Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska fält - Elektriska inspektionen - Elektriska isolermaterial - Elektriska järnvägar - Elektriska kraftverk - Elektriska lampor - Elektriska ledare - Elektriska ledningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektriska inspektionen—Elektriska ledningar
478
linjebegreppet infördes av Faraday (1852). Han
såg i kraftlinjerna linjer, som besutto en reell
fysikalisk betydelse, i det att de angåvo
riktningen av de spänningar, som uppkommit
genom de av laddningarna förorsakade
deformationerna i ”etern”. Maxwell lyckades kläda den
på Faradays föreställningar grundade teorien i
matematisk dräkt och byggde bl. a. därpå en
elektromagnetisk teori för ljuset.
Inbringas en elektrisk ledare i ett e.,
uppkommer på den genom fördelning el.
influens elektriska laddningar. Man föreställer sig
enl. elektronteorien, att de elektriska ledarna
innehålla fritt rörliga, negativt laddade elektroner,
som i e. röra sig i en riktning motsatt den
elektriska fältriktningen. I den ena delen av ledaren
fås därför ett överskott av positiv elektricitet,
i den andra ett överskott av negativ elektricitet.
Då ett dielektrikum, i vilket inga fria
elektroner förefinnas, inbringas i ett e., uppkommer en
dielektrisk polarisation.
Elektriska inspektionen, se Statens elektriska
inspektion.
Elektriska isolermaterial, se Isolering.
Elektriska järnvägar, se Järnväg.
Elektriska kraftverk, se Elektrifiering och
Kraftstation.
Elektriska lampor, se Elektrisk belysning.
Elektriska ledare, ämnen, som leda
elektricitet. Man skiljer mellan ledare av 1 :a klassen,
till vilka räknas alla metaller, kol och många
mineral, och ledare av 2:a klassen, till vilka
räknas lösningar eller smältor av salter, syror och
baser, s. k. elektrolyter. Det förra slaget röner
ingen annan inverkan av den elektriska
strömmen än uppvärmning på grund av motståndet,
det senare slaget röner kemisk påverkan, ss.
sönderdelning, gasutveckling m. m.;
strömgenomgången åtföljes alltså av en materietransport.
1 :a klassens ledare indelas vidare i goda ledare
(t. ex. metaller) och halvledare (t. ex. kol, kisel,
selen, torrt trä).
Elektriska ledningar äro avsedda för
överföring av elektrisk energi och utgöras av
friledningar och isolerade ledningar. •— F r i 1 e
d-n i n g användes huvudsaki. för energiöverföring
på större avstånd och består av på stolpar el.
andra stöd fritt från varandra uppspända
enledare jämte tillbehör, ss. isolatorer, krokar och
reglar. Ledarna utgöras i allm. av oisolerad
hårddragen koppartråd el. vid grövre areor av
kopparlina. För friledningar, avsedda för
mycket höga spänningar, användes ofta s. k.
stål-aluminiumlina, vilken består av en lina av
aluminium med kärna av stål. Vid
svagströmsled-ningar utgöras ledarna i regel av koppar, men
järntråd kan även komma till användning. —
Isolerade ledningar nyttjas huvudsaki.
för elektriska installationer inomhus men
användas även utomhus samt för förläggning i
jorden. Ledarmaterialet för dessa ledningar är alltid
koppar (under krisperioder har dock zink och järn
kommit till användning för klenare ledningar),
under det att isoleringsmaterialet för starkströms-
Fig. 1. Blygummiledning, 2-ledare.
ledningar huvudsaki. är gummi el. papper. Bland
gummiisolerade ledningar må följ, nämnas.
Rörledning består av f lertrådig kopparledare,
isolerad med gummi el. polyvinylklorid och har
ytterst en omflätning, som är vaximpregnerad och
talkad. Alltefter antalet ledare i ledningen
benämnes den enkelledare, dubbelledare, treledare o. s. v.
Denna ledning användes huvudsaki. för
rörmontage, d. v. s. vid förläggning i rör (bergmannrör,
stålrör). Järngummiledning, ofta
benämnd kuhloledning, är utförd som
dubbelledare el. flerledare. De gummiisolerade
kopparledarna äro omgivna av ett hölje av rostskyddat
järnbleck. Ledningen brukas för öppen
förläggning och fästes vid underlaget med härför
konstruerade bleck (överfall). En typ av ledning,
som kommit till stor användning särsk. inom
industrianläggningar, är
blygummiledning en (fig. 1), hos vilken de gummiisolerade
ledarna äro omgivna av gummislang och
blymantel. För anslutning av flyttbara bruksföremål
till en installation användes flyttbar
ledning (sladd), som har de omspunna
kopparledarna isolerade med gummi, kablade samt antingen
omflätade med garn el. omgivna av gummislang.
I st. för gummiisolering har under senare år
plastisolering kommit till användning. Bland
pap-persisolerade ledningar märkes bly papper
s-ledningen. Denna ledning är huvudsaki.
avsedd för förläggning i jorden (jordkabel, fig.
2) el. under vatten (vattenkabel) men
användes även i stor utsträckning inomhus.
Kopparledarna här äro var för sig isolerade med
impregnerat papper och gemensamt isolerade likaledes
med papper samt ompressade med en
blymantel, som skyddas av bitumenimpregnerat
kräpp-papper. Utanpå detta papperslager befinner sig
en asfalterad j ärnbandsarmering samt ytterst
flera lager av impregnerat kräppapper och asfalt el.
en asfalterad juteomspinning. För mycket höga
spänningar, 50 kV och däröver, användas
oljeisolerade kablar. De enskilda
ledarna, som bestå av ett flertal koppartrådar, äro
isolerade med ett tjockt lager av papper, och
samtliga sålunda isolerade ledare äro omgivna
av en blymantel, vilken är fylld med olja under
tryck. Kring blymanteln är anordnad en armering
av järnband och utanpå denna ett lager av
papper samt j uteomspinning. För svagström
s-anläggningar användes koppartråd av klen
dimension och med svagare isolering än för
starkströmsanläggningar. Bland
svagströmsled-ningar, avsedda huvudsaki. för förläggning inom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
