Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska maskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
Elektriska maskiner
482
vänt (m o t o r e r) eller för omvandling av en
strömart till en annan (omformare). I princip
existerar icke någon skillnad mellan elektriska
generatorer och motorer: i regel kan varje slags
elektrisk motor bringas att fungera även som
strömalstrare. Undantagen från denna regel
hänföra sig till mycket små maskiner och speciellt
till sådana, hos vilka verkningsgraden är
exceptionellt låg (t. ex. skärmpolsmotorer).
Vid beräkning av e. utgår man från
induktions-lagen, som lämpligen skrives under formen
E = B .1 .v volt pr ledare.
Här är B flödestätheten (i weber pr m2) hos
ett magnetfält, som skäres av en rörlig ledare
av längden l m och med transversalhastigheten
v m/s. — Varje e. måste med hänsyn till dessa
förutsättningar bestå av två inbördes rörliga
system, varvid det ena alstrar el. förmedlar ett
magnetfält, vars kraftlinjer avskäras av det andra
systemets spänningsalstrande ledare
(”ankarlind-ningen”, ”armaturlindningen”,
”arbetslindning-en”). Ordet ankare och ankarlindning kommer
därav, att de första e. voro utförda av en
permanent magnet med tillhörande ankare, varvid
detta försågs med en lindning och gjordes
roter-bart på sådant sätt, att magnetfältets riktning i
ankaret oavbrutet växlade.
Den principiellt enklaste e. är unipolar-
(ho-mopolar-) maskinen, vid vilken ankaret består av
en solid, cirkulär metallskiva (fig. i). Skivan i
fig. i a roterar i ett konstant magnetfält, varvid
spänning kan uttagas mellan dess centrum och
periferi. Eftersom ”lindningen” består av en enda
ledare (en tänkt radie hos skivan), blir
maskinspänningen även vid högt varvtal opraktiskt låg
(för så vitt man ej enl. fig. i b använder ett
flertal genererande ledare och motsv. antal
släp-ringspar), vartill kommer, att strömavtagningen
vid högt varvtal vållar svårigheter.
Unipolarma-skiner ha dock på sin tid haft viss användning
som generatorer till elektrolytiska bad.
Växelströmsmaskiner. E. för stora
kraftbelopp måste vara utförda på sådant sätt,
att arbetslindningen bildar härvor av
serie-kopplade ledare, varigenom det blir möjligt att
erhålla önskad maskinspänning; dessutom bör
ar-betsströmmen kunna uttagas el. tillföras ant. via
släpringar el. en kommutator med ringa
periferihastighet el. ännu hellre utan hjälp
av dylika överföringsorgan. Sistnämnda
önskemål realiseras helt av växelströmsgeneratorer
med stationärt ankare och roterande polhj ul; en
Fig. i. Unipolarmaskin av a skivtyp, b trumtyp.
NF VI — 16
Fig. 2. a 2-polig växelströmsmaskin av typen
synkronmotor el. synkrongenerator, b spänningskurva.
sådan maskin i extremt förenklat utförande
illustreras i fig. 2.
Här har ankarlindningen (i) av tydlighets skäl
visats koncentrerad till två spår i maskinens
stillastående del (sta torn, 2). Rotorn (3), i
detta fall utbildad som ett 2-poligt p o 1 h j u 1,
magnetiseras från en yttre likströmskälla, som är
ansluten via släpringarna (4), varvid en nord- och
en sydpol erhållas enl. figurens beteckningar. De
magnetiska kraftlinjerna sluta sig genom det av
laminerat material uppbyggda statorj ärnet. När
rotorn hålles i rörelse, komma dess kraftlinjer att
skära igenom de delar av ankarlindningens
härvor, som befinna sig i spåren, och inducera
sålunda i dem en växelspänning, vilken inses
komma att få den nära rektangulära form, som fig.
1 b visar. — När generatorn belastas, så att
ankarlindningen passeras av ström, alstrar denna
ström en magnetomotorisk kraft, vars riktning
antydes genom dubbelpilarna i fig. a och som i
det visade läget alstrar en
tvärmagnetise-r i n g genom rotorn. Om belastningen är av
in-duktiv art, så att strömmen fasförskjutes
gentemot rotorfältet, blir arbetslindningens magnetfält
(”ankarreaktionen”) i det extrema fallet
rent motmagnetiserande, vilket är
förklaringen till att synkrongeneratorer med litet
1 u f t g a p mellan rotor och stator kunna förlora
avsevärt i polspänning, då de belastas
övervägande induktivt. — I praktiken byggas
växelströmsmaskiner med ett flertal ledarspår per pol.
Genom fördelning av de seriekopplade
ankarhärvorna mellan dessa blir spänningskurvan utjämnad,
så att en tillnärmelsevis ren sinusspänning
kan uttagas från maskinen. Det må här anmärkas,
att anordnandet av härvspår icke påverkar
maskinens funktionssätt på annat vis än att spåren
medge användning av mindre 1 u f t g a p (och
sålunda av mindre magnetiseringsström) än om
ledarna voro fästade
på ankarets yta.
En
trefasgenerator (el.
trefas synkronmotor)
skiljer sig från den
nyss beskrivna e
n-fasmaskinen
endast genom att
ankaret är försett med
tre från varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
