först till Europa och Asien, sedermera även till
Amerika. De amerikanska e. voro av såväl
mastodont- som elefanttypen.
Elefanti’asis, se Elephantiasis.
Elefanti’ne (nu D j e z 1 r e t Assuän el.
blott Djezlre), ö i Nilen, mitt emot staden
Assuan, nedanför första katarakten. Den är 1,5
km lång och 0,5 km bred. På ön, som är väl
odlad, ligga två byar, huvudsaki. bebodda av
nu-bier. På ö. sidan befinner sig en ryktbar
Nil-mätare. Hela s. delen av ön, där den forna staden
E. legat, är betäckt med ruiner, varibland
märkas rester av två åt guden Chnum helgade
tempel. Av i E. funna arameiska papyrer framgår,
att där under persisk tid funnits en judisk
militärkoloni med ett Jahvetempel.
Elefantnäbbmöss, se Snabelmöss.
Elefantorden, Danmarks förnämsta
riddar-orden. Till en början var den ett religiöst
brödraskap (stiftat 1464 av Kristian I) och bestod av
50 medl., vilka buro kedjor, sammansatta av
elefantbilder. Vid reformationen upplöstes
brödraskapet, men Fredrik II upplivade det 1580 och
gav det formen av en kunglig orden. Sina statuter
erhöll e. 1693 av Kristian V. Medlemmarnas
antal bestämdes då till 30 (oberäknat konungen och
hans söner, vilka äro ”borna” riddare), men
denna siffra har sedermera betydligt överskridits.
1948 funnos utom konungen ett 60-tal riddare.
Ordensbandet är blått och vattrat, ordenskedjan
är sammansatt av elefanter och torn skiftesvis.
Att elefanten valts till symbol beror därpå, att
den i senmedeltida konsten symboliserar Kristus.
Elefantsköldpaddor, se Sköldpaddor.
Elefantsläktet, E’lephas, som tillhör ordn.
e 1 e f a n t d j u r (se d. o.), Proboscidea, omfat-
Den afrikanska och den indiska elefantens utbredning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
